Fru talman! Jag skulle också önska att vi kunde ha
en rimlig dialog. Men som det ser ut i dagens läge
hamnar väldigt många människor utanför arbets-
marknaden av det skälet att många företagare inte
vågar anställa någon ny medarbetare eftersom de är
rädda att inte kunna sysselsätta denna person. Och de
små företagarna är ofta väldigt rädda för att hamna i
en situation där de får säga upp människor. De står
nämligen ansikte mot ansikte med dessa människor.
De måste gå och säga till Pelle, Lisa och vad de nu
heter att det inte finns jobb till dem längre utan att de
får gå hem efter ett antal månaders uppsägningstid.
Då avstår dessa arbetsgivare hellre. Detta handlar
nämligen om människor som arbetar väldigt mycket
tillsammans och har en situation som är helt olik de
stora företagens situation. Detta är alltså ett av de
stora och grundläggande problemen i den svenska
arbetsrätten i dag. Vi har alltså regler som är anpassa-
de efter stora företag där fackliga organisationer kan,
som någon sade, rumstera om i turordningsreglerna.
Det var Hans Andersson som sade detta. Till vilken
nytta har vi då turordningsregler?
Jag tycker att det är viktigt att en lagstiftning är
anpassad efter den situation som råder på arbets-
marknaden i dag, inte till den situation som rådde på
70-talet. Vad gör vi med alla dem som har elva eller
tolv månaders anställningskontrakt? De kommer inte
in i systemet.
Vi måste se till att man hittar ett nytt system som
över huvud taget tar hänsyn till alla de nya anställ-
ningsformer som finns på arbetsmarknaden i dag.