Herr talman! Jag ber att få börja med att tacka
Kurt Ove Johansson för de vänliga orden. Jag hade
själv tänkt säga några vänliga ord och återkommer i
avslutningen av mitt anförande till Kurt Ove Johans-
son och hans insatser i konstitutionsutskottet under nu
två decennier.
Herr talman! Det här är sista granskningen under
den innevarande mandatperioden. Mot den bakgrun-
den är det väl inte så konstigt om man blickar litet
tillbaka och ser om det finns några erfarenheter under
de här åren.
Vad regeringarna Carlsson och Persson än har
åstadkommit, har de i varje fall slagit hål på en myt,
nämligen att enpartiregeringar generellt sett skulle
vara bättre på effektivt regeringsarbete än koalitions-
regeringar.
Det finns, herr talman, ingenting i de senaste årens
KU-betänkanden som tyder på att t.ex. handlägg-
ningstiderna har blivit kortare, att antalet handläggare
anställda i Regeringskansliet har blivit färre, att beslu-
ten har blivit klarare formulerade och sjabblet mindre
om regeringen består av ett parti i stället för t.ex. fyra.
Jag påstår inte att koalitionsregeringar generellt
skulle vara bättre på något sätt, men man kan nog
konstatera att koalitionsregeringar faktiskt rent konsti-
tutionellt och tekniskt har sina fördelar. Att flera par-
tier ingår i en besluts- och beredningsprocess gör att
den blir noggrannare. Samordningskanslierna blir en
kontrollerande och enande instans. Balanserande
krafter är inbyggda i systemet.
Herr talman! Det finns förvisso en rad nackdelar.
Ingen vet det bättre än herr ordföranden och jag, som
har suttit i en sådan regering. Men det leder till att en
hel del av det som en enpartiregering ställer till med
faktiskt knappast kan ske i en koalitionsregering.
Jag har velat fästa uppmärksamheten på detta, där-
för att det framställs ofta i den allmänna debatten just
som att en enpartiregering är ett under av kraft och
effektivitet. Läget just nu i riksdagen, med starkt
försenade propositioner som kommer fram på vårt
bord de sista dagarna av vårsessionen, tyder ju inte
precis på att effektiviteten skulle ha varit så särskilt
stor.
Man kan konstatera att de här årens och även årets
granskning har kännetecknats av de vanliga tre s:en:
svågerpolitik, sjabbel och senfärdighet. Utnämnings-
politiken har kännetecknats av att regeringsformens
bestämmelse om förtjänst och skicklighet som enda
grund för utnämning i stället har blivit politisk för-
tjänst och politisk fingerfärdighet. Redovisningen av
försvarets ekonomiska problem har sjabblats bort
inför riksdagen. Senfärdighet vad gäller utseende av
verksledningar ledde till att Banverket under en lång
tid stod utan ledning. Det bidrog, herr talman, i sin tur
till att den olyckliga handläggningen av giftspridning-
en i samband med tunnelbygget under Hallandsåsen
inte kunde bemästras.
Årets granskningslista innehåller många fler ären-
den som faller under något av de tre s:en svågerpoli-
tik, sjabbel och senfärdighet. Det finns ett mönster. I
detta mönster ingår - jag vill inte bara kritisera den
nuvarande regeringen för detta, långt därifrån - att
riksdagen ibland har satts på undantag. Det skall väl
medges att vi under en lång tid har haft en förskjut-
ning av makten från riksdagen till regeringen, Rege-
ringskansliet och byråkratin. Jag understryker: Den
nuvarande regeringen är naturligtvis inte ensam skyl-
dig till detta. Men den har faktiskt förstärkt den trend
som vi här i riksdagen borde göra vårt bästa för att
stävja.
Regeringskansliet har ju nu också formellt blivit
en enda myndighet. Propositionerna har blivit mer
försenade, till förfång för riksdagens möjligheter att
göra en självständig och grundlig prövning av dem.
Förslag till riksdagen offentliggörs i ökande utsträck-
ning på parti- och fackförbundskongresser. Jag upp-
repar: Så har det alltid varit. Men någon ökning av
respekten för riksdagen har i varje fall inte skett sedan
1994.
Man kan då möjligtvis säga att riksdagen har sig
själv att skylla. Riksdagen är Sveriges lagstiftande
församling. Riksdagen lyder inte under regeringen.
Det förhåller sig faktiskt tvärtom. Är riksdagen miss-
nöjd med sina arbetsformer och med relationerna till
regeringen, går det faktiskt att rätta till det. Riksdagen
har all makt i världen att ordna upp den saken. Riks-
dagen kan inte skylla ifrån sig om den är missnöjd
med samspelet med regeringen. Den förfogar över
alla nödvändiga medel för att få ordning på torpet.
Riksdagen har, enligt min mening, inte alltid häv-
dat sina och därmed sina uppdragsgivares, svenska
folket, intressen på ett effektivt sätt.
Förvisso har reformer genomförts, och många av
dem har varit bra. Men mycket återstår ännu. Skulden
för detta är dock inte olika regeringars. Ingen står
över riksdagen utom svenska folket, och det kommer
normalt bara in vart fjärde år. Är det något fel så är
det vi i den här salen som har oss själva att skylla.
Herr talman! Det svenska EU-medlemskapet bör-
jar nu märkas i granskningsbetänkandet. På den
punkten riktas kritik från utskottets sida för hand-
läggning av information till riksdagen. Jag tror att
detta är en fråga som kommande konstitutionsutskott
kommer att få en hel del att göra med. Förhållandena
är oklara - de är inte bra. Och det är viktigt att konsti-
tutionsutskottet tar som en framtida uppgift att se till
att riksdagen inte kommer på undantag i EU-
processen. Jag har en stark känsla av att detta kommer
att bli en stor uppgift för KU i framtiden.
Utskottets arbete har under den här gransknings-
rundan i icke obetydlig omfattning handlat om sekre-
tessfrågor. Det är ett bombsäkert och tacksamt sätt att
väcka uppmärksamhet. Rop på öppenhet och insyn
låter alltid bra, och är det för det mesta också. Men
också här finns det gränser, som Kurt Ove Johansson
pekade på tidigare. Man måste sätta in saker i deras
rätta historiska sammanhang.
Det finns de som i dag gärna förtiger tidigare to-
talitära strömningar i svensk politik. De finns dessvär-
re där fortfarande på visst håll. Det gäller terroristdåd
och annat som vi har drabbats av. Vissa saker måste
tyvärr omgäldas av sekretess helt enkelt därför att
man annars avstår från skydd. Vi har under senare
decennier varit med om händelser som vi kanske
kunde ha undvikit om vi inte hade varit så godtrogna,
om vi hade tagit hot på allvar och om vi hade varit
mer förutseende.
En del av turerna kring sekretessfrågorna och ut-
skottets hantering av dem känns igen från tidigare.
Detta är egentligen inte någon ny problematik. Det är
inte särskilt modigt att kräva att sekretesstämpeln
skall bort i alla möjliga och omöjliga sammanhang.
Det krävs faktiskt mer civilkurage för att sätta lång-
siktiga säkerhetsintressen före kortsiktiga utspel. Men
just i sådana situationer skiljs agnarna från vetet på ett
sätt som för den insiktsfulle ger ett tillräckligt besked.
Herr talman! Det finns en benägenhet att tro att
frånvaron av en spektakulär skandal, det fjärde s:et i
ingredienserna, innebär att konstitutionsutskottets
granskning skulle vara mindre intressant. Jag håller
inte med. De stora affärerna drar ibland till sig upp-
märksamheten i sådan grad att de gärna skymmer det
som ger ett sammanfattande betyg på en regerings sätt
att sköta sitt ämbete.
Herr talman! Under 20 år har Kurt Ove Johansson
deltagit i konstitutionsutskottets granskningsarbete.
Han har därigenom varit, och är, en av de mest erfar-
na ledamöterna. Han har fått uppleva en fantastisk
utveckling - från den tämligen traditionella och inte
särskilt noggranna granskningen på några sammanträ-
den, några timmars debatt i kammaren och några
dussin sidor till dagens mycket omfattande och ge-
nomträngande granskningsarbete. Han har i hög grad
bidragit till denna utveckling.
Kurt Ove Johansson har visat att han har en stor
integritet. Han tillhör dem som ibland har vågat säga
saker som jag vet inte alltid har uppskattas inom hans
eget parti och av hans egen partiledning. Det är na-
turligtvis sådana ledamöter som kan påverka utveck-
lingen på ett positivt sätt.
Herr talman! Jag noterar att jag under våren har
blivit beskylld för att göra upp litet för ofta med Kurt
Ove Johansson. Herr talman! Jag vill meddela att
detta är sant. Jag vill också meddela att jag inte skäms
ett dugg för det. Det har nämligen ibland varit nöd-
vändigt för att kunna skapa breda majoriteter och
komma vidare med uppgörelser. Ibland har jag bekla-
gat att inte fler har kunnat delta i uppgörelserna för att
hantera såväl utskottets arbete som arbetet i övriga
sammanhang, de materiella sakfrågorna, på ett vettigt
sätt.
Kurt Ove Johansson har haft fördelen att han har
kunnat skilja på person och sak. Vi har ofta varit arga
på honom. Herr talman! Jag har varit särskilt arg på
honom ganska många gånger. Men det har inte påver-
kat respekten för hans kunnande och möjligheterna att
göra någonting konstruktivt. Han har haft en egenskap
som jag har uppskattat, nämligen att han har vågat
fatta även obekväma beslut som har varit nödvändiga
för den långsiktiga respekten för och stabiliteten i
utskottets verksamhet.
Herr talman! Det kommer att bli svårt att ersätta
Kurt Ove Johansson. Jag har uppskattat honom så
mycket att jag hoppas att han icke kommer att bli
ersatt. Ett bättre betyg, herr talman, har jag svårt att
ge.