Herr talman! Jag kan instämma i mycket av det som
Alf Svensson sade, inte minst det han sade om
Sydafrika. Samtidigt vill jag säga att jag tycker att
det är litet dåligt att minska anslaget till Sydafrika
med 20 miljoner just när de befinner sig i denna
svåra process och verkligen behöver stöd. Detta
gäller i första hand den svarta befolkningen, som
lever i en oerhörd misär. Demokratiseringen är ju
nu inne i ett känsligt läge.
Jag tycker att man skall framhålla Alf Svenssons
insats när det gäller att höja biståndet med 400
miljoner det kommande budgetåret. Jag förstår att
det inte har varit så lätt för Alf Svensson att få
igenom detta hos regeringen.
Misstanken kan ju uppstå att det handlar om att ta
och ge. Är det så att moderaterna har fått ge efter
för dessa 400 miljoner och Alf Svensson har fått ge
efter för eventuella U-krediter till Indonesien?
Skuldproblematiken är ju en av de stora
bromsklossarna när det gäller möjligheterna att
utveckla länder i tredje världen. Det initiativ till ett
möte som bl.a. Sverige har tagit tillsammans med
Schweiz tycker jag är mycket bra. Det kommer
såvitt jag vet att ske den 19--20 maj någonstans i
Europa.
Frågan är vad regeringens och biståndsministerns
mål är när det gäller skuldproblematiken. Anser
Alf Svensson att det enda rätta är att skriva av
skulden, åtminstone för områdena söder om
Sahara som är de svårast utsatta även när det gäller
skulderna? Det har UNICEF föreslagit och det har
SIDA föreslagit. Är det det som är målet för
biståndsministern och den svenska regeringen? Om
Alf Svensson inte ställer upp bakom detta, vore det
intessant att veta vad målet är.
Jag tror nämligen att det inte skadar någon om man
skriver av skulderna. Snarare hjälper det såväl u-
länderna som den rika världen.