Fru talman! Förvisso är byggsektorn en verklig-
het, men jag tror inte att den fångar in alla dimensio-
ner - t.ex. inte verkligheten på små arbetsplatser som
är kvinnodominerade. Vi lever, Anders Karlsson,
tyvärr fortfarande i ett starkt mansdominerat samhäl-
le.
Anders Karlsson sade också i sitt anförande att
man från socialdemokratiskt håll lägger oerhörd vikt
vid rättstrygghetsfrågorna. Det är bra. Det är bara det
att man inte kan vara lika stolt historiskt. Vi kan börja
med Arbetsdomstolen. Vi kan titta på hur ni bekäm-
pade jämställdhetslagen, som fick drivas igenom av
en annan regering. Vi skall inte tala om stopplagen
från 1990. Ni ville ha förbud inte mot vilda strejker,
för det fanns det en majoritet för i kammaren, utan
mot legala fackliga stridsåtgärder. Nu börjar man
skrävla om hur högt man håller rättstryggheten.
Det är möjligt att vi borde tona ned vår högstämd-
het, men när man vill utmåla socialdemokratin som
garanten för både facklig och arbetsmarknadspolitisk
rättstrygghet är det inte en korrekt bild.
Vad vi nu behöver är ett samtal om hur framtidens
arbetsmarknad skall tacklas - om hur vi finner ett
system som förenar arbetsrätt för de anställda med en
möjlighet för företag att växa.
Det har sagts i debatten att detta inte är något pro-
blem för de stora företagen, för där anställer man.
Vad värre är: man flyttar t.o.m. utomlands. Men de
små svenska företagen, som är för små för att bära
upp landet, skulle behöva bli ett stycke större. Då tror
jag att vi behöver se över väldigt mycket - inte bara
turordningsreglerna.