Herr talman! Man skulle efter de inlägg som har
gjorts kunna säga att denna debatt karakteriseras av
att vänligheten inte har några gränser. Men jag vill
också gärna delta i den allmänna vänligheten. Jag kan
instämma i många av de positiva ord som har sagts
både om Kurt Ove Johansson, som vi säkert vet läm-
nar riksdagen och konstitutionsutskottet. Hur det blir
med oss andra är litet mer osäkert. Jag kan också
instämma i det som han har harangerat tillbaka när det
gäller t.ex. förste vice talmannen som verkar i konsti-
tutionsutskottet.
Även i år får jag som förste talare säga att konsti-
tutionsutskottets granskningsarbete, som är ganska
omfattande och ganska minutiöst, inte hade varit
möjligt om inte konstitutionsutskottet hade ett kansli
som på ett mycket oförvitligt sätt och med mycket
stor flit genomför mycket av det konkreta arbetet för
ledamöternas räkning. Detta bör än en gång vara sagt
i denna den allmänna vänlighetens introduktion.
Kanske kunde en nyansskillnad skönjas i Kurt
Ove Johanssons spår. Det gäller KU:s nyvalde ordfö-
rande, som ju fick träda till mitt i granskningsarbetet
och som, tycker jag, på ett mycket öppet och resone-
rande sätt har lett det här svåra arbetet. Det är nog inte
så lätt att som ny ledamot i konstitutionsutskottet
komma in i denna mycket speciella uppgift.
Nu får vi lämna vänligheterna åt sidan och övergå
till det i annan mening substantiella.
I en handbok om det svenska statsskicket har för-
fattaren och statsvetaren Torbjörn Larsson skrivit om
KU:s granskning:
"Det vanliga mönstret vid denna granskning är att
oppositionen vill framföra kritik mot några av rege-
ringens statsråd, medan regeringssidans ledamöter
inte finner någon anledning till kritik."
Författaren menar alltså att den här granskningen
genomförs med tydliga politiska förtecken. Många
gånger när KU:s granskningar diskuteras andas dessa
diskussioner att mycket av det hela är politiskt, att det
på något sätt är förutsägbart - att regeringspartiers
företrädare alltid tenderar att vilja fria, medan oppo-
sitionens företrädare alltid tenderar att gå hårdare
fram i kritiken.
På sätt och vis vore det väl märkligt om det var på
ett annat sätt. Regeringen har en makt som riksdagen
skall granska. Det ligger väl i sakens natur att det är
oppositionspartierna som hårdast vill utsätta rege-
ringsmakten för granskning. Man kan också säga att
regeringspartiet är regeringens främsta parlamentaris-
ka underlag i en parlamentarisk demokrati. Det är
klart att det på sätt och vis är en del av regeringsmak-
ten och således en del av den makt som granskar.
Men detta är egentligen inte något märkligt som KU:s
granskningsinstitut behöver kritiseras för.
Jag tror att vi kan säga att det i detta land finns en
betydande rättssäkerhet. I vår rätt kännetecknas sys-
temet nästan alltid av att parter har olika företrädare,
exempelvis försvarare och åklagare. Jag tror dock att
alla handlar i ansvar för rättssäkerheten. I huvudsak
kan det nog sägas också om det arbete som bedrivs i
konstitutionsutskottet.
Ibland blir man kanske, som i år, litet besviken
över att det inte är fråga om en så fantastiskt tydlig
eller dramatisk kritik av enskilda statsråd. Men målet
med granskningen är, som framhållits tidigare i dag,
inte bara att åstadkomma kritik av enskilda statsråd
utan att också peka ut problem som finns i regerings-
utövandet och maktutövandet. Kanske handlar det om
problem i lagar, förordningar, regler eller principer
för hur makten hanteras.
Man kan alltså även säga att detta med att det
finns få punkter med mycket skarp kritik visar att det
svenska systemet är hyggligt. Det är ganska sunt.
Detta kan vi nog säga utan att därför hänge oss åt
illusioner om att det inte skulle finnas maktcirklar där
man håller varandra om ryggen, att det finns politiska
cirklar, ämbetsmannacirklar osv. som nog borde dras
fram i ljuset och där det kan vara svårt att hitta de
rätta angreppspunkterna. Sådant här finns säkert.
Ibland snuddar vi vid det vid KU:s granskningar. Men
huvudintrycket måste man väl ändå säga är - jag
tillhör ju ett parti som ännu inte varit i regeringsställ-
ning - att regeringsmakten, oavsett regering, utövas
med en hygglig, en god, respekt för lagarna. Det är
ganska gott att kunna säga det, tycker jag.
Anders Björck tog i sitt inlägg upp en viktig och
svår fråga som KU i framtiden måste ägna stor om-
sorg i sitt granskningsarbete och det kan också kom-
ma motioner eller andra förslag i sak som KU måste
behandla. Jag avser då den relativa förskjutning av
makt från riksdagen som äger rum. Det är nog delvis
så som Anders Björck säger, nämligen att riksdagen
kanske frivilligt och ibland litet lättvindigt ger upp
och inte försvarar den makt som riksdagen rätteligen
borde ha. Även en del andra beslut i vår tid påverkar
riksdagens makt. EU-medlemskapet är väl en sådan
stor sak som har inträffat och som innebär att makt
går från riksdagen till regeringen. Det må gälla lag-
stiftning, förberedelser till lagstiftning osv.
Regeringen skaffar sig vidare ramar genom att
lägga fram propositioner med förslag som har en
ganska vid ramkaraktär. Regeringen kan alltså fylla
allmänna principer med ett konkret innehåll och göra
så att man får en stor summa pengar som regeringen
kan handha och fördela litet grand efter eget skön.
Detta är också ett sätt att urholka riksdagens inflytan-
de över landets styrelse.
I det ärende som vi i dag behandlar - jag åter-
kommer senare till de konkreta frågorna - finns det
emellertid två frågor som avviker från det vanliga.
Den ena gäller granskningen av vad som brukar kallas
för scientologimaterialet. Den andra gäller gransk-
ningen av regeringens hemliga direktiv till Säkerhets-
polisen. Det säregna med de här ärendena är att en del
av materialet är belagt med tystnadsplikt också för
KU:s ledamöter. Det är ett beslut som vi har tagit i
KU och ett beslut som ibland har ifrågasatts. Men i
synnerhet när det gäller säpo har KU vid två tillfällen
enhälligt beslutat om att tystnadsplikt varit nödvän-
digt.
Det har riktats kritik mot mig som anmälare för att
jag har accepterat tystnadsplikt men jag har inte sett
det som min eller KU:s uppgift att egentligen riva den
barriären. Jag menar att varje grävande i säpoärendet
- jag skall senare återkomma till det och i detalj ut-
veckla det - visar att det krävs en ordentlig utvädring
av det osunda system som finns i en sanningskom-
mission. Denna kommission kan inte bara se rege-
ringens agerande gentemot olika säpofrågor - vare sig
det gäller de hemligstämplade direktiven eller det
gäller ett konkret agerande, som i Leanderfallet, som
vi också skall diskutera här i dag - utan också ta upp
Säkerhetspolisens arbete i hela dess vidd.
Jag tycker att behandlingen av det här ärendet ger
vid handen att en sådan kommission är nödvändig, en
kommission som också kan överblicka konsekvenser-
na av frisläppandet av material. Dess uppgift är fram-
för allt att se till att så mycket som möjligt sprids till
allmänheten. Vi får återkomma till de här frågorna.
När det gäller granskningsarbetet i övrigt vill jag
säga att vi vid förra granskningen hade uppe ett ären-
de som konstitutionsutskottet så att säga släppte vida-
re för vidare utredning därför att det var svårt, som
man uttryckte det, att ringa in en specifikt konstitutio-
nell vinkel på det. Det var regeringens hantering av
kronförsvaret. Den vidare diskussionen i ärendet har
enligt min mening visat att det fanns tydliga begrän-
sade konstitutionella aspekter som KU nu borde ha
tagit itu med och behandla. Detta har en majoritet inte
kunnat vinnas för, varför det finns all anledning att
återkomma också i den frågan.
Herr talman! Som slutsats kan vi nog säga att det
här granskningsarbetet i stort skett i god endräkt. Det
finns dock reservationer, och jag yrkar bifall till dem
där mitt namn står. I övrigt får man säga att andan i
utskottet varit och arbetet präglats av att från ömse
håll försöka ge och ta, lyssna på varandras argument.
Eftersom det är socialdemokraternas gruppledares
sista debatt i granskningsfrågan vill jag säga att Kurt
Ove Johansson och vice gruppledaren Catarina Rön-
nung mycket förtjänstfullt bidragit till den öppna och
konstruktiva atmosfär som varit, även om våra me-
ningar ibland gått brett isär. Det vill jag rikta ett sär-
skilt tack för.