Herr talman! Vi har i Hälso- och
sjukvårdsutredningen i uppdrag att utreda tre olika
modeller för den framtida hälso- och sjukvården.
Det kanske inte är någon hemlighet att
Moderaterna står för en modell och att Folkpartiet
och Centerpartiet står för en något annorlunda
modell, med en förändring av nuvarande
landstingsmodell. I ett sådant förändringsarbete
finns det utrymme för de förslag som vi diskuterar
i dag med husläkare och med en ökad valfrihet både
för patienterna och för vårdgivarna.
Jag vet att svensk sjukvård tjänar på att vi får en
ökad konkurrens, både när det gäller vårdgivare
och huvudmannaskap samt för att patienterna skall
kunna få den bästa sjukvården.
När det gäller husläkarförslaget är jag också
medveten om att våra företrädare i
Landstingsförbundet har en annan uppfattning. De
har ändrat sig den senaste perioden. Men vi som
företräder Centerpartiet i riksdagen företräder
också regeringens linje i den här frågan och anser
att det finns fördelar i ett husläkarsystem. Vi har
tidigare i Centerpartiet talat om familjeläkare och
en utformning som skall ge den här ökade
valfriheten och en kontinuitet i läkarförsörjningen.
Som glesbygdsbo har jag sett att husläkarförslaget
har inneburit att vi har fått en helt annan spridning
av läkarresurserna. Förut hade vi inte en läkare att
välja på, nu finns det kommuner där vi har ett par
läkare att välja emellan. Där finns också
privatetableringar, vilket innebär att vi kan få
specialistkompetens på betydligt närmare håll.