Fru talman! Jag skall ta upp tre frågor som Alf
Svensson berörde, nämlingen att alla utom ett parti
är överens om biståndspolitiken, Sydafrika och
enkäten om synen på bistånd.
Biståndsministern sade i början av sitt anförande
att alla utom ett parti är överens. För att inte andra
partier skall få klä skott vill jag bara tala om att det
är fråga om Ny demokrati, som vill halvera
biståndet. Jag vill göra detta klarläggande,
eftersom partiet inte var nämnt med namn.
Nästa fråga gäller Sydafrika. Där tycker jag till att
börja med att biståndsministerns uttalande inte är
objektivt korrekt. Han säger att man sätter sin
tilltro till att De Klerk och Mandela skall få en bra
lösning på Sydafrikas problem. De senaste
veckorna och även tidigare har det visat sig att man
också måste ha med Inkatha i det hela. Man bör i
ett sådan sammanhang också nämna att Buthelezi
och Zulukungen definitivt måste vara involverade i
processen att få Sydafrika att bli ett enat land.
Jag skall ta upp en annan fråga beträffande
Sydafrika. Fram till för någon vecka sedan var det
meningen att jag skulle delta i
valobservationsresan. I det sammanhanget var jag
med på ett möte på Utrikesdepartementet, där Alf
Svensson i vart fall var med under den första delen
av sammanträdet.
Då yttrades någonting som gjorde mig ganska
bestört men som många kanske inte har funderat
på. Vi tror att vi svenskar har ett mycket gott rykte
i världen. Att man är svensk ses nästan som ett
kvitto på att ingen egentligen skall komma åt oss.
Det talades under mötet om just kopplingen med
ANC. Sverige har allierat sig med ANC och gett
mycket bistånd till ANC. Det har gjort att det
verkligen inte är något positivt att komma ner som
valövervakare och tala om att man är svensk. Jag
vill bara påpeka det när nu Alf Svensson vidhåller
att lösningen i Sydafrika ligger hos de Klerk och
Mandela.
Till sist vill jag ta upp synen på svenskt bistånd.
Man kan använda siffror precis hur som helst. Jag
gjorde likadant som Alf Svensson gjorde för en
liten stund sedan. Jag talade om hur det är med den
svenska biståndsviljan. 91 % av det svenska folket
vill ha ett oförändrat eller sänkt bistånd. Alf
Svensson vände på det hela. Man kan inte använda
siffrorna vare sig som Alf Svensson gör eller som
jag gör.
Om man utgår ifrån att 90 % tycker att biståndet
skall vara oförändrat, att 5 % tycker att det skall
vara lägre och att 5 % tycker att det skall vara högre
kan ju de båda sista grupperingarna säga att 95 %
vill ha minskningar eller att 95 % vill ha höjningar.
Båda uttalandena är lika sanna.