Fru talman! Vår politik har redovisats i sex
partimotioner. Det redogjorde jag också för i min
inledning, och andra här i kammaren kommer att
tala om dem i fortsättningen.
Det finns bl.a. en motion som vi betraktar som ett
nödvändigt nytänkande i denna tid, nämligen
motionen om gemensam säkerhet. Den innebär att
resurserna skall samordnas mellan
Försvarsdepartementet och Utrikesdepartementet,
så att vi snabbt kan ställa upp för att förebygga krig.
I fjol föreslog vi en fredsbrigad. Den skulle just
kunna användas på detta sätt. I tider då det dras
ned och regementen läggs ner bör den kunskap och
skicklighet som finns hos den svenska militären
utnyttjas, så att man snabbt kan vara på plats för att
förebygga krig. Det förslaget röstades ner av den
borgerliga regeringen och riksdagen.
I år har vi i vår motion om gemensam säkerhet
nämnt Partnerskap för fred. Det är förhoppningsvis
en förlängning av den gemensamma säkerheten,
den preventiva diplomatin och fredsbyggandet. När
nu riksdagen skall fatta beslut om ett svenskt
deltagande finns det inte några pengar hos
utrikesministern till detta; det är intressant. Därför
är vår motion framåtsyftande och pekar på
behovet. Förslaget från i fjol om fredsbrigaden och
förslaget från i år om det gemensamma
säkerhetsanslaget är exempel på framåtsyftande
fredsbefrämjande insatser. Det är ett tankearbete
som mycket väl hade kunnat förekomma också i
regeringen.
Fru talman! Den enda gång som jag märker att vår
utrikesminister visar litet nerv inför dramat i
Bosnien är när hon hoppar på mig. Det är när hon
använder snedvridna uttalanden. Det har jag
redovisat tidigare här i kammaren och
statsministern accepterade det när han var här. Jag
har aldrig sagt att det skall bombas i Belgrad. Tänk
om utrikesministern kunde visa samma nerv och
energi när det gäller nya insatser för Bosnien!
Utrikesministerns regeringskolleger har inte skonat
henne från kritik. Om fru Ugglas Bosnienpolitik
skriver Expressens chefredaktör: ''Bedrövligt, af
Ugglas''. Folkpartiets partisekreterare Örn skriver:
''Din politik är kraftlös''. I den moderata tidningen
Östgöta Correspondenten skriver man: ''Bildts kyla
en skandal''.
Det är denna litet avståndstagande, distanserade,
politik inför slakten i Bosnien som många i vårt
land har upprörts över.
Det som nu har givit resultat är att man äntligen har
visat kraft från världssamhället. Kraft räddar liv i
Bosnien. Svaghet och passivitet har kostat liv.
Jag ställde en fråga till utrikesministern om Förenta
nationerna. Jag fick inget svar. Jag upprepar den
därför inför den diplomatiska kåren här: Vilken är
Sveriges linje när det gäller säkerhetsrådet? Jag vet
att det inte finns någon strategi, men jag undrar om
det finns någon vilja. Det skulle vara intressant att
få höra om Sverige i denna viktiga tid vill komma
in i själva styrelsen för Förenta nationerna. Med
nordiskt stöd har man ju nu chansen att göra det.
Finns det någon plan? Finns det någon vilja?
Till Christer Windén skulle jag vilja säga att kloka
herrar -- jag tror att det bara var herrar -- har
kommit med utlåtanden om tidigare regeringars
förda politik, inte minst neutralitetspolitiken. Jag
tror att Sverker Åström är den enda som var aktiv
på den tiden som fortfarande finns kvar. Han vet
vad det handlade om. Han har bl.a. skrivit
följande:
Kort sagt kan man nu dra en suck av lättnad.
Äntligen har ballongen spruckit. De beskäftiga
forskarna och journalisterna som i åratal idisslat
tesen om regeringens bedrägeri, dubbelspel,
förljugenhet, humbug, den stora lögnen står där
med lång näsa. Deras resonemang har fallit ihop
som ett korthus.
Detta är vad den statliga kommissionen har kommit
fram till efter ingående studier. Jag skulle råda
Christer Windén och hans gelikar inom Ny
demokrati att också studera nutidshistorien, bl.a.
hur man ute i världen betraktar faran med
högerextremismen i Europa.
I det senaste numret av Le Nouvel observateur, en
fransk mycket seriös tidskrift, har man kartlagt den
yttersta högern i Europa. Man redovisar land för
land var varbölderna finns. I Ryssland är det t.ex.
Zjirinovskij. På den högerextremistiska kartan
kommer man också till Sverige. I Sverige
representeras högerextremisterna, enligt Le
Nouvel observateurs forskarteam, av Bevara
Sverige svenskt, Sverigedemokraterna och Ny
demokrati.