Fru talman! Jag tycker att det var litet synd att
statsrådet Svensson inte berörde något av det nya
tänkande som jag tycker måste etableras nu. Vi har
konstaterat att behoven hela tiden ökar och att
resurserna minskar. Vad gör vi i den situationen?
Redovisningen av olika biståndsinsatser och
åtgärder var väldigt traditionell.
Vi måste se framåt, och vi måste möta dessa nya
behov. Då håller inte det gamla traditionella
tänkandet. Det finns ingenting av visioner. Man
stannar vid organsiationstänkande och former. Hur
är det med innehållet då? Jag efterlyser fortfarande
en kommentar om det. Jag tycker att det var väldigt
synd att Alf Svensson inte använde sig av tillfället
och startade en sådan debatt här i riksdagen i dag.
Vi är naturligtvis överens när det gäller krav på
effektivitet. Det skall vara ett bistånd som når de
mål vi har uppsatt. Det är det centrala. Dessutom
skall det naturligtvis vara biståndsinsatser som inte
läcker. Utvärderingssekretariatet arbetar utifrån
dessa förutsättningar.
Vi är emot landstrategier och att man går ifrån
landprogrammen. Det har väl framgått väldigt
klart. Det handlar om att vi är rädda för att
mottagarländerna hamnar i en beroendeställning.
Alf Svensson sade också mycket klart att det finns
en risk för sammanblandning av roller. Det verkar
faktiskt som att det är departementet och inte
myndigheterna som står för beredningsinsatserna
just nu. Det är en mycket märklig förskjutning i
rollfördelningen mellan departement och
myndighet.
Frågan om vad EU-medlemskapet innebär för det
svenska biståndet är intressant. Jag skulle vilja ha
ett svar från Alf Svensson när det gäller frågan om
hur man tänker.
Vi skall alltså, om vi nu blir medlemmar, bidra med
en del till den gemensamma EU-budgeten för
biståndet. Varifrån skall det tas? Det är en mycket
viktig och mycket central fråga. Är det fråga om ett
kompletterande bistånd, dvs. pengar som går
utanför vår biståndsbudget, eller skall det tas från
den svenska biståndsbudgeten? Den frågan vill jag
ha svar på.
Jag vill också nämna skuldfrågan. Jag tar för givet
att Sverige driver kravet på en fullständig
avskrivning av de fattigaste ländernas skulder.
Valinstitutet är alldeles utmärkt. Det var en fråga
som förbereddes och drevs av den
socialdemokratiska regeringen. Många gånger är
de insatser vi gör alltför kortsiktiga. Man måste se
ett val som en del i den demokratiska processen.
Det är ett bra synsätt.