Herr talman! Vi har talat om husläkeriet och en del
om politisk heder. Jag skulle i detta ärende vilja gå
in på det senare ämnet.
Ny demokrati har hittills stått vid sitt ord. Vi har
aldrig brutit någon överenskommelse, vad som än
sagts om det. Delpensionsfrågan är ett sådant
exempel. Vi gjorde upp med regeringspartierna för
snart ett år sedan om husläkeriet. Vi fick igenom en
del av våra ändringsförslag -- jag tror det var tre av
fyra. Ett handslag beseglade den uppgörelsen. För
handslaget stod från vår sida Leif Bergdahl.
Så kommer vi till verkställandet av
husläkarreformen, och i dag har de flesta av oss
runt om i landet redan valt husläkare. Hela Sverige
har ställt om, i varje fall mentalt, men snart vet
väljarna bara att man inte kan lita på sina politiker.
I detta läge grips vår egen ledamot i socialutskottet
plötsligt av någon sorts nypåkommen klarsyn. Utan
att ha andats om det t.ex. till utskottets kansli eller
sin egen riksdagsgrupp ställer han sig bakom en
socialdemokratisk motion, som inte ens
socialdemokraterna själva hade tagit på allvar.
Sossarna tappade hakan. Också jag gjorde det,
trots att min haka är ganska stor, men jag tänkte att
vi väl ändå skulle slippa att se detta.
Sedan granskades och ändrades inte detta agerande
av riksdagsgruppen, vilket är illavarslande. På min
tid som gruppledare hade vi alltid goda skäl för vårt
agerande. Nu behövs inte det, utan det liknar mest
ett ''hawaii-lir'', med voteringar i pausen.
När Harriet Colliander som gruppledare fick höra
talas om Bergdahls nya infall hade hon i detalj
kunnat kontrollera med utskottskansliet vad som
hade skett. Det är så man måste göra i sådana här
fall. Utskottskansliet är i sådana här frågor något
mera bevandrat än riksdagsman Bert Karlsson från
Skara, som är rådgivare i ärendet.
I stället skall nu mina f.d. polare, efter att internt
ha varit mycket kritiska mot agerandet från sin egen
representant i utskottet, rösta för tokigheterna. I
det här läget tycker jag faktiskt att de
nydemokratiska riksdagsmännen får kamma till sig.
Sunt förnuft, personlig frihet, hänsyn till andra,
privatisera staten, lägg ned landstingen och
rationalisera kommunerna -- det var sådant som vi
gick ut till väljarna med. Vi sitter här som
riksdagsmän därför att vi hade ett bra program,
som jag själv i hög grad har varit med om att
utarbeta. Jag kan garantera att de som valde in oss
inte gjorde det för att vi skulle delta i något politiskt
mygel, i någon SIFO-taktik eller i löjliga hugskott.
De ville rösta på företrädare för vilka ett handslag
räcker för en uppgörelse, personer som kör med
raka puckar och inte med några slingerbultar.
Ny demokrati skall givetvis stå för sina avtal, och
de som inte gör det borde skämmas. Men i stället
kan det i dag bli så att de som står för träffat avtal --
t.ex. jag själv -- får skämmas över över vad det egna
partiet försöker ställa till med. Vi har här hört att
man inte ens själv kan reda ut eller förklara skälen
till sitt agerande. Man har gjort pytt i panna av dem
som har försökt att försvara detta egendomliga
agerande från vår sida.
Kom ihåg att vi allihop sitter här med ett personligt
ansvar i Sveriges riksdag! Observera också att det
som man nu föreslår skall röstas bort är sådant som
man själv förut har suttit och röstat fram! Vi
attackerade ute på gator och torg politikens idioti,
och nu skall vi själva ställa oss bakom något
liknande. Det är dags för ridå, herr talman!
Jag vill också säga till alla intresserade, inklusive
företrädare för pressen, att det ibland påstås att jag
har sparkats eller något sådant. Jag har inte
sparkats, men jag har avgått, och nu kanske en del
av er börjar förstå varför.