Fru talman! Jag tycker att Hans Andersson nu
överdriver sitt eget fotarbete när han försöker attacke-
ra en svartmålad bild på väggen som inte finns. När
Hans Andersson talar om 85 % med tillsvidare-
anställning handlar det inte om de nyanställda - det
var ju dem vi talade om. Där är det en helt annan bild
och det är den som jag försökte korrigera och som jag
tror att Hans Andersson skulle behöva se över.
Det är lite olyckligt när Hans Andersson med
nästintill ett statsråds tonfall och auktoritet vill tala
om denna oerhörda ökning av sysselsättningen. Tittar
man i statistiken för de fem senaste helåren finner
man ju att kvinnosysselsättningen 1998 är den lägsta
på fem år. Ändå står Hans Andersson här och talar
om den fantastiska ökningen!
Det vore väl om den kom nu. Men den politik som
har förts och som ni nu backar upp har faktiskt inte
lett till en ökad sysselsättning för kvinnor. Det var ju
kvinnor som råkade så illa ut då en massa konstighe-
ter prövades bland offentliganställda - med genera-
tionsskiften, OTA-anställningar och allt vad det var.
Det är den politikens sviter som vi lever med.
Jag tror att det, som bl.a. Margareta Andersson
sade, vill till att det blir ett helt batteri av insatser. Där
är regelsystemet en viktig bit. Sedan finns det ytterli-
gare saker som måste förändras. Att bortse från det
och göra det till enbart retorik där man talar om
klasskamper, cynism och annat innebär helt klart att
man har lämnat det anständighetens utrymme där vi
bör föra debatten; jag hoppas att vi kan föra den till-
baka dit.
Vi kan lätt bli exalterade och lidelsefulla, för det
är ett engagerande ämne, men jag tror att det är vik-
tigt att vi också får de rätta proportionerna när vi nu
har en ny och svår arbetsmarknad.