Herr talman! Det är viktigt att ha respekt för
mottagarlandet. Den dialog som skall föras mellan
givare och mottagarland måste bygga på ömsesidig
respekt.
Jag blir litet rädd när Daniel Tarschys så klart och
tydligt säger att bistånd skall villkoras. Vilka villkor
är det man skall ställa? Jag är rädd att detta kan
bära i väg i oönskad riktning. Självfallet skall
bistånd vara effektiva, vilket jag förmodar att vi är
helt överens om. Men vilka villkor är det egentligen
som vi talar om?
För att nå en jämbördig plattform i diskussionerna
mellan givar- och mottagarland bör vi behålla det
gamla systemet med programländer, där
mottagarländerna vet att de kan lita på att biståndet
är långsiktigt, så att man inte förleds till snabba
resultat som kan ge oönskade effekter. Jag tycker
att villkorade bistånd binder upp mottagarländerna
på ett icke önskvärt sätt.
När det gäller mindre pengar till enskilda
organisationer vill jag klart och tydligt markera att
jag har sett mycket goda resultat av enskilda
organisationers arbete. De gör en ovärderlig insats
i biståndsarbetet. Men enskilda organisationer
planerar sitt arbete på sikt och har också en
begränsad mottagarkapacitet. Man kan inte bara
ösa pengar över enskilda organisationer och tro att
de helt plötsligt skall kunna genomföra en massa
projekt. Det går nämligen inte, för de har också
begränsade möjligheter. Det skall man hålla i
minnet. Därmed vill jag inte på något sätt
underkänna det arbete som enskilda organisationer
utför i våra samarbetsländer.