Herr talman! ''Nio brandbomber detonerade tidigt
på söndagen i butiker, på pubar och restauranger i
Belfast på Nordirland.''
''I lördags morse genomfördes sex liknande attentat
mot butiker i London.''
''Tre beväpnade afghaner höll ännu sent på
söndagen 16 pakistanska skolbarn som gisslan i
Pakistans huvudstad Islamabad.''
''Röda khmererna hävdade på söndagen att de
dödat 127 kambodjanska regeringssoldater,
däribland 18 officerare, under två dagars strider
nära Anlong Veng.''
''Samtidigt som ekonomin går på högvarv hårdnar
det politiska förtrycket i Kina. Det hävdar
människorättsorganisationen Asia Watch, som
redogör för över 1 200 exempel på politisk och
religiös förföljelse. Den 664-sidiga rapporten visar
tydligt att det politiska förtrycket inte minskar utan
ökar.''
''Beväpnade gäng angrep vallokaler i minst tre byar
då det första flerpartivalet på söndagen hölls i den
västafrikanska republiken Togo. -- -- -- Radion i
huvudstaden Lomé sade att minst sex vallokaler
hade vandaliserats så svårt att de inte kunde
användas.''
''Tuzla, Bosniens näst största stad, utsattes på
söndagsförmiddagen för en serbisk granatattack.
Sammanlagt fem granater slog ner i Tuzlas
centrum.''
Detta är citat, hämtade från en enda sida ur en
svensk dagstidnings måndagsexemplar den här
veckan.
Våld och brott mot mänskliga rättigheter präglar
många -- alltför många -- av våra medmänniskors
vardag över hela vår värld. Jag har här nämnt några
exempel från en ond värld. Tyvärr kan listan göras
mycket lång. Tidningen kunde denna måndag till
frukostkaffet ha gett oss exempel på hur
demokratiska människorättsorganisationer förföljs
på Cuba, hur civilbefolkningen år ut och år in
mördas i Angola, hur Mujahedinrörelsen kämpar
för ett demokratiskt Iran. Den kunde också ha
berättat om Polisarios kamp för ett fritt Västsahara,
etc.
Är då allt på vår jord våld, elände och mörker? Nej,
förvisso inte! Det finns ljus och hopp, just därför att
människor är beredda att offra tid, kraft, ja sin
personliga frihet och säkerhet, t.o.m. sitt liv, för att
bekämpa våldet, förtrycket och brotten mot
mänskliga rättigheter och för att hävda människans
rätt att leva ett mänskligt liv i frihet.
Nelson Mandela är en i raden av alla de tusen och
åter tusen frihetskämpar som offrar och har offrat
sin frihet just för att bekämpa det våld och det
förtryck som medmänniskor tvingas leva under.
Mandelas och ANC:s långa kamp mot det
sydafrikanska apartheidsystemet och för ett
demokratiskt Sydafrika är på väg att lyckas. Val är
planerade att genomföras i slutet av april.
Många misströstade om att Nelson Mandela
någonsin skulle få delta i ett fritt och demokratiskt
val. På grund av militärens obevekliga jakt på
meningsmotståndare, alla dessa politiska fångar
och människor i landsflykt vågade få tro att
förändringens tid stod för dörren. Men Sydafrikas
folk gav aldrig upp. I dag sitter f.d. torterare vid
samma bord som f.d. tortyroffer för att diskutera
en gemensam framtid.
Det finns all anledning för Sydafrika att känna
glädje. Men mycket arbete återstår att uträtta och
genomföra för att valen i Sydafrika skall bli fria och
rättvisa.
Vid fem riksdagsledamöters besök i Sydafrika för
två veckor sedan -- jag var en av dem --- möttes vi
av ett oroande budskap från företrädare för ANC,
nämligen: Tiden är emot oss för närvarande. Och
jag förstår våra afrikanska vänners bekymmer.
Mycket tålmodigt arbete måste uträttas under de
två månader som återstår fram till valet. 9 000
vallokaler skall upprättas. Identitetshandlingar
skall distribueras till miljoner väljare, till
analfabeter långt ute på landsbygden. Man skall
bedriva utbildning om hur val går till för alla dem
som aldrig förut deltagit i ett val. Man skall
fastställa om man skall ha en eller två valsedlar. Det
är ännu inte klart -- två månader före valet. In i det
sista förs fortsatta förhandlingar med Mangosuthu
Buthelezis trilskande Inkathaparti, och man har
förlängt tiden ytterligare för att få med partiet på
valvagnen, men det ser ut att misslyckas.
Allt detta och mycket mer måste finna sin lösning
före den 27 april, om fria och rättvisa val skall
kunna genomföras. Och allt detta arbete måste
uträttas under ständigt hot om våld.
Våldet i Sydafrika är omfattande. Varannan dag de
senaste två månaderna har ett större sprängattentat
utförts mot elkraftsanläggningar, järnvägar,
kommunkontor, ANC-kontor, etc. -- allt för att
störa och förhindra utvecklingen mot ett
demokratiskt Sydafrika.
I en TV-intervju häromveckan med ledaren för
Afrikaner--Werstandbeweging Eugene Terre
Blanche fick vi erfara det hat och den oförsonlighet
den vita extremhögern i Sydafrika besitter.
På ett kusligt sätt fick jag åter bekräftat det
oförsonliga hat som jag för 30 år sedan fick erfara
vid konfrontationen med vita farmare och
affärsmän i södra Afrika. De kom från befriade
länder norrut -- Kenya, Tanzania, Zambia -- och
hade flyttat söderut till Sydafrika via Rhodesia-
Zimbabwe. Deras inställning var helt kallt: Vi tar
inte kampen i Zambia, Rhodesia-Zimbabwe. Vi tar
kampen i Sydafrika -- sedan återstår bara havet.
Nu gäller det att stödja Sydafrika på upploppet mot
demokratins förverkligande i landet. I ett öppet
brev till det svenska folket skriver Nelson Mandela
bl.a. följande:
''Det finns så mycket att uträtta; de flesta av oss har
aldrig deltagit i något val tidigare och många har
förnekats rätten att lära sig läsa och skriva. Vi
måste försäkra oss om att människor från avlägsna
landsbygdsområden kan gå till vallokalen och att
valarbetarna får de nödvändiga valattiraljerna. Vi
måste också bekämpa de våldskrafter som försöker
hindra den demokratiska processen''.
Låt oss nu gå hela vägen tillsammans med
Sydafrikas kämpande demokrater, och låt oss
komma ihåg att demokratin inte är säkrad enbart
genom att val har genomförts! Det kommer en dag
efter valdagen. Då måste vi vara med och bistå,
förstärka och befästa ett demokratiskt Sydafrika.