Herr talman! Jag är inte motståndare till
marknadsekonomi, Daniel Tarschys. Men det skall
vara en social marknadsekonomi. I dag är det så att
det både i marknadsekonomier och i synnerhet i
tredje världen finns stora orättvisor och en
hänsynslös marknadsekonomi som slår hårt mot de
fattiga grupperna. Det är detta jag har reagerat på.
Det har också utskottet gjort, om jag har uppfattat
det som står på s. 51 i betänkandet rätt. Visserligen
gäller det strukturanpassningsprogrammet, men
det ingår ju i förändringen mot marknadsekonomi.
Vad jag har reagerat mot är att Världsbanken och
Internationella valutafonden driver
strukturanpassningsprogrammen och
marknadsreformerna så hårt att det slår mot de
miljoner som befinner sig längst ner på botten.
Daniel Tarschys och jag kan väl vara överens om att
detta inte är acceptabelt. På s. 51 i betänkandet
erkänner utskottet att detta är ett problem:
''Utskottet vill undstryka att strukturanpassning
måste ske i socialt acceptabla former med särskilt
hänsynstagande till svaga grupper.''
Men hitintills har inte de stora internationella
organen, Världsbanken och Valutafonden, tagit
någon större hänsyn till detta. Jag menar att vi inte
skall använda den vägen för att demokratisera och
införa marknadsekonomi i u-länderna. Vi måste
välja en annan väg.
Sedan vill jag ställa en fråga till Daniel Tarschys om
detta med u-krediter. Jag tror inte att vi har fört
någon debatt i frågan, så jag vet inte riktigt vilken
uppfattning Daniel Tarschys har. Han kanske står
bakom utskottsbetänkandet när det gäller u-
krediterna till exempelvis Kina och Marocko. Nu
öppnar man också möjligheterna för Indonesien.
Hur kan Daniel Tarschys som liberal försvara detta
inslag i den svenska biståndspolitiken, dvs. att man
ger biståndsmedel till tre förtryckarländer?
Det skulle vara värdefullt om Daniel Tarschys
kunde ge en kommentar till det också.