Herr talman! Den svenska ekonomin befinner sig i
sin djupaste kris under efterkrigstiden. Nyckeln till
en vändning av den bekymmersamma situationen
finns i att vi åter får fart på hjulen i industrin och i
företagsamheten.
Vi socialdemokrater vill därför få till stånd en aktiv
och utvecklingsinriktad näringspolitik. Det duger
inte att passivt avvakta att det svenska näringslivet
skall konkurrera med hjälp av en låg kronkurs. Det
gäller nu att aktivt medverka till att nya
arbetstillfällen kommer till stånd. Detta är en viktig
förutsättning för att vi åter skall få hjulen att
snurra.
Näringspolitiken måste bedrivas på bred front och
på ett sådant sätt att den ökar vårt lands
attraktionskraft. Vi måste nu kunna dra till oss och
behålla produktiv näringsverksamhet. En aktiv
näringspolitik måste således leda till att
produktiviteten väsentligen förbättras.
Näringspolitikens konst ligger i förmågan att få
insatserna inom områden som utbildning,
kommunikationer, arbetsmarknad, export m.m. att
samverka. Endast då kan vi få den uthållighet i
tillväxten och produktiviteten som är så nödvändig
för vårt land. Men den samordningen existerar inte
i dag.
Den internationella integrationen förutsätter en
aktiv näringspolitik för att industriell produktion
och teknikutveckling skall kunna etableras i
Sverige. En viktig uppgift under kommande år är
därför att förstärka den tekniska utvecklingen, att
åstadkomma nya tekniksprång bl.a. genom att föra
över ny teknik till Sverige och att åstadkomma en
bred spridning av tekniska innovationer, inte minst
till de små och medelstora företagen.
Ny teknik, nya produktionsmetoder, nya
transportsätt, nya insatsvaror och ny kunskap är
några konsekvenser av kravet på en uthållig
tillväxt.
Den tekniska forskningen och utbildningen vid
våra universitet och högskolor måste snarast
ytterligare stärkas och byggas ut. Samverkan
mellan näringslivet och forskningen måste
fördjupas.
De stora företagen har betytt mycket för Sverige.
De kommer att vara viktiga även i fortsättningen,
inte minst för den tekniska utvecklingens krav på
stora, samlade resurser. Men det är de små och
medelstora företagen som kommer att vara mest
betydelsefulla för den framtida ökningen av antalet
arbetstillfällen i vårt land.
Till skillnad från de nyliberala krafter som i dag
dominerar den borgerliga regeringen vill vi ge
staten en aktiv roll för att åstadkomma en positiv
näringslivsutveckling. Staten har enligt vår
uppfattning två viktiga funktioner när det gäller att
bidra till en uthållig tillväxt och till näringslivets
utveckling.
Staten skall dels sätt upp regler och ge allmänna
förutsättningar, dels uppträda som aktör. Till de
allmänna förutsättningarna hör främst detta med
att bedriva en långsiktigt hållfast ekonomisk politik
som leder till låg ränta och låg inflation. Dit hör
också ansvaret för kunskapförmedling, forskning,
kompetensutveckling och goda kommunikationer.
Men staten måste också vara aktör och uppträda
som såväl katalysator som accelerator när det gäller
svenskt näringslivs utveckling. Hit hör en rad
instrument -- t.ex. stöd till strukturomvandling,
riktade forsknings- och utvecklingsinsatser,
offentlig upphandling och miljökrav som driver på
utvecklingen.
Vidare står vi inför ett skeende där vi måste
åstadkomma ett bättre samspel mellan ekonomi
och ekologi. Det kommer att innebära stora
omställningar i vår konsumtion och produktion. Vi
vill utnyttja detta i den industriella verksamheten
som en språngbräda för tillväxten. En nationell
strategi bör utformas för hur Sverige skall bli
världsledande när det gäller miljövänlig
produktion.
Till sist, herr talman, vill jag säga några ord om
energipolitiken, särskilt om den planerade
avregleringen av elmarknaden. Svenskt näringsliv
domineras av industrier som är elintensiva. Den
svenska näringsstrukturen är i större grad än andra
länders beroende av basindustrier inom områden
som papper, massa och stål. Sverige har för
närvarande bland de lägsta elpriserna i världen,
vilket hittills har gynnat svensk industri.
En avreglering av elmarknaden kommer
inledningsvis, i nuvarande elöverskottssituation,
att leda till fallande elpriser. Men detta kommer att
bli mycket kortvarigt. Studier har visat att det i
slutet av 90-talet kommer att föreligga stor elbrist.
En avreglering leder till ökad konsumtion av el, och
elberoendet blir större. Detta kan få allvarliga
konsekvenser för svensk industri. Vi menar därför
att de näringspolitiska konsekvenserna av en
ensidig svensk avreglering av elmarknaden måste
belysas ytterligare. Frågan om en svensk
elmarknad har stor politisk tyngd eftersom
regeringen kopplat den till privatisering av
naturtillgångar. Frågan griper vidare in i vår
anknytning till EG-marknaden, energi- och
miljöpolitiken, regionalpolitiken, m.m.
Därför anser vi socialdemokrater att en
parlamentarisk beredning snarast skall tillsättas för
behandling av de konsekvenser en avreglering av
elmarknaden skulle få. Detta har vi också på olika
sätt framfört till regeringen.