Herr talman! Starka demokratier är de bästa
garantierna för säkerhet och stabilitet. Det är
förvisso en historisk kunskap.
Gemensam säkerhet bygger på att politisk
pluralism utvecklas, att demokratiska institutioner
stärks och att det civila samhället utvecklas. En
sådan utveckling är särskild viktig i de nya stater
som blivit självständiga efter sovjetimperiets
upplösning.
Här spelar ESK en betydelsefull roll. Sverige tog
flera initiativ under sitt ordförandeskap. ESK fick
en högkommissarie för nationella minoriteter och
ett ESK-kontor inrättades i Narva. Man lade ner
stora ansträngningar för att finna
förhandlingslösningar på konflikten i Nagorno-
Karabach.
I det forna Jugoslavien var ESK:s insatser mindre
lyckosamma. De rapportörer som sändes till
Kosovo, Vojvodina och Sandjak vägrades tillträde.
Misslyckandena har lett till en känsla av besvikelse,
vanmakt och otillräcklighet.
Som ordförandeland måste Sverige ta på sig en del
av detta, och jag frågar mig: Kunde inte den
svenska regeringen ha gjort mer av sitt
ordförandeskap? Kunde inte ännu större
ansträngningar ha mobiliserats?
Vi socialdemokrater har i vår partimotion pekat på
att ESK:s institutioner måste förstärkas för att
kunna fungera mer effektivt -- det gäller ODIHR i
Warszawa och ESK-kontoren i Prag.
Den nya modell, Partneship for Peace, som nu
växer fram utesluter inte ESK:s roll som
alleuropeisk säkerhetsordning.
En av ESK:s uppgifter är valövervakning i samband
med val i de nya demokratierna i Öst- och
Centraleuropa. Vi parlamentariker har här fått en
ny uppgift -- att övervaka och granska att val är fria
och rättvisa.
Internationell valövervakning ger dessa val
legitimitet och är av stor symbolisk betydelse. De
nya demokratierna upplever det internationella
samfundets engagemang för en demokratisk
utveckling på ett mycket konkret och påtagligt sätt.
Men demokrati är inte en enstaka händelse, inte
bara de som sker under valdagen. Valet är en del av
en demokratisk process och måste ses i ett mycket
längre perspektiv.
Internationell valövervakning borde därför också
omfatta förberedelserna inför ett val, t.ex.
registrering av röstberättigade och granskning av
valkampanjerna. Och den allra viktigaste frågan får
inte lämnas obesvarad, nämligen vad som händer
efter valet.
Det är inte bara inom ESK:s nya medlemsstater
som demokratiseringsprocesser pågår.
I Afrika ersätts gamla enpartisystem av politisk
pluralism. Inte alltid sker denna övergång smidigt.
I Togo rapporteras om övergrepp och oroligheter i
samband med valen nyligen. Det svåraste och
grymmaste nederlaget för de demokratiska
krafterna upplevde den lilla centralafrikanska
republiken Burundi i oktober förra året. En
folkvald president och ett folkvalt parlament fick
möjlighet att arbeta endast fyra månader. En
fasansfull kupp med 100 000 dödade och 750 000
flyktingar störtade demokratin.
Man frågar sig: Är en försoningspolitik möjlig efter
dessa ohyggligheter?
I Centralamerika kommer El Salvador att den 20
mars ha sina första demokratiska val utan
inblandning av militär. En fredsöverenskommelse
och en massiv FN-insats gör detta möjligt.
Jag hade nyligen möjlighet att för
Interparlamentariska unionen tillsammans med två
latinamerikanska parlamentariker granska
förberedelserna för valet i El Salvador. Jag kan
bekräfta att FN:s mission på platsen, ONUSAL,
gör ett mycket gott arbete. Just nu pågår
registrering av samtliga röstberättigade. Enskilda
organisationer arbetar i hela landet med
upplysningsverksamhet kring valet.
Vad som är oroande är dock våldet och
kriminaliteten. Under några månader i höstas
opererade åter de s.k. dödspatrullerna, och flera
politiska mord förövades.
Efter våra samtal med bl.a. presidentkandidaterna,
biskoparna, de politiska partierna, valtribunalen
och ONUSAL samt efter våra fältbesök drog vi den
slutsatsen att valet förmodligen kommer att kunna
genomföras korrekt. Men vi blev starkt oroade
över vad som kan hända efter valet. Vilka garantier
finns för att de olika komponenterna i
fredsöverenskommelsen kommer att respekteras?
FN har i sommar fullgjort sitt mandat och lämnar
då El Salvador.
Av mina erfarenheter av valövervakning i Europa,
Afrika och Centralamerika har jag dragit den
slutsatsen att det internationella samfundet har ett
större ansvar än att enbart sända ut valövervakare.
Det får inte handla om bara punktinsatser.
De nya demokratierna är sköra och behöver
ytterligare stöd för att kunna stärka en demokratisk
utveckling. Exemplet Burundi är det tydligaste och
sorgligaste exemplet. El Salvador kan bli det andra
exemplet. Det internationella samfundet måste
följa upp sina valövervakningsinsatser.
Herr talman! Det oberoende internationella
valinstitut som Sverige lagt fram förslag om kan
fylla denna roll. Men det är också nödvändigt att
kompletterande biståndsinsatser görs för att stärka
uppbyggnaden av de civila samhällena.
Mänskliga rättigheter, bistånd m.m.