Hoppa till innehåll
PRESS
Swisha

Frivilligt stöd

Stöd med Swish

Stödet är frivilligt och påverkar aldrig redaktionella beslut.

Mottagare: Simon Axelsson

Lämna tomt för att välja belopp i Swish. Bankens beloppsgränser gäller.

Öppna Swish

Kontrollera att mottagarnamnet är Simon Axelsson och att beloppet stämmer i Swish innan du godkänner med BankID. Meddelande: PRESS0.

Swish till Simon Axelsson, 0761860127
Skanna QR-koden med Swish eller mobilkameran.

Du kan också öppna Swish själv och fylla i numret. Den här sidan kan inte kontrollera om en direkt Swish-betalning har genomförts. Kontrollera betalningen i Swish eller hos din bank.

Fler sätt att stödja PRESS0

Utforska PRESS0 · områden, sidor och verktyg
Anförande · kammaren

Utrikespolitisk debatt

CHRISTER WINDÉN (nyd), 1994-02-23 (riksmöte 1993/94).

Talarens profil: röster, uttalanden och ansvar

Fru talman! Sverige är en naturlig del av Europa.

Vårt land hör ihop historiskt, kulturellt och

geografiskt med det övriga Europa. Det är därför

naturligt att vi utvidgar och fördjupar samarbetet

med varandra. EES-avtalet är ett steg i denna

riktning. Vi är en del av den s.k. inre marknaden i

Europa med ca 380 miljoner människor. EES är ett

logiskt första steg i närmandet till våra viktigaste

handelspartners och är därför oerhört viktigt i vår

ambition att behålla och utveckla den

internationella företagsamhet som är så

betydelsefull för det svenska välståndet.

Ett utanförskap kan tyckas ge större suveränitet

och därmed större rörelsefrihet men betyder

sannolikt att vi kommer att få sänka vår

levnadsstandard. Genom medlemskap får vi

möjlighet att styra utvecklingen i ett gränslöst

Europa, även om vi därmed överlåter till

överstatliga organ att fatta vissa gemensamma

beslut. Vi anser dock att fördelarna klart uppväger

nackdelarna. Därför är vi positiva till medlemskap

i den europeiska gemenskapen.

I vårt närområde har vi på kort tid utvecklat ett gott

samarbete med de fria staterna Estland, Lettland

och Litauen.

Detta är den goda sidan av den utrikespolitiska

utvecklingen. Men det pågår krig i f .d. Jugoslavien

och på en del håll i f.d. Sovjetunionen. Ryssland

kan uppfattas som alltmer fyllt av problem och

motsättningar. I världen i övrigt pågår ett stort antal

väpnade konflikter -- flertalet helt bortglömda och

sällan noterade i svenska media.

Fru talman! Utrikespolitikens uppgifter är bl.a. att

undvika yttre risker för Sverige och att skapa goda

relationer till omvärlden, särskilt till våra närmaste

grannar. Vilka är då farorna i vår omvärld -- vårt

närområde?

Kan Ryssland blir farligt? Behöver vi en ny

järnridå, som vi själva skapar tillsammans med de

fredliga demokratierna i vår närhet eller i Europa?

Törs man säga det? Eller skall den förmenta

neutralitetens tystnad än en gång råda i denna

församling?

Det bästa medlet mot krig och elände i världen är

fri handel och öppna gränser. Men öppna gränser

behöver nödvändigtvis inte betyda att varje land

har en skyldighet att ta emot vem som helst på vilka

villkor som helst. Varje nation måste ha en rätt att

säga ifrån.

Små nationer måste slå sig samman för att kunna

mäta sig med en stor nation. Enighet ger styrka --

en styrka som kan avskräcka.

Man skall alltid vara på sin vakt mot nationer som

styrs av personer som är benägna att kasta ur sig hot

mot omvärlden. Detsamma gäller om det finns en

påtaglig risk att sådana personer kan nå makten i

landet. Varför hota om hoten är tomma?

Adolf Hitlers hot togs inte på allvar till en början.

När man väl förstod att han menade allvar var det

för sent. I f.d. Jugoslavien pågår krig där hotfulla

krigsherrar nu genomför sina hot i praktiken. Den

fria världen, den som styrs på demokratisk grund,

har länge stått handfallen.

Historien har lärt oss en sak, och det är att

konflikter, krig, övergrepp, våldtäkter, massmord,

svält och död har funnits och finns alltjämt. I vår

tid, av många i Sverige uppfattad som den fredliga

tiden, då vi alla simmar omring i ankdammen, har

flera dödats än någonsin tidigare i historien. Vår tid

är kanske den mörkaste av alla tider.

Men i den här församlingen tycks man inte tro det.

Här råder, som sagt, ankdammens stilla lugn. Men

vi kan inte längre stå neutrala. Vi får inte längre

vända bort blicken och kan inte fortsätta att

diskutera tramsfrågor när omvärlden ser ut som

den gör.

Sverige är ett litet land. Vi kan inte ta ansvar för

alla. Men vi kan försöka ta ett större ansvar för vår

bit av jorden -- för vårt närområde, där de

människor finns som är vår närmaste angelägenhet,

nämligen våra närmaste grannar. Våra grannar är

vår högsta prioritet.

Jag tänker självfallet på Estlands, Lettlands och

Litauens folk, som nu lever under den hotfulla

uppstigande skuggan av en ny icke-demokratisk

härskarmakt i Ryssland. Det går inte att bortse från

Zjirinovskijs hotfulla uttalanden. Är han bara en

ofarlig galning? Är han bara en skrytig fylltratt

bland andra?

Jag vill tro det men vågar inte. Det är möjligt att

han är något annat och att han representerar något

annat. Han kan representera revanschsugna

människor -- människor som tryckts ned, som lurats

och som mist sin tro på sin egen storhet. Sådana

människor är farliga om de blir tillräckligt många.

För omvärlden blir de farliga om de har tillgång till

vapen. Zjirinovskij har ett starkt stöd bland

militären.

Att nu tro att inget farligt kommer att hända är

dumhet. Men att veta att något farligt kan hända

och att förtiga det är inte bara dumhet utan något

betydligt värre, det är svek - att svika sin plikt.

Diktaturer eller självutnämnda diktatorer har

aldrig mått bra av sanningen.

Gör klart för Zjirinovskij och andra i Ryssland, att

om de funderar på att ge sig på Estland, Lettland

eller Litauen eller något annat land i vår omvärld,

kommer vi inte att sitta passiva och titta på. Vi

klarar inte allt själva. Därför måste vi snabbt skapa

förutsättningar för att vi tillsammans med de andra

fria nationerna i Europa och världen skall kunna

gör en insats, om det behövs för att hålla vår

omvärld fri från barbari och tyranni.

Fru talman! Att tala klarspråk är nödvändigt. Det

är dags att bryta med feghet i svensk utrikespolitik.

Hur hade det gått om Sverige talat klarspråk med

Hitler? Det kanske inte var möjligt den gången av

det enkla skälet att socialdemokraterna och

etablissemanget faktiskt var mer Hitlervänliga än

man i dag vill tillstå. För det socialdemokratiska

Sverige var det viktigt att de tyska judarnas pass

försågs med en judestjärna, så att de enkelt kunde

utvisas till förintelsen. Man var väl medveten om

vad som skedde i förintelselägren. Att påstå något

annat är rent nonsens. Det var ju först när man

förstod att Hitlertyskland skulle förlora som man

vände kappan.

Sveriges underdånighet mot Stalinryssland och

baltutlämningarna är ett annat exempel på

socialdemokratisk pragmatism.

Socialdemokraternas öppna flirt med världens

kommunistdiktaturer en tredje.

Allt detta har ju skett under sken av neutralitet och

alliansfrihet. Men det är ju faktiskt inget annat än

rent bedrägeri. Alliansfriheten har i praktiken inte

existerat. Det neutrala förhållningssättet har inte

existerat.

Det är nu nödvändigt att tvätta byken. Vi vill ha

korten på bordet. Svenska folket måste få klarhet

om de socialdemokratiska sveken och

bedrägerierna. Anledning därtill är självklar. Det

är endast med kunskap om gångna tiders

illgärningar, svek och oförrätter som vi kan skapa

nödvändig beredskap för framtiden.

Men det är klart att man ibland har tagit öppen

ställning. Men då har det ju gällt konflikter som

ligger långt bort från oss själva och vårt närområde.

Jag tänker t.ex. på kriget i Vietnam, omvälvningen

i Chile och konflikten i Sydafrika.

Hyckleriet måste nu få ett snabbt slut. Tala

klartext! Skrota omedelbart den märkliga svenska

formen av alliansfrihet och netralitet! Gör klart för

de uppstickande stollarna i Ryssland var vi står! Om

det inte går på annat sätt, så bjud in alla

Zjirinovskijs anhängare eller vilka de nu är till

Sverige och tala klarspråk! Utsätt dem för en nyttig

lektion i demokrati och frihet och lär dem visa

hänsyn till andra, särskilt till de små självständiga

nationerna i deras omedelbara närhet.

Det sagda får inte missuppfattas. Självfallet är

Sveriges främsta uppgift i internationella

sammanhang att medverka till att freden bevaras.

Sverige kan gå före, som vi tidigare påpekat.

Sverige kan bli banbrytande och ta täten i

fredsbevarande insatser.

Ny demokratis under två och ett halvt år framförda

krav på att FN:s ställning som internationell polis

avsevärt bör stärkas börjar ny visa sig vara rätt.

Vi har tidigare föreslagit en s.k.

snubbeltrådsstyrka -- en liten styrka som man sätter

in före den stora aktionen och som ligger som en

buffert i de länder där oroligheterna börjar pyra.

Vad skulle en snubbeltrådsstyrka ha kunnat göra i

Jugoslavien, innan händelseförloppet gått så långt

som i dag? Det kan man fråga sig. I Somalia skulle

naturligtvis sådana styrkor också sättas in. Sverige

har genom samarbete med ESK sänt ut en

fredsbevarande styrka på 500 man till Makedonien.

Det är ett fint exempel på detta. Det har t.o.m. fått

amerikanerna att tänka om då det gäller insatser i

kritiska områden.

Fru talman! Vi måste hitta nya sätt när det gäller att

använda våra FN-styrkor och frivilliga. I Gulfkriget

bidrog Sverige med ett sjukhus; det var bra. Men

Sverige hade kunnat skicka ett minröjningsfartyg,

trots att Sverige inte är med i NATO. Man behöver

inte aktivt delta i strid för att svepa minor, minor

som exempelvis orsakade så stor förödelse bland de

allierades styrkor. Det finns mycket annat Sverige

skulle kunna göra för att inte enbart medverka med

passivitet.

Fru talman! Den europeiska unionen är

demokratisk. Det är en levande demokrati. EU är

egentligen världens största fredsrörelse. För första

gången i historien ligger den varaktiga freden inom

räckhåll. Vi måste ta chansen och göra vårt, här i

Sverige, för att bidra till fred, inte bara i vår tid utan

också för framtiden.

Med det nya demokratiska och fredliga Europa blir

läget ett annat. Sverige befrias från

dubbelmoralens och de dubbla budskapens

hyckleri och kan i stället tala klarspråk. Sverige bör

så snabbt som möjligt ta sitt ansvar för freden.

I säkerhetspolitiskt hänseende bör Sverige redan

nu söka sig mot EU-länderna. Om vi ger upp

tilltron till den falska alliansfriheten och

neutraliteten, har vi möjligheter att omgående

öppna en fruktbar försvarspolitisk dialog med det

övriga Europa. Sverige skall självfallet inte vara

främmande för ett försvarssamarbete med EU eller

NATO. I stället kan det t.o.m. vara så att Sverige

bör driva på en sådan utveckling genom att snarast

ta ett initiativ som kan gynna freden i Europa, inte

bara på kort sikt utan också på lång sikt.

EU- och EFTA-länderna är förutsägbara. Alla är

fredliga demokratier. Demokrati och fred hör ihop.

Från dessa länder finns inget hot mot Sverige.

Det som hänt i öst kan inrymma en demokratisk

utveckling. Framtiden är dock svår att förutse.

Rysslands nya hållning i Jugoslavienkonflikten kan

tyda på ett försök till återgång till den tidigare

stormaktspolitiken. Det är dock för tidigt att ha

någon bestämd uppfattning i frågan.

Vid säkerhetspolitiska bedömningar är det alltid

bättre att se på omvärlden med misstro än med

dumhet -- det borde vi ha lärt oss av historien.

Misstro eller klarsyn, grundad på fakta om man så

vill, leder mig till slutsatsen att Sverige snabbt

måste närma sig det övriga Europa och EU-

länderna och kasta av sig alliansfrihetens och

neutralitetens ok. Sverige måste ta aktiv del i den

europeiska fredsrörelsen. För detta behöver

Sverige egentligen inte invänta medlemskap i EU.

Sverige måste naturligtvis kunna garantera

säkerheten i sin del av Europa men också aktivt

kunna delta där freden hotas.

En öppnare hållning innebär också att Sverige

måste ompröva sin krigsmaterielpolitik och att den

svenska försvarsindustrin måste ges förutsättningar

till ett långtgående samarbete med Europa och de

delar av övriga världen där demokrati råder.

Vi måste alla inse att demokratin och de

demokratiska värdena måste kunna försvaras med

vapenmakt varhelst de hotas, om inget annat

hjälper. Det går inte längre att krypa bakom tal om

alliansfrihet och neutralitet. I förhållande till

demokrati och fred går det inte att vara neutral; det

går inte att inte ta ställning. Demokratin och freden

i Europa och i övriga världen kräver ett klart och

tydligt ställningstagande av Sverige.

Fru talman! Vid sidan av dessa hot, anser vi i Ny

demokrati, och många med oss, att det största hotet

mot en fredlig utveckling i ett internationellt

perspektiv är befolkningsexplosionen. Den kan

komma att skapa enorma problem genom ökande

klyftor mellan fattig och rik, genom stora

migrationsvågor beroende på svårigheter med att

försörja sig och beroende på stora problem med

miljöförstöring osv.

I slutet av 1800-talet uppgick jordens befolkning till

en miljard människor. Nu närmar vi oss

sexmiljardersvallen. Fördubblingstakten för

världens befolkning är nu 42 år. Afrikas befolkning

fördubblas på 23 år -- enskilda länder t.o.m. ännu

snabbare. När den ekonomiska tillväxten är lägre

än befolkningstillväxten får människorna det sämre

och sämre.

Professor David Pimentel vid Cornelluniversitetet i

New York har i en nyligen presenterad rapport visat

att jordens naturresurser snart räcker till enbart en

rimlig försörjning åt två miljarder människor, dvs.

fyra miljarder färre än i dag.

Enligt FN:s bedömning kommer jordens

befolkning att växa till tio miljarder människor

omkring år 2030. Odlingsbar jord kommer att bli en

dyrbarhet år 2010 hävdas det i rapporten. Det

främsta skälet härtill är förstöringen av åkermark,

bl.a. genom erosion. Produktionen av livsmedel

kommer att minska och färskvattenförsörjningen

kommer att bli ett mycket stort problem, vilket det

för övrigt redan är i dag på många håll i världen.

Ny demokrati bedömer detta problem som mycket

angeläget. Sverige kan emellertid inte lösa detta

ensamt, utan det måste ske i ett internationellt

forum. I väckta motioner föreslår därför Ny

demokrati en höjning av anslaget till FN:s

befolkningsfond UNFPA med 40 miljoner kronor.

Andra företrädare för Ny demokrati kommer att

redovisa det förslaget senare i dag.

(Applåder)

Debatten

Hämtad sida: 50

Källa: Sveriges riksdag. Originalet hos riksdagen Källfil hämtad 2026-10-13.

CHRISTER WINDÉN (nyd): Utrikespolitisk debatt (1994-02-23) — PRESS0