Fru talman! Sverige är en naturlig del av Europa.
Vårt land hör ihop historiskt, kulturellt och
geografiskt med det övriga Europa. Det är därför
naturligt att vi utvidgar och fördjupar samarbetet
med varandra. EES-avtalet är ett steg i denna
riktning. Vi är en del av den s.k. inre marknaden i
Europa med ca 380 miljoner människor. EES är ett
logiskt första steg i närmandet till våra viktigaste
handelspartners och är därför oerhört viktigt i vår
ambition att behålla och utveckla den
internationella företagsamhet som är så
betydelsefull för det svenska välståndet.
Ett utanförskap kan tyckas ge större suveränitet
och därmed större rörelsefrihet men betyder
sannolikt att vi kommer att få sänka vår
levnadsstandard. Genom medlemskap får vi
möjlighet att styra utvecklingen i ett gränslöst
Europa, även om vi därmed överlåter till
överstatliga organ att fatta vissa gemensamma
beslut. Vi anser dock att fördelarna klart uppväger
nackdelarna. Därför är vi positiva till medlemskap
i den europeiska gemenskapen.
I vårt närområde har vi på kort tid utvecklat ett gott
samarbete med de fria staterna Estland, Lettland
och Litauen.
Detta är den goda sidan av den utrikespolitiska
utvecklingen. Men det pågår krig i f .d. Jugoslavien
och på en del håll i f.d. Sovjetunionen. Ryssland
kan uppfattas som alltmer fyllt av problem och
motsättningar. I världen i övrigt pågår ett stort antal
väpnade konflikter -- flertalet helt bortglömda och
sällan noterade i svenska media.
Fru talman! Utrikespolitikens uppgifter är bl.a. att
undvika yttre risker för Sverige och att skapa goda
relationer till omvärlden, särskilt till våra närmaste
grannar. Vilka är då farorna i vår omvärld -- vårt
närområde?
Kan Ryssland blir farligt? Behöver vi en ny
järnridå, som vi själva skapar tillsammans med de
fredliga demokratierna i vår närhet eller i Europa?
Törs man säga det? Eller skall den förmenta
neutralitetens tystnad än en gång råda i denna
församling?
Det bästa medlet mot krig och elände i världen är
fri handel och öppna gränser. Men öppna gränser
behöver nödvändigtvis inte betyda att varje land
har en skyldighet att ta emot vem som helst på vilka
villkor som helst. Varje nation måste ha en rätt att
säga ifrån.
Små nationer måste slå sig samman för att kunna
mäta sig med en stor nation. Enighet ger styrka --
en styrka som kan avskräcka.
Man skall alltid vara på sin vakt mot nationer som
styrs av personer som är benägna att kasta ur sig hot
mot omvärlden. Detsamma gäller om det finns en
påtaglig risk att sådana personer kan nå makten i
landet. Varför hota om hoten är tomma?
Adolf Hitlers hot togs inte på allvar till en början.
När man väl förstod att han menade allvar var det
för sent. I f.d. Jugoslavien pågår krig där hotfulla
krigsherrar nu genomför sina hot i praktiken. Den
fria världen, den som styrs på demokratisk grund,
har länge stått handfallen.
Historien har lärt oss en sak, och det är att
konflikter, krig, övergrepp, våldtäkter, massmord,
svält och död har funnits och finns alltjämt. I vår
tid, av många i Sverige uppfattad som den fredliga
tiden, då vi alla simmar omring i ankdammen, har
flera dödats än någonsin tidigare i historien. Vår tid
är kanske den mörkaste av alla tider.
Men i den här församlingen tycks man inte tro det.
Här råder, som sagt, ankdammens stilla lugn. Men
vi kan inte längre stå neutrala. Vi får inte längre
vända bort blicken och kan inte fortsätta att
diskutera tramsfrågor när omvärlden ser ut som
den gör.
Sverige är ett litet land. Vi kan inte ta ansvar för
alla. Men vi kan försöka ta ett större ansvar för vår
bit av jorden -- för vårt närområde, där de
människor finns som är vår närmaste angelägenhet,
nämligen våra närmaste grannar. Våra grannar är
vår högsta prioritet.
Jag tänker självfallet på Estlands, Lettlands och
Litauens folk, som nu lever under den hotfulla
uppstigande skuggan av en ny icke-demokratisk
härskarmakt i Ryssland. Det går inte att bortse från
Zjirinovskijs hotfulla uttalanden. Är han bara en
ofarlig galning? Är han bara en skrytig fylltratt
bland andra?
Jag vill tro det men vågar inte. Det är möjligt att
han är något annat och att han representerar något
annat. Han kan representera revanschsugna
människor -- människor som tryckts ned, som lurats
och som mist sin tro på sin egen storhet. Sådana
människor är farliga om de blir tillräckligt många.
För omvärlden blir de farliga om de har tillgång till
vapen. Zjirinovskij har ett starkt stöd bland
militären.
Att nu tro att inget farligt kommer att hända är
dumhet. Men att veta att något farligt kan hända
och att förtiga det är inte bara dumhet utan något
betydligt värre, det är svek - att svika sin plikt.
Diktaturer eller självutnämnda diktatorer har
aldrig mått bra av sanningen.
Gör klart för Zjirinovskij och andra i Ryssland, att
om de funderar på att ge sig på Estland, Lettland
eller Litauen eller något annat land i vår omvärld,
kommer vi inte att sitta passiva och titta på. Vi
klarar inte allt själva. Därför måste vi snabbt skapa
förutsättningar för att vi tillsammans med de andra
fria nationerna i Europa och världen skall kunna
gör en insats, om det behövs för att hålla vår
omvärld fri från barbari och tyranni.
Fru talman! Att tala klarspråk är nödvändigt. Det
är dags att bryta med feghet i svensk utrikespolitik.
Hur hade det gått om Sverige talat klarspråk med
Hitler? Det kanske inte var möjligt den gången av
det enkla skälet att socialdemokraterna och
etablissemanget faktiskt var mer Hitlervänliga än
man i dag vill tillstå. För det socialdemokratiska
Sverige var det viktigt att de tyska judarnas pass
försågs med en judestjärna, så att de enkelt kunde
utvisas till förintelsen. Man var väl medveten om
vad som skedde i förintelselägren. Att påstå något
annat är rent nonsens. Det var ju först när man
förstod att Hitlertyskland skulle förlora som man
vände kappan.
Sveriges underdånighet mot Stalinryssland och
baltutlämningarna är ett annat exempel på
socialdemokratisk pragmatism.
Socialdemokraternas öppna flirt med världens
kommunistdiktaturer en tredje.
Allt detta har ju skett under sken av neutralitet och
alliansfrihet. Men det är ju faktiskt inget annat än
rent bedrägeri. Alliansfriheten har i praktiken inte
existerat. Det neutrala förhållningssättet har inte
existerat.
Det är nu nödvändigt att tvätta byken. Vi vill ha
korten på bordet. Svenska folket måste få klarhet
om de socialdemokratiska sveken och
bedrägerierna. Anledning därtill är självklar. Det
är endast med kunskap om gångna tiders
illgärningar, svek och oförrätter som vi kan skapa
nödvändig beredskap för framtiden.
Men det är klart att man ibland har tagit öppen
ställning. Men då har det ju gällt konflikter som
ligger långt bort från oss själva och vårt närområde.
Jag tänker t.ex. på kriget i Vietnam, omvälvningen
i Chile och konflikten i Sydafrika.
Hyckleriet måste nu få ett snabbt slut. Tala
klartext! Skrota omedelbart den märkliga svenska
formen av alliansfrihet och netralitet! Gör klart för
de uppstickande stollarna i Ryssland var vi står! Om
det inte går på annat sätt, så bjud in alla
Zjirinovskijs anhängare eller vilka de nu är till
Sverige och tala klarspråk! Utsätt dem för en nyttig
lektion i demokrati och frihet och lär dem visa
hänsyn till andra, särskilt till de små självständiga
nationerna i deras omedelbara närhet.
Det sagda får inte missuppfattas. Självfallet är
Sveriges främsta uppgift i internationella
sammanhang att medverka till att freden bevaras.
Sverige kan gå före, som vi tidigare påpekat.
Sverige kan bli banbrytande och ta täten i
fredsbevarande insatser.
Ny demokratis under två och ett halvt år framförda
krav på att FN:s ställning som internationell polis
avsevärt bör stärkas börjar ny visa sig vara rätt.
Vi har tidigare föreslagit en s.k.
snubbeltrådsstyrka -- en liten styrka som man sätter
in före den stora aktionen och som ligger som en
buffert i de länder där oroligheterna börjar pyra.
Vad skulle en snubbeltrådsstyrka ha kunnat göra i
Jugoslavien, innan händelseförloppet gått så långt
som i dag? Det kan man fråga sig. I Somalia skulle
naturligtvis sådana styrkor också sättas in. Sverige
har genom samarbete med ESK sänt ut en
fredsbevarande styrka på 500 man till Makedonien.
Det är ett fint exempel på detta. Det har t.o.m. fått
amerikanerna att tänka om då det gäller insatser i
kritiska områden.
Fru talman! Vi måste hitta nya sätt när det gäller att
använda våra FN-styrkor och frivilliga. I Gulfkriget
bidrog Sverige med ett sjukhus; det var bra. Men
Sverige hade kunnat skicka ett minröjningsfartyg,
trots att Sverige inte är med i NATO. Man behöver
inte aktivt delta i strid för att svepa minor, minor
som exempelvis orsakade så stor förödelse bland de
allierades styrkor. Det finns mycket annat Sverige
skulle kunna göra för att inte enbart medverka med
passivitet.
Fru talman! Den europeiska unionen är
demokratisk. Det är en levande demokrati. EU är
egentligen världens största fredsrörelse. För första
gången i historien ligger den varaktiga freden inom
räckhåll. Vi måste ta chansen och göra vårt, här i
Sverige, för att bidra till fred, inte bara i vår tid utan
också för framtiden.
Med det nya demokratiska och fredliga Europa blir
läget ett annat. Sverige befrias från
dubbelmoralens och de dubbla budskapens
hyckleri och kan i stället tala klarspråk. Sverige bör
så snabbt som möjligt ta sitt ansvar för freden.
I säkerhetspolitiskt hänseende bör Sverige redan
nu söka sig mot EU-länderna. Om vi ger upp
tilltron till den falska alliansfriheten och
neutraliteten, har vi möjligheter att omgående
öppna en fruktbar försvarspolitisk dialog med det
övriga Europa. Sverige skall självfallet inte vara
främmande för ett försvarssamarbete med EU eller
NATO. I stället kan det t.o.m. vara så att Sverige
bör driva på en sådan utveckling genom att snarast
ta ett initiativ som kan gynna freden i Europa, inte
bara på kort sikt utan också på lång sikt.
EU- och EFTA-länderna är förutsägbara. Alla är
fredliga demokratier. Demokrati och fred hör ihop.
Från dessa länder finns inget hot mot Sverige.
Det som hänt i öst kan inrymma en demokratisk
utveckling. Framtiden är dock svår att förutse.
Rysslands nya hållning i Jugoslavienkonflikten kan
tyda på ett försök till återgång till den tidigare
stormaktspolitiken. Det är dock för tidigt att ha
någon bestämd uppfattning i frågan.
Vid säkerhetspolitiska bedömningar är det alltid
bättre att se på omvärlden med misstro än med
dumhet -- det borde vi ha lärt oss av historien.
Misstro eller klarsyn, grundad på fakta om man så
vill, leder mig till slutsatsen att Sverige snabbt
måste närma sig det övriga Europa och EU-
länderna och kasta av sig alliansfrihetens och
neutralitetens ok. Sverige måste ta aktiv del i den
europeiska fredsrörelsen. För detta behöver
Sverige egentligen inte invänta medlemskap i EU.
Sverige måste naturligtvis kunna garantera
säkerheten i sin del av Europa men också aktivt
kunna delta där freden hotas.
En öppnare hållning innebär också att Sverige
måste ompröva sin krigsmaterielpolitik och att den
svenska försvarsindustrin måste ges förutsättningar
till ett långtgående samarbete med Europa och de
delar av övriga världen där demokrati råder.
Vi måste alla inse att demokratin och de
demokratiska värdena måste kunna försvaras med
vapenmakt varhelst de hotas, om inget annat
hjälper. Det går inte längre att krypa bakom tal om
alliansfrihet och neutralitet. I förhållande till
demokrati och fred går det inte att vara neutral; det
går inte att inte ta ställning. Demokratin och freden
i Europa och i övriga världen kräver ett klart och
tydligt ställningstagande av Sverige.
Fru talman! Vid sidan av dessa hot, anser vi i Ny
demokrati, och många med oss, att det största hotet
mot en fredlig utveckling i ett internationellt
perspektiv är befolkningsexplosionen. Den kan
komma att skapa enorma problem genom ökande
klyftor mellan fattig och rik, genom stora
migrationsvågor beroende på svårigheter med att
försörja sig och beroende på stora problem med
miljöförstöring osv.
I slutet av 1800-talet uppgick jordens befolkning till
en miljard människor. Nu närmar vi oss
sexmiljardersvallen. Fördubblingstakten för
världens befolkning är nu 42 år. Afrikas befolkning
fördubblas på 23 år -- enskilda länder t.o.m. ännu
snabbare. När den ekonomiska tillväxten är lägre
än befolkningstillväxten får människorna det sämre
och sämre.
Professor David Pimentel vid Cornelluniversitetet i
New York har i en nyligen presenterad rapport visat
att jordens naturresurser snart räcker till enbart en
rimlig försörjning åt två miljarder människor, dvs.
fyra miljarder färre än i dag.
Enligt FN:s bedömning kommer jordens
befolkning att växa till tio miljarder människor
omkring år 2030. Odlingsbar jord kommer att bli en
dyrbarhet år 2010 hävdas det i rapporten. Det
främsta skälet härtill är förstöringen av åkermark,
bl.a. genom erosion. Produktionen av livsmedel
kommer att minska och färskvattenförsörjningen
kommer att bli ett mycket stort problem, vilket det
för övrigt redan är i dag på många håll i världen.
Ny demokrati bedömer detta problem som mycket
angeläget. Sverige kan emellertid inte lösa detta
ensamt, utan det måste ske i ett internationellt
forum. I väckta motioner föreslår därför Ny
demokrati en höjning av anslaget till FN:s
befolkningsfond UNFPA med 40 miljoner kronor.
Andra företrädare för Ny demokrati kommer att
redovisa det förslaget senare i dag.
(Applåder)