Fru talman! Kammaren har i dag fått en redovis-
ning av två olika sätt att närma sig det största proble-
met i svensk ekonomi, massarbetslösheten. Det ena
syftar till att kalla arbetslösheten för någonting annat.
Det andra syftar till att skapa förutsättningar för nya
jobb.
Den moderata politiken skapar förutsättningar för
många nya jobb i företagen. Den leder till att ekono-
min förbättras, att kostnaderna för arbetslösheten, som
bärs av oss alla, blir mindre och att bidragsberoendet
minskar, både genom färre arbetslösa och genom att
kostnaderna dras ned för alla andra hushåll.
Den socialdemokratiska ambitionen att bara dölja
arbetslösheten redovisades här i kammaren av Erik
Åsbrink. Det skadar i sig ekonomin, samtidigt som
kostnaderna ligger kvar. För varje arbetslös som flyt-
tas över till något annat konto i statsfinanserna är
kostnaderna ändå desamma. Det innebär att bidrags-
beroendet finns kvar eller sannolikt ökar. Med en
miljon arbetslösa, lågt räknat, kan man säga att arbets-
lösheten sammantaget kostar varje svenskt hushåll
ungefär 25 000 kr. Den summan ligger kvar med
Eriks Åsbrinks politik.
Regeringen har de senaste dagarna försökt skapa
en bild av att det som presenterades i morse skulle
vara av en större omfattning än någon kunde vänta
sig. Men det visade sig att det är av betydligt mindre
omfattning än man faktiskt måste kräva.
I morse gav Göran Persson själv panikpropositio-
nerna underkänt. Man skall återkomma med åtgärder
för att skapa bättre förutsättningar för en bättre funge-
rande ekonomi. Men det var just det som var det in-
tressanta! Att få svensk ekonomi att fungera genom
bra villkor för företagande, genom att skapa intresse
hos människor att utbilda sig och genom att skapa
bättre förutsättningar - det är det som skulle kunna ge
nya jobb och en bättre ekonomi.
I själva verket är summan av det som riksdagen
senare i dag skall behandla - bl.a. nya, stora skatte-
höjningar, inte minst på energiområdet, och dagens
förslag som också sammantaget höjer det totala skat-
teuttaget - att ekonomins sätt att fungera blir sämre.
Vi kommer att permanenta massarbetslösheten.
Arbetsmarknaden förblir reglerad. Det var inne-
börden i det uteblivna svaret från Erik Åsbrink tidiga-
re i dag. Därmed blir arbetsmarknaden stängd för
många som skulle kunnat få de jobb som nu inte
kommer att annonseras ut.
Det finns en ljuspunkt i propositionen. Det är att
det någonstans har uppstått en insikt om att skatte-
höjningar är farliga och försämrar förutsättningarna
för nya jobb. Någonstans finns den insikten.
Man har lagt ett förslag som innebär att företag
med 3-4 anställda skall kunna få en skattelättnad på
maximalt 30 000 kr. Det är ganska bra, för det innebär
för de små företagen att man åtminstone delvis redu-
cerar den löneavgift som införts och andra höjningar
som gjorts. Men i andra avseenden finns problemen
kvar i lika hög grad som tidigare.
Totalt sett är förslaget bara en droppe i havet, men
man har ändå insikten att de skattehöjningar man gjort
har skadat ekonomin och slagit ut många jobb. Därför
går man nu tillbaka - en gnutta.
Man tänker föreslå en slopning av dubbelbeskatt-
ningen av det egna riskbärande kapitalet i vissa före-
tag. Men om dubbelbeskattningen är ett problem
måste den väl vara ett problem i alla företag? Erik
Åsbrink skrev i en debattartikel för något år sedan att
dubbelbeskattningen låser in kapital i företagen, både
små och stora.
Det är inte bra med inlåst kapital, inte heller för de
stora företagen. Det borde ut och användas för inves-
teringar i nya branscher och nya mindre företag. In-
låsningeffekterna finns fortfarande kvar. Investe-
ringskalkylen blir ju en annan om man skall betala
mer för det egna kapitalet i vissa företag också i fort-
sättningen. Samma problem finns kvar.
Jag tycker att det är glädjande att man nu har er-
känt att det den socialdemokratiska regeringen gjorde
1994 var fel. Man höjde skatter och införde dubbelbe-
skattning igen. Nu har man sagt att man i princip skall
använda samma teknik som vi använde oss av; man
måste göra det i ägarledet. Varför då dessa återställare
som har skadat så mycket och förstört för många
människor under dessa två åren?
Denna insikt är intressant och bra för den fortsatta
debatten. Det tycker i alla fall jag. Men skattesänk-
ningarna, som är futtiga i jämförelse med de stora
skattehöjningarna tidigare, skall inte finansieras ge-
nom att vi är restriktiva med de offentliga utgifterna.
Nej, de skall finansieras med nya skattehöjningar som
t.o.m. överstiger skattesänkningarna med en miljard
netto, om vi räknar från 1999 och framåt.
De periodiseringsfonder som de små företagen
slogs mycket hårt för, när vi diskuterade omläggning-
en av företagsbeskattningen 1993/94, skall urholkas
genom att man minskar möjligheten att fördela in-
komst.
En mycket allvarlig signal, inte minst till kun-
skapsföretag och de som jobbar i den branschen, är att
det lönar sig ännu mindre att skaffa kunskap. Marigi-
nalskattereformens fader, Erik Åsbrink, och hans
kollega Thomas Östros skall nämligen urholka infla-
tionsskyddet. En tredjedel av de heltidsarbetande
betalar i dag hög marginalskatt - extra hög efter
socialdemokraternas tillträde 1994 - och nu skall
ytterligare ett antal tusen personer in i det skiktet.
Detta har Lars Ramqvist på Ericsson och Håkan Mo-
gren på Astra - två expansiva och vitala kunskapsfö-
retag i Sverige - varnat för. Det är ytterligare ett steg
på vägen att urholka skattereformen.
Vad gäller allemansfonderna skall man ta bort
skatteförmånen, kan man säga. Eller snarare: Man
skall ta bort den rimliga beskattning som finns åtmins-
tone på ett sätt att spara i riskkapital. Den är ju gene-
rellt för hög. Men för allemansfonderna skall det bli
skattehöjning. Det innebär att vanliga hushålls möj-
lighet att bidra till näringslivets kapitalförsörjning,
speciellt när det gäller riskkapitalet, skall urholkas.
Det är den andra sidan av saken. Man tar med den ena
handen och ger litet grand med den andra.
Som jag sade: Till detta kommer det i dag att fat-
tas beslut i riksdagen, med socialdemokraterna, som
innebär att man höjer energiskatterna. Man hindrar
därmed inte bara nya jobb från att växa fram utan slår
ut jobb som finns i dag, i företag som skulle ha kunnat
behålla anställda.
Den moderata politiken, fru talman, syftar till att
eliminera massarbetslösheten, inte till att dölja den.
Den största fördelningspolitiska reform vi kan ägna
oss åt är att se till att de många människor som saknar
arbete naturligtvis får utbildning, att de får hjälp under
den tid de saknar jobb och att de faktiskt får ett nytt
jobb ute i företagen. Det är den viktigaste fördelnings-
reform vi kan ägna oss åt att diskutera i Sveriges
riksdag i dag.
Det andra målet för oss är att skapa förutsättningar
för att man normalt skall kunna leva på sin egen lön,
att man inte skall vara utlämnad åt att staten svarar för
än det ena, än det andra. Det har ju visat sig att det ger
otrygghet. Alla de som trodde att de kunde lita på
gamla pensionslöften, kunde inte det. Staten klarade
nämligen inte att uppfylla sina åtaganden. Många
människor trodde att andra bidrag skulle vara hållfas-
ta. Det var de inte. Löftena vara inte hållbara därför
att de var för stora. De fungerade inte i längden. Om
man i stället normalt kan leva på sin egen lön blir man
inte beroende av politiker som Erik Åsbrink och and-
ra, som inte håller vad de en gång har lovat.
Ett tredje mål för oss är att genom denna politik
också på ett effektivt och bra sätt kunna ge vårt ge-
mensamma stöd till dem som verkligen behöver det, i
stället för att skvätta ut det till många som egentligen
skulle kunna klara sig själva med en rimligare skatte-
politik. Vi vill koncentrera våra insatser till de männi-
skor som faktiskt behöver vårt gemensamma stöd. Det
är därför vi i budgetarbetet har sagt och kommer att
säga nej till försämringar i änkepensionen, i barnpen-
sionen och för de handikappade.
Sammantaget, genom att uppfylla de tre första
målsättningarna för vår politik, får vi också ett ökat
välstånd. Vi får det bättre i Sverige. Får vi det bättre
underlättas också våra möjligheter att föra en bra
miljöpolitik. Vi kan vidta åtgärder som innebär re-
striktioner för utsläpp och annan miljöskadande verk-
samhet, eftersom vi ju har råd att genomföra sådana
åtgärder.
Den här nödvändiga politikomläggningen beskrivs
bl.a. i två reservationer som vi gemensamt med Folk-
partiet och kds står bakom. Det finns nämligen ett
förflutet i det som gjordes under den borgerliga rege-
ringen och som lade grunden för ett gott näringsklimat
och den uppgång vi såg i ekonomin 1994-1995. Men
det bröts hösten 1995 genom den politikomläggning
socialdemokraterna svarade för.
För att inte glömma det, fru talman, ber jag att få
yrka bifall till reservationerna nr 1 och 2, samt till
reservation nr 21, som i grunden är vårt budgetalter-
nativ.
Målet för denna ekonomiska politik är att skapa
förutsättningar för en hög tillväxt, för tillräckligt
många nya jobb och för att vi också skall kunna få en
god reallöneutveckling på det sätt som Per Unckel
talade om och som vi har sett i andra länder.
Då måste vi göra en riktig budgetsanering. Då
måste vi lära oss att en kronas skattehöjning som
försämrar tillväxtförutsättningarna inte alls är en lika
bra åtgärd för att sanera de offentliga finanserna som
en krona i produktivitetsökande besparingar i olika
system som finns i dag. Det är där det bristande för-
troende som Per Unckel talade om ligger - i en bud-
getsanering med fel inriktning och fel metoder. Den
ger inte den förtroendechock som är nödvändig för att
vi också skall få ned de höga realräntorna. De är höga,
de är orimliga och de dämpar ekonomisk aktivitet i
många avseenden.
Förutom att sanera budgeten måste vi skapa ut-
rymme för att sänka skatterna. En liten men nog så
viktig del för att skapa goda villkor för företagandet är
att eliminera dubbelbeskattningen totalt, avskaffa den
löneavgift som inte skall drabba något företag och
undanröja momsbetalningsreglerna som ju har försvå-
rat för många företag och som också kommer att göra
det i fortsättningen, för att ta några exempel.
Men det stora och viktiga när det gäller de lång-
siktiga skattesänkningarna är att genom att krona för
krona finansiera sänkningar av skatten för låg- och
medelinkomsttagare och av skatter på arbete skapa
förutsättningar för att människor skall kunna leva på
sin lön. Det kräver besparingar som på ett riktigt sätt
inte drabbar dem som behöver det gemensamma stö-
det, som jag tidigare sagt. I stället väljer vi att sänka
bidragsnivåerna för dem som får mindre behov av
bidrag när skatten sänks. Det skapar en positiv spiral.
Därför vill vi inte heller spara på människor som
redan befinner sig i en viss situation. När vi säger att
vi skall slopa deltidspensionen är det inte för dem som
i dag har sådan. När vi talar om att vi skall sträva efter
en höjning av pensionsåldern är det ju för att man
skall kunna kompensera sig när man jobbar och inte
bli inlåst när man väl är pensionerad. Det gäller att
bedriva budgetsaneringsarbetet genom besparingar på
det viset.
Fru talman! Än en gång: Vi har i dag i kammaren
fått en belysning av de två sätt som finns att närma sig
problemet med den orimliga massarbetslösheten i
Sverige. Det ena sättet är som jag sade att dölja pro-
blemen till priset av att de permanentas, förstärks och,
som vi nu ser i ekonomin, ökar.
Det andra sättet är att skapa förutsättningar för nya
riktiga jobb genom goda villkor för företagandet i
Sverige - det som socialdemokrater i Sverige talar
om, men inte förmår göra.
(Applåder)