Fru talman! Jag inleder mitt anförande med att yr-
ka bifall till reservation 4. Jag står givetvis bakom de
ytterligare reservationer där Centerpartiet finns med,
men jag nöjer mig med att yrka bifall till denna.
Dessutom kommer vi att stödja reservation 5 angåen-
de regelförändringar.
Den svenska arbetsrätten behöver reformeras. Re-
dan i de diskussioner som Centerpartiet förde med
Socialdemokraterna under den förra mandatperioden
stod det klart att det här området behöver en ordentlig
översyn. Det fanns en del förslag som kanske mer
handlade om den bortre parentesen i arbetslöshetsför-
säkringen, men andra frågor var också uppe. Efter att
de här diskussionerna avslutats har mycket lite hänt.
Regeringen har tillsatt ett antal utredningar och ar-
betsgrupper. Regeringen följer frågan och överväger
att komma med förslag vid nästa tillfälle. Detta till-
fälle har hittills aldrig kommit. Det är i stort sett inga
skarpa förslag på området, och det är vid det här laget
ingen hemlighet att det inte ser bättre ut i vårproposi-
tionen, även om den debatten skall ske i maj.
I Centerpartiets partimotion tar vi upp ett antal
förslag som regeringen kan börja med att lägga fram
förslag om. Det är turordningsreglerna vid uppsäg-
ning på grund av arbetsbrist, där Centerpartiet före-
slår att företag skall få undanta två nyckelpersoner.
Tillsammans med Moderaterna, Folkpartiet, Kristde-
mokraterna och Miljöpartiet har vi bildat majoritet för
att i alla fall ta ett litet steg på vägen i denna fråga då
vi stöder Miljöpartiets motion i ärendet och föreslår
att man i företag med upp till tio anställda skall få
undanta två nyckelpersoner vid uppsägning på grund
av arbetsbrist. Jag yrkar därför bifall till hemställan i
betänkandet under mom. 7.
Detta förslag kan endast anses som ett första steg
för att förenkla för företagen att anställa fler medar-
betare. Som det ser ut i dag är det mycket orättvist på
arbetsmarknaden. Den som är anställd i ett litet före-
tag har på ett sätt ett bättre skydd för sin anställning
än den som arbetar i ett storföretag. Den lille arbets-
givaren känner sig trängd av den stora fackliga orga-
nisationen och vågar eller kan ibland inte utnyttja sina
möjligheter att säga upp medarbetare. Det kan tyvärr
leda till att hela företaget går omkull, och även de
som skulle skyddas blir utan arbete.
Hos en stor arbetsgivare med en stor facklig orga-
nisation kan å andra sidan en anställd känna sig totalt
överkörd av både fack och arbetsgivare då den fackli-
ga organisationen kommer överens med arbetsgivaren
om vilka som skall undantas från turordningsreglerna.
Därför anser vi från Centerpartiets sida att en utred-
ning och översyn av lagen om anställningsskydd är
nödvändig för att de anställda verkligen skall ha nytta
av lagen då uppsägningar annars skulle kunna ske på
ett otillbörligt sätt. Samtidigt skall det vara möjligt att
utforma regler som inte missgynnar den lille företaga-
ren med få anställda. Eventuellt måste det finnas
olika regler för stora och små företag, men det är i sig
ingenting att sträva efter. Ett sådant system riskerar
tyvärr att leda till tröskeleffekter.
De förbättringar som har genomförts med större
möjligheter att förhandla lokalt utan att den centrala
fackliga organisationen skall ha vetorätt bör utökas
och förbättras. Ofta finns det på både arbetsgivarhåll
och fackligt håll stor förståelse för den andra sidans
problem lokalt. Därför är det lättare att komma fram
till en rimlig lösning på det lokala planet.
Eftersom det har blivit allt vanligare att människor
arbetar med bostaden som sin arbetsplats är det också
viktigt att man därför inte gör bostaden till en turord-
ningskrets utan att dessa utlokaliserade anställda
ingår i den ordinarie krets som de skulle höra till om
de vore stationerade inom företagets väggar. Detta är
ytterligare ett exempel på att bl.a. lagen om anställ-
ningsskydd börjar bli otidsenlig och behöver ses över.
Man kan inte ha regler som gäller gårdagens arbets-
marknad i dagens samhälle.
Lagen om medbestämmande i arbetslivet är en
annan lagstiftning som behöver ändras med hänsyn
till hur läget på dagens arbetsmarknad ser ut. Vissa
delar i lagen skulle aldrig ha kommit dit, men de
finns där, och då behöver de ändras. Bl.a. gäller detta
förbud mot blockad av enmansföretag. Att man från
fackligt håll skall tvinga på egenföretagare ett avtal
de aldrig kommer att tillämpa är helt orimligt. När
man står i begrepp att anställa någon utanför den egna
familjen blir situationen en annan. Då finns det skäl
till ett fackligt agerande men inte så länge ingen ut-
omstående berörs av verksamheten.
Ett annat förslag från Centerpartiets sida är att det
bör finnas en proportionalitetsregel som reglerar hur
en facklig aktion t.ex. en strejk eller en blockad slår
mot ett företag eller tredje man i förhållande till vad
den kostar organisationen som vidtar åtgärden. Ba-
lansen mellan parterna skulle på detta sätt radikalt
förbättras.
I en insändare i gårdagens Aftonbladet oroar sig
Bertil Jonsson och vår utskottsordförande Johnny
Ahlqvist över kvinnornas situation om de regler vi
från utskottsmajoritetens sida föreslår genomförs. Det
är möjligt att ett antal kvinnor skulle drabbas, men
situationen för dem när facket har förhandlat bort
dem är väl inte bättre? Dessutom undrar jag vilket
ansvar herrarna är beredda att ta för alla de kvinnor,
ungdomar, äldre, arbetshandikappade m.fl. som aldrig
kommer in i systemet, de som aldrig får chansen att
känna glädjen i en arbetsgemenskap eller tillfreds-
ställelsen i att kunna försörja sig själva och sin familj,
de som aldrig kan kvalificera sig för a-kassa över
huvud taget, de som blir utförsäkrade därför att ar-
betsgivarna inte vågar anställa. Vad säger Socialde-
mokraterna och Vänsterpartiet om detta?
Jag är inte motståndare till fackliga organisationer
eller kollektivavtal. Jag vill att det skall finnas en
lagstiftning i det här landet som passar dagens ar-
betsmarknad med de problem som vi ser i dag. Da-
gens problem går inte att lösa med gårdagens meto-
der.