Herr talman! Under behandlingen av
husläkarförslaget har Centerpartiet varit med och
påverkat det förslaget i en riktning som gör att vi nu
har accepterat det. Vi tycker att det är en godtagbar
modell för att se till att vi får kontinuitet och en god
läkarförsörjning.
Vi beklagar att det arbete som nu pågår ute i landet
skall slås sönder genom det beslut som eventuellt
kommer att fattas här under eftermiddagen. För
landstingens möjligheter till en god planering, och
inte minst för att sjukvårdspersonalen skall känna
en viss trygghet, behövs det en stabilitet från
riksdagens sida när det gäller att stifta lagar och att
sedan stå fast vid dem.
Jag tror att den oron är det största bekymret för vår
sjukvårdspersonal i dag. De vet inte vad som
kommer att gälla i morgon. Det gör att de känner
en mycket stor otillfredsställelse i sitt arbete.
I husläkarlagen medges en stor frihet för varje
huvudman, i det här fallet landstingen, att ordna för
att husläkarorganisationen i det egna landstinget
överensstämmer med de behov som man har i
landstingsområdet. Det har också inneburit att vi
har olika modeller och att verkningarna av dessa
modeller slår mycket olika.
Det är möjligt att den socialdemokratiska regin i
Gävleborg har tillämpat husläkarlagen på ett
sådant sätt att läkarna nu upplever det på det här
viset. Men det skall vi inte beskylla riksdagen för.
Den enskilda huvudmannen har kunnat organisera
det på olika sätt. Den friheten finns.