Fru talman! Karl-Erik Svartberg startade
sitt anförande med att säga att han tycker
att Ny demokrati skall motarbeta de
fördomar som existerar. Jag tycker att
jag har gjort det, bl.a. genom mitt tal här
i dag, där jag anger att man bl.a. skall
se till att svenska folket får en objektiv
utvärdering som är hållen på ett sådant sätt
att människor kan tillgodogöra sig den
beträffande både det som har varit positivt
och det som har varit negativt med
biståndet.
Karl-Erik Svartberg läser upp en dikt av
Stig Dagerman. Jag har också Stig
Dagermans bok i bokhyllan hemma,
även om jag inte kan deklamera så fritt ur
dikterna som Karl-Erik Svartberg gör.
Det hela gick ut på att vi skulle främja
förståelse och inte föra vidare fördomar.
Jag kunde i mitt anförande här i dag ha
tagit upp en massa av de galenskaper i
fråga om biståndet som har förekommit
och som har beskrivits i pressen bara
under år 1994. Jag har valt att inte ta ett
enda sådant exempel. Det kan också
vara ett sätt att visa att jag inte väljer
konfrontation. Galenskaperna får stå för
sig själva, och Expressens och
Aftonbladets reportrar får stå för sina
uppfattningar.
Karl-Erik Svartberg nämner den nya
partiledningen och säger att jag skulle
främja den. Men jag får säga att jag har
så litet inflytande där att jag egentligen inte
vet vilket beteende jag skall inta för att
främja Karl-Erik Svartbergs intressen bäst.
Karl-Erik Svartberg kommer in på ett
kronresonemang och resurserna i Sverige
kontra u-länderna. Det är väl riktigt att
ta upp det resonemanget. Vi skall inte
föra en flyktingdebatt nu, men vi kan
titta på kostnaderna och var pengarna
gör mest nytta. 1992 var FN:s kostnad
2:60 kr per dygn i Jugoslavienområdet.
I Sverige var kostnaden drygt 200 kr. Jag
tycker att det är väldigt bra att vi ser till
att svenska skattebetalares pengar gör så
stor nytta som möjligt.