Herr talman! Det intressanta just nu är inte vilken
politik Moderata samlingspartiet eventuellt skulle
vilja föra om man ensam fick sköta den svenska
utrikespolitiken. Det intressanta är vilken
utrikespolitik Sverige faktiskt har.
Jag kan bara konstatera, för att anknyta till de
exempel som Pierre Schori tog upp, att när det
gäller Sydafrika har regeringen på ett mycket
konsekvent sätt fullföljt den politik som också
bedrevs tidigare med brett parlamentariskt stöd.
Sverige var det sista landet som släppte
sanktionerna mot Sydafrika. Sverige har in i det
sista aktivt stött ANC, fram till dess man gick över
till att vara politiskt parti. Sverige planerar ett
omfattande bistånd till Sydafrika.
Om det stämmer med den politik som Moderaterna
stod för före regeringsbildningen kan vi diskutera.
Men det stämmer definitivt med den politik som vi
har stått för hela tiden.
När det gäller biståndet har det skett en
nedskärning. Den genomfördes i en krisuppgörelse
med Socialdemokraterna. Vi beklagar mycket att vi
fick det inslaget i krisuppgörelsen. Men jag vill
betona att det var under aktiv socialdemokratisk
medverkan. I årets budget tas ett litet men dock
steg för att vi skall närma oss enprocentsmålet. Det
är den politik som faktiskt förs, oavsett om vi
spekulerar i att Moderaterna skulle ha velat ha en
annan politik.
Beträffande säkerhetspolitiken konstaterar jag det
som utrikesministern sade i sin utrikesdeklaration,
att alliansfriheten ligger fast. Det är den politik vi
vill ha. Om Moderaterna egentligen skulle vilja
eller inte skulle vilja ha något annat är i det här
sammanhanget ointressant. Det viktiga är vilken
utrikespolitik som regeringen faktiskt för. Såvitt jag
förstår är det en utrikespolitik som
Socialdemokraterna borde kunna backa upp och ge
helhjärtat stöd i stället för att försöka skapa
inrikespolitiska konflikter omkring.