Herr talman! Jag tror inte alls att enskilda
organisationer har förnimmelsen att staten öser
pengar över dem. Det är tvärtom så, att en mycket
stor del av vårt bistånd bedrivs i frivilliga former
genom olika frivilliga organisationer. De utvecklar
mycket kompetenta program och projekt som
självfallet också måste kontrolleras på samma sätt
som det offentliga statliga biståndet.
Det är viktigt att ställa villkor även för frivilliga
organisationer, precis som det är viktigt att ställa
villkor för mottagarländerna. Det skall inte vara så,
att man kan lita på att få pengar från Sverige, helt
oavsett hur projekt och samarbete utvecklas.
Tvärtom är det oerhört väsentligt att biståndet är
förknippat med villkor. Vi skall kunna tala om för
skattebetalarna i Sverige att biståndet är effektivt,
att det ger resultat och effekt och att det verkligen
leder till de mål som vi har satt upp.
Jag vill på det bestämdaste försvara idén om ett
villkorat bistånd. Vi måste se till att målen uppfylls,
att effektiviteten kontrolleras och att ingenting
förslösas. Därför måste vi, enligt min uppfattning,
självfallet behålla en betydande del av flexibiliteten
på svensk sida när vi ingår avtal med utländska
parter. Det har inte alls någonting att göra med
långsiktigheten. Vår långsiktighet ligger i att vi år
för år oförtrutet fortsätter att stödja
utvecklingsansträngningarna. Vi är pålitliga
partner. Men vi är pålitliga partner som ställer krav,
vilket vi bör fortsätta att göra.