Herr talman! När man lyssnar till Bertil Måbrink
undrar man om han har noterat att den socialistiska
ekonomiska modellen har gjort bankrutt runt om i
världen. Världsbanken håller ju på med att bistå
länder som har hamnat på fel spår i den
ekonomiska politiken, länder som, genom att följa
de socialistiska recept som för övrigt Bertil
Måbrinks parti länge har förespråkat, har hamnat
i en ohållbar ekonomisk utveckling. Det gäller att
försöka rädda levnadsstandarden och det lilla som
finns av välfärd i dessa länder genom att genomföra
en ekonomisk sanering så att man lägger grunden
för ett samhälle med alla de välfärdsanordningar
som utbildning, sociala förmåner och hälsovård
som är nödvändiga för ett samhälle. Det är därför
som man nu gör räddningsinsatser runtom jorden,
både i det forna östblocket, i länder i Afrika och på
annat håll, som har följt den här olyckliga
utvecklingsmodellen. Det är väl klart att detta är en
omställning som inte sker utan betydande
påfrestningar?
Det finns också länder i u-världen som över huvud
taget inte har varit inbegripna i en bytesekonomi,
där det huvudsakligen handlar om att utveckla en
agrar ekonomi för att nå ökad välfärd, och där
välfärdsanordningarna huvudsakligen har varit
knutna till hushållen. Där måste självfallet de
sociala framstegen vad det gäller utbildning,
hälsovård och liknande komma successivt och i takt
med att de ekonomiska resurserna tilltar. Det är
just för att de ekonomiska resurserna tilltar som vi
genom Världsbanken söker stödja den ekonomiska
utvecklingen.
När det gäller den del av det svenska biståndet som
vetter mot arbetstillfällen i Sverige har jag hört ett
annat tonläge i Vänsterpartiets inlägg i
sysselsättningsdebatterna än det som jag nu hör av
Bertil Måbrink.
Bertil Måbrink ironiserade i sitt första inlägg över
att Sverige gör ansträngningar för att svenska
företag skall ha chansen att delta i konkurrens om
order när multilaterala biståndsorgan ställer
resurser till förfogande. Är det en felaktig tanke,
Bertil Måbrink, att arbetstillfällen i Sverige skall
kunna skapas genom Världsbankens lån, genom
insatser av UNDP och andra multilaterala organ?
När jag hör t.ex. Hans Andersson och andra
företrädare för Bertil Måbrinks parti i
sysselsättningsdebatten hör jag inte det tonfallet.