Herr talman! Peter Eriksson och jag har kommit
till likartade slutsatser i de båda sakfrågor som han
berörde i inledningen om de allmänna synpunkterna.
Vi står ju under samma reservationer. Vi får anled-
ning att ytterligare återkomma i sakfrågorna.
Men det är två saker som jag vill kommunicera
med Peter Eriksson om. Den ena gäller detta när mo-
derater och socialdemokrater kommer till samma
ståndpunkt. Jag tror inte att man skall använda en så
allmän jargong kring detta som Peter Eriksson gör.
Samtidigt inser jag att när de två storleksmässigt do-
minerande partierna i svensk politik kommer till
samma ståndpunkt kan de med stöd av ytterligare
röster skaffa sig en blockerande majoritet i KU. Jag
tycker inte att detta har utnyttjats på ett otillbörligt
sätt mer än i det fallet när man inte vågade läsa den
akt som vi hade begärt vid granskningen, nämligen
regeringens hemliga direktiv till säpo.
Vi har inga delade meningar om att öppenheten
skall vara stor, men samtidigt måste man också er-
känna att det finns tillfällen när man inte går ut och
pratar. Det förhållandet har ju gällt i säpoärendet.
Detta att KU, inklusive Peter Eriksson och underteck-
nad, vid första sammanträdet enhälligt var för tyst-
nadsplikt gjorde att vi fick en utomordentligt öppen
redovisning av direktiven vid en andra utfrågning av
statssekreteraren. Då var också samtliga överens om
tystnadsplikten. Jag tycker att om man vid två tillfäl-
len har varit ense om tystnadsplikt blir det konstigt att
sedan svänga på klacken för massmedial uppmärk-
samhet.