Herr talman! Alf Svensson och jag har haft många
debatter om Indonesien. Min avsikt är inte att
fortsätta debatten om u-krediterna till Indonesien
med Alf Svensson i dag. Jag bara nämnde den
misstanke om hur det kan ha gått till att få igenom
400 miljoner mot Moderaternas vilja som jag har.
Jag har sagt att det var bra men vad fick Alf
Svensson ge i stället?
När det gäller Sydafrika är jag överens med Alf
Svensson om att man så småningom måste söka nya
biståndsformer. Självfallet måste det bli så när
valen och demokratiseringen har genomförts och
det fungerar.
Jag tror säkert att man i ANC är nöjd med de
pengar man fått. Men jag tror inte att ANC skulle
tacka nej till de 20 miljoner ytterligare som skulle
ha kommit om Sverige inte hade skurit ned. Jag
tycker att det var fel att skära ned på
Sydafrikabiståndet just i det oerhört viktiga och
känsliga läge som nu råder i Sydafrika. Det är det
jag reagerar emot.
Jag har ytterligare en liten fråga. Den gäller de
strukturanpassningsprogram vi deltar i nära nog på
Världsbankens och IMF:s villkor. Det står längst
ned på s. 51 i utskottets betänkande att Sverige och
de övriga nordiska länderna med framgång har
verkat för en utökad social inriktning i
Världsbankens utlåningsverksamhet. Det är
kopplat till strukturanpassningsprogrammet.
Det är viktigt för mig att få veta vad det är Sverige
och de övriga nordiska länderna har lyckats
åstadkomma när det gäller ett
strukturanpassningsprogram med större sociala
inslag. Vad är det för framgångar?
UNCTAD, Unicef, UNDP och andra har ju
kritiserat IMF och Världsbanken hårt. UNCTAD-
rapporten kom nu i veckan. Man kritiserar dessa
strukturanpassningsprogram. Vad är det Sverige
och de andra nordiska länderna har åstadkommit
som tydligen är så avancerat?