Fru talman! Jag sade i mitt anförande att det själv-
fallet inte beror enbart på andra turordningsregler att
vi under 1994 och 1995 hade mycket gynnsammare
sysselsättning. Anders Karlsson säger nu att 1994 års
regelsystem drabbade främst kvinnorna. Men är det
då inte märkligt att det är just åren 1997 och 1998
som kvinnorna har haft den lägsta sysselsättningen,
och den bästa sysselsättningen under femårsperioden
för kvinnorna var 1994-1995?
Återigen hör det här inte enbart samman med tu-
rordningsregler, men visst har det ett samband. Vill
Anders Karlsson förklara varför det är så exceptio-
nellt dåligt de två senaste helåren jämfört med den
period då vi hade en annan regering?
Anders Karlsson började med att mycket högtid-
ligt tala om att frågan om arbetsrätten är en djupt
ideologisk fråga för socialdemokraterna. Jag tror att
Anders Karlsson har tittat lite för djupt. Det verkade
som om han i sitt anförande läste från en borttappad
valpamflett.
Om han hade lyft blicken lite högre hade han sett
att den bild han tecknade av arbetsmarknaden inte
stämmer. Det är en förändrad arbetsmarknad, och då
räcker det inte att läsa ur LO:s önskelista och säga att
det är tillsvidareanställning som gäller.
Vi har nu en arbetsmarknad som är annorlunda.
Den kräver ett regelsystem som både säkrar den an-
ställdes trygghet och har en smidighet som gör att det
nyanställs. Den viljan måste finnas hos de hundratu-
sentals småföretagare som för landets skull behöver
bli större.