Herr talman! Miljöministern svarade, om jag inte
minns fel, på den fråga som ställdes om
jordbruksmarken och miljöpolitiken. Jag gjorde en
viss hänvisning till det, och jag stryker under den
hänvisningen. Det finns anledning att återkomma
till detta när vi har sett propositionen.
Jag lyssnade till Margareta Winbergs
inledningsanförande. Jag lade märke till att andra
partier enligt hennes uppfattning inte har någonting
att komma med på miljöområdet: Det framläggs
undermåliga miljöförslag, man talar med kluvna
tungor, nästan ingenting har hänt, osv. Jag tycker
att det som har framkommit från den
socialdemokratiska sidan under den här debatten
har varit av mycket ringa sakvärde. Vad har ni
själva gjort, vad har ni själva för målsättning? Det
är ju inriktningen mot framtiden som är det viktiga.
När vi talar om naturen och landskapet vill jag säga
att det onekligen är så -- det är väl ofrånkomligt --
att människan under historiens gång har präglat
landskapsbilden. Jag vet inte vad Margareta
Winberg tänker göra för att förändra det. Är det
något onaturligt med att de biologiska varelser som
finns här på jorden och lever i detta landskap
präglar det, i samklang med andra varelser inom
fauna och flora? Jag tycker att det är mycket
naturligt.
Det innebär -- för den händelse att det inte
framgick av mitt anförande vill jag nu accentuera
det -- att vi inte kan lösa de problem som finns
enbart genom politiska beslut, utan insikten om
detta måste vinna insteg hos den enskilda
människan. Det innebär i det här fallet hos
markägarna och andra ägare. Om man där inte
känner för sin omgivning och tar ansvar för den
sker det inte heller någonting av värde på det här
området. Det hjälper inte hur många politiska
beslut i kollektiv anda som Margareta Winberg
åstadkommer. Det är det enskilda ansvarstagandet
som måste väckas överallt och spridas, och det är
den enskilda kunskapen som betyder mest för att få
bredd på landskapsvården och miljöpolitiken.