Fru talman! Om statsrådet Mona Sahlin får ur sig
den beställning som riksdagen förhoppningsvis gör
när vi går till votering, skulle jag skulle gärna vilja se
det förslaget prövat under ett antal år med en veten-
skaplig utvärdering av det hela. Sedan är jag beredd
att ta en diskussion om det fungerar på en arbets-
marknad som är något mer normal än den var
1993/94 då det var oerhört turbulent.
Jag tror visst att Vänsterpartiet kan ha goda idéer
på arbetsmarknadens och arbetsrättens område som
man kan pröva. Men om man tittar på reservation 2 är
det ju ett centralistiskt perspektiv som dominerar. Vi
skall bestämma centralt om hur det skall fungera ute
på de lokala arbetsplatserna. Vi vet ju att beslut måste
fattas i än högre grad ute i den verklighet som berörs.
Då gäller det också att utforma en lagstiftning som
öppnar upp för detta mer och mer så att vi får färre
centrala beslut.
Å andra sidan är det ganska enkelt för Hans An-
dersson att göra något åt detta. Han ingår nu i ett
regeringsunderlag. Han frågar retoriskt i sitt anföran-
de: Vem bryr sig? Frågan han kan ställa är ju om
Socialdemokraterna bryr sig om hans förslag. Han får
reservera sig i utskottsbetänkandet. Han samarbetar
med dem. Om detta är så viktiga frågor som kräver en
sådan retorik som han uppvisade här, borde han ju
vara missnöjd och leva rövare. Hans Andersson borde
ta den retoriken med Johnny Ahlqvist och Anders
Karlsson och se till att de ändrar sig. Han kan väl inte
stillatigande se hur de går det reaktionära kapitalets
intressen, eller vilken retorik han nu vill använda sig
av. Anpassa argumentationsnivån eller ta kampen
mot de samarbetspartner ni har så att ni får någonting
uträttat! Annars blir det mest tom retorik från riksda-
gens talarstol.