Herr talman! Det är en helt riktig iakttagelse som
Christer Windén gör, nämligen att
neutralitetspolitik inte innebär neutralitet i fred.
Den klassiska formuleringen av den svenska
neutralitetspolitiken är ju alliansfrihet i fred som
syftar till neutralitet i krig. Neutralitet är alltså
någonting som vi iakttar i ett krigsläge. Därmed är
det också sagt att vi i Sverige i det förflutna --
liksom vi kommer att göra i framtiden -- har
betraktat oss som fria att ta ställning, också mycket
aktivt, i olika konflikter.
Det är möjligt att vi ibland tyckt att det har varit
lättare att ta ställning i fråga om konflikter långt
borta, men så har det alls inte alltid varit. Ett
mycket påtagligt exempel i det sammanhanget är
finska krigen under andra världskriget. Trots att
Sverige i övrigt bedrev neutralitetspolitik
förklarade vi oss i det fallet som icke krigförande,
men politiskt stödjande den finska saken. Sverige
har också reagerat och tagit ställning när kriserna i
Tjeckoslovakien och Ungern var aktuella. Visst har
det alltså funnits exempel i vår historia på att vi
mycket aktivt har tagit ställning till konflikter också
i vårt närområde.
Det viktiga här är alltså att konstatera att även en
politik som syftar till att vi skall kunna vara neutrala
i händelse av krig möjliggör en aktiv utrikespolitik
och ställningstaganden i fråga om olika konflikter.