Fru talman! Nej, det är inte bra. Det är komplice-
rade orsaker bakom detta. Men låt mig få säga några
saker.
Det är väl alldeles klart av vad vi har skrivit i våra
motioner, av vad det står i vår reservation nr 2 och av
vad jag har sagt från talarstolen att vi icke är nöjda
med dagens arbetsrätt i förhållande till dagens arbets-
livsstruktur. Det har förvärrats under 1990-talet. Pro-
blemet med er är att ni tar bort det lilla som finns.
Får jag ta ett exempel? Anställningstryggheten är
kopplad till tillsvidareanställning. I det svenska kol-
lektivet av löntagare ökar andelen korttidsanställda.
De har egentligen inget anställningsskydd i förhållan-
de till LAS. Vi vill förstärka detta på olika sätt. Det är
en av de saker vi vill utreda.
Ni vill enbart plocka ned den arbetsrätt som finns.
Ni vill krossa förutsättningarna för de anställda att i
organiserade former påverka situationen genom vä-
sentligt sämre stridsregler och konfliktregler och
genom mycket sämre regler som skulle bära upp
kollektivavtalen. Ni vill egentligen ta bort dem. Ni
vill ha fram enskilda avtal. Vad är det för problem
med kollektivavtalen? De är ett yttersta skydd. Det är
inget som hindrar den enskilda att förhandla fram
något bättre, om det skulle gå.
I själva verket visar den syn som Patrik Norinder
uttrycker i dessa frågor total likgiltighet inför de an-
ställdas situation. Det finns inte ett förslag som tryg-
gar den anställdes rättsskydd - inte ett - från ert håll.
Men det finns hundra, tror jag, som skulle förstöra
det.
Sedan är det en annan sak att det finns allt intresse
av att diskutera tillväxtens mekanismer och hur vi
ytterligare förstärker sysselsättning, nyföretagande,
innovationspolitik och sådana ting. Men inte går det
med er väg, och det har nästan ingenting med arbets-
rätten att göra, Patrik Norinder!