Fru talman! Det är klart att det är mest tilltalande
att vi vill hjälpa våra medmänniskor därför att vi
känner ansvar för varandra och vill bry oss om
varandra så mycket vi mäktar. Men även om det
inte är av solidaritet som vi engagerar oss för den
miljard medmänniskor som inte har något tycker
jag att vi måste inse att det handlar om vår egen
överlevnad, som Daniel Tarschys var inne på förut.
Det handlar om vilken värld våra barn och
barnbarn skall leva i.
Det stora problemet för våra barn och barnbarn
kommer utan tvekan att vara just de enorma
skillnader som råder mellan norra och södra
halvklotet och vad fattigdomen på södra halvklotet
kommer att leda till. Det gäller
befolkningsomflyttningar och miljöslitage. T.o.m.
utifrån rent egoistiska bevekelsegrunder -- även om
det egentligen inte borde vara motivet -- och
omtanken om barn och barnbarn borde faktiskt
Lars Moquist kunna skaffa sig en annan
biståndspolitisk inställning.