Herr talman! Denna debatt blir litet märklig i så
måtto att vi diskuterar dels finansutskottets betänkan-
de med anledning av regeringens vårproposition och
oppositionens motioner, dels de två propositioner som
regeringen i dag på morgonen har lagt på riksdagens
bord. Vi får väl ta det. Så blir det när regeringen har
tappat greppet och är involverad i det politiska spel
som finansministern beskrev tidigare.
Herr talman! Den vackra röda rosen är Socialde-
mokraternas varumärke. Den har länge varit ett
mycket starkt varumärke för svenska folket när det
gäller att man skall komma till rätta med jobben och
sysselsättningen. Detta vann Socialdemokraterna valet
på 1994. Väljarna trodde ju på detta på valdagen.
Därför förstår jag att det är mycket besvärande att
arbetslösheten nu stiger så snabbt som den gör. Det är
naturligtvis också besvärande att det behövdes ett
borgerligt parti för att man över huvud taget skulle
kunna komma fram med ett förslag för att skapa ny
sysselsättning.
Det skulle vara mycket intressant att få veta vad
regeringen med stolthet har tagit ur egen ideologisk
fatabur - där man har känt att man har haft rörelsen
med sig och LO har stått bakom med de röda fanorna
- och vad som är borgerlig politik. Jag tror inte att vi
kommer att få reda på det.
Debatten handlar till stor del om borgerliga för-
slag, som Anne Wibble mycket riktigt påpekade.
Denna tidsutdräkt - jag tänker på de två år som man
nu har väntat och på det politiska spelet - är egentli-
gen ingenting mindre än den politiska inkubationstid
som rimligtvis måste vara efter det att den här politi-
ken stämplades ut under förra mandatperioden. I val-
rörelsen talades det om att detta hade prövats och att
det ledde till ökad arbetslöshet. Nu kommer man ändå
tillbaka med två propositioner denna morgon på riks-
dagens bord.
Herr talman! Ett ytterligare problem i det här
sammanhanget är att man inte riktigt vet om regering-
en anser att ekonomisk-politiska åtgärder är effektiva
eller om Sverige bara är något sorts rov för den inter-
nationella konjunkturutveckling som styrs av andra
mera handlingskraftiga regeringars åtgärder. Ytterli-
gare försvårande omständigheter är att finansminis-
tern och inte minst statsministern rör sig något lätt-
sinnigt och situationsbetingat mellan dessa olika per-
spektiv. Antingen har den ekonomiska politiken gett
effekt eller också har vi drabbats av utländska kon-
junktursvängningar. Jag kan bara konstatera att det
när arbetslösheten ökade under den förra mandatperi-
oden alltid var fru Wibbles fel; för övrigt tycker jag
att statsministern uttalar fru Wibble från denna talar-
stol med en kvinnosyn som han borde se över. Men
nu när arbetslösheten ökar beror det på en konjunktu-
ravmattning i Tyskland och andra omständigheter
över vilka regeringen inte råder. Jag tycker att fi-
nansministern och statsministern måste bestämma sig
för någon princip. Hjälper det över huvud taget att vi
fattar beslut här? Eller är det utländsk påverkan som
styr den politiska utvecklingen?
Herr talman! Grundproblemet är trots allt att lan-
det nu styrs av en regering som verkar sakna egna
förslag och egen insikt om de villkor som ger förut-
sättningar för tillväxt i mindre och medelstora företag.
Nu behövs långsiktigt hållbara och kraftfulla struktu-
rella reformer om Sverige skall nå upp till den högre
tillväxtnivå som finns omtalad i vårpropositionen.
Vad gäller sådana reformer finns det tyvärr fortfaran-
de i stor utsträckning en ideologisk blockering. Så vitt
jag förstår pågår en medling till slutet av augusti.
Vårpropositionen vittnar fortfarande om en allvar-
lig brist på förståelse för företagandets villkor. Småfö-
retagen skall t.ex. ytterligare hämmas och skrämmas
genom att ta över ansvaret för en hel månad när det
gäller sjukförsäkringen utan en tillräcklig kompensa-
tion. När det gäller fördelningspolitiken i vårproposi-
tionen har vi kristdemokrater också tyckt att det är
förvånansvärt hur okänsligt regeringen behandlar
utsatta grupper som gamla, sjuka, ensamstående för-
äldrar, barnfamiljer och de fattigaste i tredje världen.
Pensionärerna och de fattiga i tredje världen kan ju
inte strejka. Vi kristdemokrater avvisar nedskärning-
arna i bostadstillägget för pensionärerna, nedskär-
ningarna i änkepensionen och höjningen av högkost-
nadsskyddet. Detta finansierar vi i vårt alternativ till
regeringens vårproposition.
Kommunerna och landstingen får allt svårare att
klara av sina viktigaste uppgifter. Johan Lönnroth är
nu ute och styrker sig för att klara av vidare debatter.
En koalition av socialdemokrater, vänsterpartister och
miljöpartister i Stockholms läns landsting har bestämt
sig för att skära ned sjukvården med nästan 3 miljar-
der kronor. Johan Lönnroth har frågat moderater och
centerpartister vad de säger till sina medlemmar. Jag
skulle vilja ställa en fråga till Roy Ottosson och Johan
Lönnroth: Vad säger ni till de väljare som gjorde att
ni kom till maktens grytor i Stockholm läns landsting
i valet 1994? Ni gick ut med att det skulle vara slut
med nedskärningarna och uppsägningarna. Jag tycker
att det är litet magstarkt att stå här i talarstolen och
ställa frågor till de partier som klart deklarerade att
det behövdes strukturella reformer på olika områden,
även inom landstingen.
Herr talman! Vi kristdemokrater lägger i vår mo-
tion fram en rad förslag som skulle ge bättre förut-
sättningar för ökad tillväxt och nya jobb. Vi har också
utformat en annan fördelningsprofil i vårt budgetal-
ternativ som ger bättre möjligheter för kommuner och
landsting att klara av att ha en rimlig kvalitet i vården
och omsorgen.
Vi föreslår en kraftfull tillväxtpolitik som bygger
på strukturella och tillväxthöjande åtgärder. Den tra-
ditionella konjunkturorienterade tillväxtpolitiken
måste ge plats för en politik som genom djupverkande
och mera långsiktiga insatser främjar de verkliga
förutsättningarna för tillväxt. Det handlar om åtgärder
som skapar bättre attityder till företagande, en mins-
kad byråkrati och en förenklad och moderniserad
arbetsrätt.
Jag medger gärna att detta med arbetsrätten är
svårt. Men trots det måste faktiskt arbetsrätten föränd-
ras så att den bättre speglar de förhållanden som gäl-
ler i dag. Vi kristdemokrater beklagar naturligtvis att
företrädarna för arbetsmarknadens parter inte kunde
enas i Arbetsrättskommissionen. Men arbetsrätten är
central när det gäller att öka antalet nya anställningar.
Jag tror att det i dag finns en oro och en besvikelse
hos många företagare över den politik som regeringen
bedriver. Det gjordes nyligen en opinionsmätning som
visar att åtta av tio småföretagare anser att företa-
garklimatet nu har försämrats. Förutom att man under-
lättar anställningsförfarandet kan en förändring av
arbetsrätten ge företagarna signaler om att regeringen
menar det som man faktiskt hävdade i vårpropositio-
nen, nämligen att villkoren för företagarna måste
förbättras.
Om de övriga politiska åtgärderna skall ge resultat
måste man nog fatta ett beslut ganska snart om en ny
arbetsrätt. Jag tycker att principen om att lag med lag
skall ändras är ganska fundamental. Det borde t.ex.
vara ganska enkelt att ta tillbaka den återställare som
regeringen genomförde direkt efter valet. Då får man
tillbaka de regler som infördes av den förra fyrparti-
regeringen.
Vi föreslår också åtgärder som leder till bättre till-
gång till riskkapital. Det är tvärtemot vad regeringen
nu gör. I den här propositionen vill man slopa risk-
kapitalavdraget. Det behövs också åtgärder för ett
bättre investeringsklimat. Man skall se till att inte så
många patent exporteras från vårt land. Vi vill skatte-
befria royalty på patentinkomster under två år; det är
ett exempel. Det behövs bättre villkor för kompe-
tensutveckling och forskning, bl.a. ett utbildningskon-
to. Det behövs också en återgång till de gamla regler-
na för momsinbetalningar för samtliga företag. Vi har
också finansierat ett förslag om att behålla dagens
arbetsgivarperiod i sjukförsäkringen. Vi ser över
företagsstöden, med målet att minska dem och i stället
sänka arbetsgivaravgifterna. Vi vill också stimulera
tjänsteföretagandet.
Det har ju under senare tid förts en debatt om
tjänstesektorn. Debatten har varit ganska förvirrad,
men jag skall nu inte recensera den. Vartannat nystar-
tat företag är enligt SCB:s prognosinstitut ett tjänste-
företag, och det är också tjänsteföretagen som man ser
som den stora tillväxtsektorn under nästa sekel. Hus-
hållssektorn är faktiskt en enorm potential för nya
jobb. På den punkten har arbetsmarknadsminister
Margareta Winberg fortfarande rätt, det är bara synd
att hon inte har fått med sig sitt parti.
Det är inte någon liten pyttesektor vi talar om när
vi talar om hushållssektorn. Ungefär 45 % av allt
arbete som utförs i Sverige utförs i hemmen. Enligt
SCB lade varje vuxen person i Sverige 1990 ned mer
än 26 timmar per vecka på hushållsgöromål. Totalt
innebär det 3,7 miljoner heltidsarbeten. Det är lika
mycket som utförs i hela den privata och offentliga
sektorn tillsammans. Personer med barn har enligt
SCB en total arbetsbörda på ungefär 70 timmar per
vecka. Samtidigt som alltfler går arbetslösa, herr
talman, ökar alltså arbetsbördan för andra genom
dubbelarbete på jobbet och i hemmet.
Bekymret här är ju de breda skattekilarna på just
arbete. Detta gör att marknaden för den här typen av
tjänster, som går att utföra i egen regi, i praktiken är
utplånad. Den svarta delen av den här marknaden är
däremot stor och växande. Skattekilarna är mellan 50
och 70 %. Vi kristdemokrater tror att vi måste kon-
centrera samhällets möjligheter att åtgärda skattesi-
tuationen. Det förslag som nu ligger på riksdagens
bord får vi naturligtvis utvärdera, men jag misstänker
starkt att det inte är möjligt att åstadkomma den vi-
tamininjektion som behövs genom att över hela fältet
av företag, inklusive de stora, vinstrika exportföreta-
gen, som tjänade 140 miljarder kronor under förra
året, kleta ut en skattesänkning motsvarande 2 miljar-
der kronor som skall stimulera ökad sysselsättning.
Vi tror att man för att kunna åstadkomma en syn-
bar effekt i stället måste koncentrera sig och skära ett
djupare snitt i en mer begränsad del av skattekilen på
just tjänstesektorn. Vi kan ta en parallell: Visst har
räntan sjunkit kraftigt, men det har ändå inte varit
tillräckligt för att åstadkomma en kraftfull vändning
inom exempelvis byggsektorn. Jag tror att det är lika-
dant här. Det som nu föreslås är för litet, och det är
för mycket utspritt för att det skall ge de önskade
effekterna. Vi tror att det vore bättre att koncentrera
insatserna på tjänstesektorn.
Det som nu behövs, och vad Sverige väntar på, är
en nationell vision om hur både företagen och alla de
människor som driver och arbetar i de här företagen
tillsammans skall kunna växa och utvecklas. Tyvärr
saknar regeringen en sådan vision och ett politiskt
ledarskap på det här helt avgörande området. Det är
gott och väl att Centerpartiet har ställt upp och fått
med en del av sin politik på det här området. Jag tror
för min del att Centerpartiet tillsammans med icke-
socialistiska partier hade fått med mycket mera, hade
fått en större utdelning än vad man fått i de proposi-
tioner som nu är framlagda.
Herr talman! Vi har tillsammans med Folkpartiet
och Moderaterna två stora och viktiga reservationer,
som bygger på att det finns en positiv grundsyn på
företagande. Vi ser familjeföretagarna i det här landet
som en resurs som måste vårdas och värnas och som
behöver ett bättre klimat för att kunna växa och ut-
vecklas.
Vi kristdemokrater står givetvis bakom alla de
förslag som finns i vår motion, men för att vinna tid
yrkar jag här i dag bifall endast till reservationerna 1
och 2, som är gemensamma för oss, Folkpartiet och
Moderaterna, samt reservation 25.