Herr talman! Jag tillhör inte dem som har
applåderat några nobelpristagare i ekonomi under
de senaste åren. Jag tycker att en del av dem har
uttryckt mycket märkliga åsikter. Men i år tycker
jag att de ansvariga har utsett ett par
nobelpristagare i ekonomisk historia som kan vara
värda att uppmärksamma.
Vad dessa båda herrar har kommit fram till är bl.a.
att utvecklandet av välstånd och västerländska
samhällen över huvud taget inte enbart grundar sig
på tekniska uppfinningar och rationaliseringar av
arbete osv. De har funnit att det kanske allra
viktigaste är att ha stabila institutioner, att ha ett
regelsystem som man kan lita på och som kommer
att tillämpas på förutsebara situationer.
Jag tycker att det är viktigt att lyfta fram detta i en
debatt om demokratin. Det uttrycks ofta förakt
emot institutionerna i ett demokratiskt samhälle.
Det gäller mot förvaltningsmyndigheter, mot
folkvalda och mot lagstiftningen som sådan. Jag
tycker att det är en viktig erinran att konstatera att
ett av de viktigaste fundamenten som forskarna har
funnit för framgångsrika samhällen är att man har
effektiva institutioner och att man har en
omfattande lagstiftning som reglerar olika områden
i samhällslivet och som gör att alla vet vilka
spelregler som gäller.
Nu är det klart att vi har en lång tradition på
området. Vi gnetar litet fram och tillbaka och
ändrar på lagstiftningen. Vi försöker så gott det går
att göra förbättringar. Ibland tar vi naturligtvis
miste, men då är demokratin alltid öppen för
förändringar. Så är det för närvarande med
författningsfrågan. Det är inga stora,
revulotionerande ting som vi har arbetat fram i
olika kommittéer. Men det är sådana saker som vi
tycker är nyttiga och som bygger vidare på tidigare
erfarenheter och också i någon mån på tidigare
misstag. Jag tycker att detta sätt att förbättra ett
lagstiftningssystem, dvs. att försöka ompröva, är en
mycket viktig tillgång i en demokrati. Jag hoppas
att de förslag som nu har lagts fram så småningom
skall leda till lagstiftning.
När det gäller frågan om grundlagen och EG, måste
vi fatta beslut i riksdagen om det över huvud taget
skall vara meningsfullt att hålla en folkomröstning.
Vi kan inte ha en grundlag som utestänger
möjligheterna till en EG-anslutning och samtidigt
anordna en folkomröstning som kanske ger ett ja
till en EG-anslutning. Då har vi satt oss själva i en
mycket besvärlig situation.
Om Sverige blir medlem i EG, vilket inte behöver
vara följden av att grundlagen ändras, kommer
detta att påverka den svenska demokratin. Jag tror
att vi kommer att få ett annat slag av
demokratidebatt som vi också bör vara förberedda
på, nämligen hur demokratin skall vidareutvecklas
inom EG som helhet.
Flera tidigare talare har varit inne på frågan om
misstron mot demokratin. Jag tror inte att man kan
nonchalera detta. Jag fick just i dag -- det har väl
flera av er fått -- en sammanfattning av några
resultat från 1991 års valrörelse. Här har de
undersökande framställt två påståenden. Det ena
påståendet är att partier bara är intresserade av
folks röster, men inte av deras åsikter. Det andra
påståendet är att de som sitter i riksdagen och fattar
beslut inte tar mycket hänsyn till vad vanligt folk
tycker och tänker. På dessa påståenden har 70 % av
de tillfrågade reagerat positivt.
Detta är ett memento som vi inte kan nonchalera.
Det är viktigt att alla vi som är engagerade, mer
eller mindre på heltid, i politiskt arbete, aktivt
arbetar på att förklara det politiska innehållet och
den politiska processen på ett annat sätt än vad vi
har lyckats med tidigare.
En annan fara som jag har framhållit och som är
kontroversiellt, är att politikerna blir för få. Det
blir ett släkte som nästan håller på att försvinna. Vi
kan se hur det har gått i en del kommuner efter det
att den mera frihetliga kommunallagen antogs. Där
har en mängd funktioner som tidigare ankom på
politiker avvecklats. Det händer att
fullmäktigesammanträden inställs och att
nämnderna inte har något att göra. Detta är ett
memento.
Vi måste naturligtvis tillsammans slå vakt om
värdet av politiska institutioner och politiska
beslut. Vi får inte stryka under eller medverka till
en utveckling som gör att politiska beslut i
realiteten överförs till andra som inte har politiskt
ansvar.