Fru talman! EU-medlemskapet innebär att riksda-
gen förlorar lagstiftningsmakt till regeringen och dess
byråkrater och diplomater, som i sin tur har att rätta
sig efter vad andra länders representanter beslutar
skall gälla i vårt land.
Konstitutionsutskottet strävar efter att i någon mån
kompensera denna förlust av makt genom ändring i
riksdagsordningen, som ålägger riksdagens fackut-
skott att sätta sig in i EU-ärendena på ett så tidigt
stadium att man kan påverka våra statsråd och, kanske
mer relevant, de tjänstemän som företräder Sverige i
EU:s hundratals arbetsgrupper.
EU-nämnden kommer in i slutskedet, några dagar
innan ärendena skall avgöras i ministerrådet.
Nu upplever vi en period då praxis utvecklas för
hur dessa regler i RO skall tolkas. KU slår fast att det
är riksdagen som ovillkorligen har rätt att kräva med-
verkan från regeringens sida. Enligt 4 kap. 10 § riks-
dagsordningen är regeringen skyldig att lämna infor-
mation i EU-frågor inom respektive utskotts ämnes-
område om utskottet begär det. Det är just preliminära
rapporter och första utkast, dvs. sådant material som
regeringen ännu inte har tagit ställning till, som är
viktiga för att riksdagen skall kunna påverka. Det
duger inte, som Anna Lindhs företrädare enligt jord-
bruksutskottets protokoll och även enligt en PM från
departementet sade, att regeringen i detta skede inte
önskar informera utskottet. Inga hemligstämplar eller
åsikter från EU:s eller regeringens tjänstemän får
hindra ett utskott från att få den information man
önskar.
KU ser allvarligt på att Anna Lindh försökte un-
danhålla jordbruksutskottet en rapport om Sveriges
tillämpning av EU:s miljöregler, därför att man ännu
inte tagit ställning till den på departementet. Så fort
utskottet begär information skall den ovillkorligen
lämnas. KU konstaterar enhälligt - det här är kanske
den allvarligaste kritiken vi riktar mot någon i hela
det här betänkandet - att regeringen genom ansvarigt
statsråd brustit i detta avseende.
Här får vi nu ett klart prejudikat. KU:s granskning
har redan medfört att Anna Lindh förklarat att hon i
framtiden kommer att tillgodose utskottets önskemål.
Det blir förhoppningsvis en god vana som rimligen
kommer att följas också av andra statsråd.
Fru talman! Hur skall svenska folket kunna sätta
sig in i EU-frågorna, så att demokratin kan fungera?
Det är en nästan hopplös uppgift. Inte ens vi särskilt
intresserade, som har som arbete att sätta oss in i de
här frågorna och som har tillgång till allt material, har
lätt att hänga med i det maktspel som utspelas på
kontinenten.
Riksdagen anslog 8,8 miljoner kronor år 1997 till
Europainformation för en saklig och bred informa-
tionsverksamhet om regeringens politik. Inför Ams-
terdamfördraget redovisade regeringen för en bred
publik det man tyckte var lyckade förhandlingsresultat
i en populärt hållen broschyr som kallades för Jag är
nyfiken EU och i reklamsnuttar i TV.
Jag anser faktiskt att det är rätt naturligt att rege-
ringen vill betona det man är nöjd med och helst
undviker att ta upp mer kontroversiella frågor. Rege-
ringen hade ju godkänt och skrivit under Amsterdam-
fördraget. Nu skulle det ratificeras av riksdagen, och
regeringen hade naturligtvis ett stort intresse av att
inte underkännas av riksdagen.
Denna reklamkampanj går emellertid över alla
gränser av anständighet. Där står rena felaktigheter
och vantolkningar av fördraget, som gör det omöjligt
att få en korrekt bild. Jag tycker att det är svårbegrip-
ligt att utskottets majoritet anser att medlen till Euro-
painformation använts på det sätt som riksdagen av-
sett, och jag har reserverat mig mot detta.
Fru talman! Jag yrkar bifall till reservation 3.
I vårpropositionen, som just har avlämnats till
riksdagen, aviseras nu 20 miljoner kronor som Fi-
nansdepartementet skall använda för att informera
folket om EMU. Vi har alltså att vänta en ren propa-
gandadrive för att övertyga folket om det som fi-
nansministern önskar, nämligen att avskaffa kronan
och Riksbanken. Och den propagandadriven kan vara
precis lika populistisk som broschyren Jag är nyfiken
EU utan att KU reagerar. Det är viktigt att veta detta.
Vi måste lära oss att genomskåda propagandan.
För att demokratin skall ha en chans måste också
andra få utrymme och resurser, så att de kan under-
bygga argument som belyser EU-frågorna på ett annat
sätt. Utrikesministern meddelade under vår utfrågning
att också EU-kritiska ideella föreningar, folkrörelser
och stiftelser redan i vår kommer att kunna söka kam-
panjmedel för EU-information. I ett frågesvar till mig
säger hon att medel skall kunna sökas två gånger per
år och att man efter det första årets erfarenhet får
utvärdera hur stora resurser som bör avsättas till pro-
jektbidragen.
Det kommer emellertid inte att gå att få några
pengar för basstöd till organisationer. Det innebär att
redan resursstarka organisationer får ett övertag. Men
eftersom undran inför EU och längtan efter en friare
relation till EU-länderna växer sig allt starkare och
alltfler börjar inse hur viktigt det är att försvara och
förstärka demokratin har jag ett visst hopp om att det
nu med hjälp av dessa projektmedel kommer att gå att
få fram väl underbyggt material som breddar EU-
debatten.