Herr talman! Av demokratiska skäl tycker jag att
konstitutionsutskottet skulle verka för att stärka rege-
ringens makt och för att öka statsrådens frihet. Stats-
råden måste ha rätt att styra och ta fullt ansvar för sitt
fögderi. Folket utkräver ansvar vid allmänna val. En
stark regeringsmakt som folket påverkar genom att
regeringen under hela mandatperioden vet att den kan
bli avsatt av folket skapar en demokratisk klarhet.
När tjänstemän i ämbetsverken eller bankmän i
Riksbanken skall styra den offentliga sektorn minskar
folkets inflytande. Värderingar påverkar oss alla.
Värst är det när vi tror att vi är opolitiska. Det är t.ex.
också en politisk åsikt att anse att folket inte skall ha
rätt att bestämma över vilken ekonomisk och social
modell som skall främjas och att det finns en objektiv
sanning när det gäller hur ett samhälle bäst utformas.
Konstitutionsutskottet återkommer ofta till ut-
nämningspolitiken. Självfallet skall, som det står i vår
grundlag, sakliga skäl avgöra vem som får ett allmänt
uppdrag, och personerna måste vara skickliga och
kompetenta. Men om regeringen effektivt skall kunna
vidta de åtgärder som den har gått till val på har den
mycket starka sakliga skäl att utse personer som fak-
tiskt tycker att dessa åtgärder är riktiga och gärna
arbetar för att förverkliga dem. Jag rekommenderar
ingalunda ett amerikanskt s.k. spoil-system, där var-
enda chefstjänsteman på alla nivåer byts ut vid rege-
ringsskifte. Det passar inte i ett flerpartisystem. Men
jag tycker att det är naturligt att utnämningsmakten
verkligen handlar om makt och betyder mer än att
automatiskt utse den som har de bästa meriterna enligt
några kriterier som kan vara helt irrelevanta för syftet.
Herr talman! Till skillnad från alla andra länder,
tror jag, möjligen med undantag av Finland, är minis-
terstyre inte tillåtet i Sverige. När statsrådens tjäns-
teutövning granskas, undersöker konstitutionsutskottet
noga om myndigheterna har fått vara självständiga
från ingripande av statsrådet. En myndighet är skyldig
att lyda regeringsbeslut, men det ansvariga statsrådet
måste gå balansgång för att inte styra ämbetsverket
och därmed råka illa ut i konstitutionsutskottet. Det är
inte lätt för någon att veta vad som gäller. I samband
med finansieringen av Citytunneln i Malmö t.ex.
avgick Banverkets dåvarande chef därför att hon
trodde att hon hade ett större ansvar än hon hade.
Frågan om detta system med förbud mot minister-
styre verkligen hör hemma i vår tid kan verkliga resas.
Regeringen kommer att få riksdagen med sig på kon-
staterandet i proposition 136 om förvaltningen, att
EU-medlemskapet gör en viss uppluckring nödvän-
dig. Det är ju tjänstemännen som förhandlar och i de
flesta fall i praktiken fattar beslut för Sverige i EU:s
hundratals arbetsgrupper. De företräder alltså Sverige
och inte ett självständigt ämbetsverk i dessa samman-
hang.
Herr talman! Jag återkommer till denna fråga när
kammaren skall behandla proposition 136 och andra
frågor i detta betänkande.