Fru talman! Jag konstaterar att Erik Åsbrink på
den här punkten, liksom på en hel del övriga punkter,
tyvärr har ändrat uppfattning. Nu anser han uppenbar-
ligen att det är helt okej att finansiera ökade offentliga
utgifter med försäljning av statliga företag. Det bru-
kade inte vara så. Jag beklagar just den här föränd-
ringen av synsättet, för jag tror att det är dåligt.
Även jag gillar pyttipanna. Men det skall ju vara
välsmakande bitar, och jag tycker tyvärr att ett antal
ingredienser i den här pyttipannan är ganska illasma-
kande. Som jag sade, med sådan här s-märkt ketchup-
sörja över alltihop blir det faktiskt en ganska trist
anrättning.
Erik Åsbrink tog i sitt anförande upp de borgerliga
partiernas förslag och sade att det var gammal
skåpmat. Därmed var det liksom ingenting värt. Jag
skulle vara litet mer försiktig med ordvalet om jag
vore Erik Åsbrink. Om man tittar på några av de in-
gredienser som jag tycker är ganska tilltalande i da-
gens pyttipanna, och som jag förmodar också Erik
Åsbrink tycker är bra eftersom han har föreslagit dem,
finner man en början till lägre arbetsgivaravgifter.
Varifrån kommer det förslaget? Jo, det är borgerlig
s.k. gammal skåpmat. Det finns i Folkpartiets motio-
ner. Bortre parentes i arbetslöshetsförsäkringen, ja,
det var något som den så förhatliga borgerliga rege-
ringen beslutade om och genomförde, något som ni
sedan upphävde och som nu kommer tillbaka. Slopad
dubbelbeskattning, visserligen bara för onoterade
bolag, genomfördes av den borgerliga regeringen och
återfinns i borgerliga reservationer, Folkpartiets mo-
tioner och liknande. Ingen förmögenhetsskatt på
OTC-aktier är ett annat exempel.
Det är väl i själva verket så att Erik Åsbrink tving-
as erkänna att de förslag som har några positiva effek-
ter helt enkelt är hämtade från de borgerliga partiernas
motioner. Det är där framtidslösningarna finns. Sedan
anrättas det hela tyvärr med en massa konstig s-politik
som gör att slutresultatet blir mindre framstegsvänligt
än det skulle behöva bli.