Fru talman! Realism i biståndspolitiken talar
utrikesministern om. Realismen i biståndspolitiken
är, såvitt jag förstår, sänkta anslag till Afrika där
behoven är enorma. Det är cynism!
Utrikesministern svarade inte på den naturligtvis
känsliga frågan om mänskliga rättigheter, att det
inte bara får vara ord utan också tillämpas i praktisk
handling.
I en nyligen utkommen rapport från den USA-
baserade medborgarrättsorganisationen Asia
Watch redogörs för att situationen i Kina har
försämrats under den senaste tiden. Godtyckliga
arresteringar, tortyr och avrättningar tillhör
vardagen. Antalet politiska fångar ökar stadigt.
Från Indonesien hörde vi häromveckan hur
oberoende fackliga ledare och demonstranter
fängslades när de krävde höjd minimilön och rätt
att bilda oberoende fackföreninger.
Det är en förbättring av läget i Sydostasien enligt
utrikesministern.
200 000 människor har dödats på Östtimor av
Indonesien sedan ockupationsmakten började
våldföra sig på folket på Östtimor. Amnesty
International beskriver situationen för timoreserna
på Östtimor som ett skräckens tillstånd, där brotten
mot de mänskliga rättigheterna är
institutionaliserade och systematiska. Den
indonesiska militären, som i praktiken styr
Östtimor, utsätter befolkningen för godtyckliga
arresteringar, tortyr, våldtäkt och utomrättsliga
avrättningar.
Det är en förbättring av situationen enligt
utrikesministern.
Jag förstår att utrikesministern också syftade på
mänskliga rättigheter och menade att situationen
har blivit bättre. Det är cyniskt att uttala sig på det
sättet när vi har fått sådana rapporter från olika
medborgarrättsorganisationer. Dem borde
utrikesministern ha läst.
Det är bra att Christer Windén svarade på min fråga
hur man ser på det jag tog upp. Det är faktiskt
biståndspengar, svenska folkets pengar, som ges till
de olika förtryckarregimerna. Jag hoppas vi får stöd
för våra motioner i denna fråga när de kommer upp
i biståndsdebatten om någon månad.