Herr talman! Vi kan konstatera att vi är överens om
det övergripande målet att bistånd skall vara
fattigdomsinriktat. En nyckelfråga där vi når olika
slutsatser är när det gäller långsiktigheten. Vi
socialdemokrater menar att bistånd måste vara
långsiktigt för att det skall göra nytta och vara
effektivt. Mottagarländerna måste kunna planera
på lång sikt i fråga om det bistånd som de får från
Sverige. Det kan de inte göra längre i och med det
nya systemet som har införts. Vi kan inte se att det
nya systemet främjar långsiktigheten, och vi är
mycket kritiska till detta. Det är viktigt att det
kommer fram här att det finns den skiljaktigheten
mellan oss.
Jag har inte påstått att katastrofbiståndet skall
avvaras. Självfallet kan vi inte göra det. Jag var
mycket tydlig i min inledning för att visa just att
behoven är så otroligt stora. Men man måste också
se att katastrofbiståndet inte löser problemen på
lång sikt. Det är självklart att det inte gör det. Man
måste analysera orsakerna och fördela större
belopp på sådana åtgärder som främjar utbildning,
hälsovård osv.
Beträffande framgångsrika marknadsekonomier är
vi överens. Men jag vill tillägga att det är mycket
viktigt att det är sociala marknadsekonomier som
utvecklas, marknadsekonomier som tar sociala
hänsyn. Man får inte glömma bort att ett land med
framgångsrik marknadsekonomi också kräver en
stark stat som står för utbildning, hälsovård,
rättsväsende osv. Detta är en nyanserad
framställning som vi måste hålla i minnet.