Fru talman! Arbetsrätten är en djupt ideologisk
fråga. Som så ofta när det handlar om maktfrågor står
Socialdemokraterna på ena sidan och högern på den
andra. Det är ett mönster som ständigt återkommer.
Det gäller synen på den generella välfärden. Det
gäller synen på de arbetslösa. Det gäller synen på
skatter. Det gäller synen på utbildning och mycket
mer.
Medan vi socialdemokrater ser politikens möjlig-
heter, där politiska beslut skall stötta och stärka dem
som annars riskerar att hamna i underläge, så säger
moderaterna och deras vänner på högerkanten att
ensam skall vara stark och påskiner att alltför mycket
redan gjorts för att stärka dem med mindre ekono-
miska och kulturella resurser i förhållande till dem
som har större resurser.
Arbetsrätten är ett mycket tydligt exempel. Vår
socialdemokratiska linje är att arbetsrätten är avgö-
rande just för maktförhållanden på arbetsmarknaden.
För att ge arbetstagare stöd och rusta dem för att de
tillsammans med arbetsgivaren skall kunna utveckla
arbetsplatserna, för att man som anställd skall våga
framföra kritik, för att man skall kunna ställa krav på
utveckling av arbetskraften och för att man skall
känna trygghet i den förändring som är nödvändig i
många företag och organisationer.
Därför är de fyra hörnstenarna i arbetsrätten så
väsentliga, hörnstenarna så som de beskrivs t.ex. i
LO:s rättviseutredning.
· Tillsvidareanställning som den vanliga anställ-
ningsformen
· Saklig grund för uppsägning
· Rätt till återanställning
· Turordningsregler: Sist in, först ut
Med utgångspunkt i dessa hörnstenar kan arbets-
rätten bidra till en utveckling på arbetsplatserna som
gynnar både anställda och arbetsgivare. Högern och
arbetsgivarnas organisationer har varit och är fortfa-
rande alltför upptagna av att driva maktfrågor för sin
egen skull så att de inte ser effekterna av sina egna
förslag.
Det är många företagare som genom åren har pri-
sat den svenska modellens styrka där arbetstagare och
företagsledare tillsammans arbetat för en utveckling
av den egna arbetsplatsen. Därför är kampanjhögerns
perspektiv ett hot inte bara mot rättstryggheten för de
anställda utan också ett hot mot företagens och orga-
nisationernas kraft i utveckling mot ett mer effektivt
och starkt näringsliv.
Fru talman! Det betänkande vi i dag diskuterar här
i kammaren handlar om de motioner från den allmän-
na motionstiden som tar upp arbetsrättsfrågorna. På
alla punkter utom en står vi socialdemokrater bakom
utskottsmajoritetens text. Undantaget gäller Miljö-
partiets motion om undantag av två personer från
turordningsreglerna i företag med upp till tio anställ-
da.
Vi socialdemokrater ser det som angeläget att
skapa en kultur i arbetslivet som i större utsträckning
myndigförklarar människor, en kultur som inte bara
gynnar redan privilegierade utan som beaktar alla
vuxna människors rätt och önskan att arbeta under
anständiga arbetsvillkor, en kultur som gör att männi-
skor växer och utvecklas.
Mot detta står de borgerligas och Miljöpartiets
förslag om inskränkningar i arbetsrätten. Risken med
förslaget att undanta två från turordningen är att de
anställda töms från sin kreativitet och vilja till föränd-
ring. Näringslivet förlorar då det som det så väl behö-
ver för att hävda sig i en allt tuffare konkurrens i vår
omvärld.
Tillåt mig citera en debattartikel av en partivän till
Barbro Johansson Ulf Löfgren, som i förra veckan
skrev i en av mina hemmatidningar Arbetet:
"Inte ens i min vildaste fantasi har jag kunnat fö-
reställa mig att Miljöpartiet skulle ge sig på löntagar-
nas anställningstrygghet och därmed falla in i den
politiska högerns och Svenska Arbetsgivareförening-
ens ständiga attacker på de anställdas tillkämpade
rättigheter."
Ulf Löfgren har givetvis rätt. Miljöpartiet gör ett
rejält klavertramp när de utan större eftertanke kliver
rakt in i armarna på kampanjhögern. Vad hjälper det
att de i motionen skriver att de "med kraft motsätter
sig de som inom såväl politiken som näringslivet vill
krossa viktiga delar av den svenska arbetsrätten" när
de samtidigt ger sig på en av grundstenarna i arbets-
rätten?
Varför skall de nära 600 000 anställda som finns i
företag med upp till tio anställda drabbas av sämre
rättstrygghet än andra? Varför skall de anställda i de
små företagen undantas? På vilket sätt gynnas de små
företagen av att det blir sämre arbetsplatser, där god-
tycklighet och rättslöshet sätts i system? Miljöpartiet
säger sig värna de små företagen, men här visar de
tydligt att det inte handlar om dem som jobbar i dessa
företag.
Miljöpartiet, livligt påhejat av borgerliga partier,
väljer att blunda för att det redan i dag inom ramen
för lagen om anställningsskydd ges möjlighet att låta
människor med kvalifikationer för speciella arbets-
uppgifter finnas kvar vid neddragningar, även om det
betyder att personer med längre anställningstid får gå.
Miljöpartiet, återigen påhejat av kampanjhögern,
väljer att blunda för det faktum att undersökningar
genomförda av bl.a. HTF visat att de som drabbades
när den borgerliga regeringen införde dessa undan-
tagsregler under 1994 framför allt var kvinnor.
Miljöpartiet, med stöd bland de nya kamraterna på
högerkanten, väljer att avvika från sin tidigare så
höga svansföring i fråga om yttrandefrihet på arbets-
platserna. Med denna motion sänker de sin egen ar-
gumentation om att samhället och arbetsplatserna
utvecklas av att människor är delaktiga och kan på-
verka utvecklingen. Det här förslaget kan komma att
leda till att det blir tyst på många arbetsplatser.
Fru talman! Det är beklämmande att höra Miljö-
partiets språkrör avfärda LO:s kritik mot denna mo-
tion som om att det bara handlar om LO:s maktintres-
sen. LO företräder många av de 600 000 som kommer
att drabbas om kammaren i dag går på utskottsmajo-
ritetens linje. Deras skäl att engagera sig i debatten är
självklart. De vet, precis som vi socialdemokrater i
arbetarrörelsens politiska gren, att detta förslag snara-
re hotar de små företagens utveckling än stärker den.
De vet också att de som drabbas av det godtycke som
förslaget innebär ofta är kvinnor.
Miljöpartiets retorik om att LO bara bryr sig om
sina organisationsegoistiska maktintressen känns
också igen. Vi har hört det från arbetsgivarhögern i
flera decennier. Vi har hört det här i kammaren från
partierna på högerkanten många gånger. Att avfärda
LO på detta sätt gör att Miljöpartiet går ännu längre
in i kampanjhögerns famn.
Men låt oss avstå från LO:s argument - om det
gör debatten lättare för Barbro Johansson. Vad är då
svaret till HTF, till SKTF eller till TCO? De har tyd-
ligt talat om att detta är ett hot mot yttrandefriheten
och rättssäkerheten i de små företagen.
HTF har, som jag tidigare har nämnt, gjort under-
sökningar om vilka som drabbades förra gången, då
den högerledda regeringen lyckades genomföra ett
sådant förslag i kammaren. Faktum är att när arbets-
givarna på eget bevåg, utan att behöva komma över-
ens med det lokala facket, fick undanta två personer
från turordningsreglerna i samband uppsägning, blev
ålder och kön de två främsta sorteringsfaktorerna. Av
det åttiotalet HTF-medlemmar som orättfärdigt förlo-
rade sina jobb under 1994 var det framför allt två
grupper som arbetsgivarna sade upp, nämligen föräld-
ralediga unga kvinnor och kvinnor i 50-årsåldern med
lång anställningstid. Vad säger Miljöpartiet om det?
Fru talman! Jag hoppas innerligt att det också i
Miljöpartiets riksdagsgrupp finns personer som delar
sin partikamrat Ulf Löfgrens åsikter och insikter. Han
skriver att han inte vill ha ett samhälle grundat på
godtycke och rättslöshet, och han vill inte ha arbets-
platser där tystnaden breder ut sig. Det är redan i dag
alldeles för tyst på många arbetsplatser i vårt land.
Miljöpartiets väg är otidsenlig. På dagens moder-
na arbetsmarknad är det trygghet och inflytande som
gäller. Ett minimikrav är naturligtvis att dra tillbaka
motionen, Barbro Johansson. I annat fall har vi soci-
aldemokrater endast att hoppas på att enskilda riks-
dagsledamöter röstar på vår reservation.
Fru talman! Jag yrkar bifall till reservation nr 9
och i övrigt bifall till utskottets hemställan.