Fru talman! En av riksdagens viktigaste uppgifter
är dess kontrollerande makt. Det finns många olika
inslag i den. Det finns möjlighet till misstroendeför-
klaring mot regeringen eller mot en enskild minister.
Det finns möjlighet att ställa frågor till statsråden.
Riksdagens revisorer kontrollerar mycket, bl.a. hur
reformer genomförs eller inte genomförs. Justitieom-
budsmannen utses av riksdagen på förslag av konsti-
tutionsutskottet.
Konstitutionsutskottets roll inom kontrollmakten
är främst dess granskning av statsråd och hur rege-
ringsärendena handläggs. Den senare frågan har vi
ofta uppe på höstarna numera, medan frågan om en-
skilda statsråds agerande vanligtvis diskuteras som
nu, i maj.
Konstitutionsutskottet är ingen domstol. Den be-
står av aktiva riksdagsledamöter från olika partier.
För dem gäller bl.a. den allmänmänskliga bristen att
det är lättare att se grandet i grannens öga än bjälken i
det egna. Eller mer konkret, det är lättare att finna fel
hos andra partiers ministrar, och det är lättare att finna
förmildrande omständigheter hos egna ministrar. KU
har på senare år försökt att dämpa sådana utslag. Men
det är nog extra svårt i maj månad ett valår, dvs. som i
år.
En reflexion från en relativt ny ordförande i kon-
stitutionsutskottet är att det vore värdefullt om rege-
ringspartiet vore mer kritiskt och oppositionens före-
trädare något mindre kritiska. Det är bättre med en
enig, något dämpad kritik än voteringar längs block-
gränserna.
Konstitutionsutskottets roll är en granskande roll.
Men som all vettig granskning är den främst till för att
förebygga, för att förhindra fel, i det här fallet miss-
bruk av makt. Existensen av KU:s granskning skall
tillsammans med mycket annat i ett öppet och demo-
kratiskt samhälle bidra till att rikets högsta damer och
herrar, statsråden, sköter sig.
En av mina företrädare lär, halvt på skämt, halvt
på allvar, ha föreslagit att varje statsrådsrum skulle
förses med en skylt där det stod: Konstitutionsutskot-
tet ser dig!
Inget statsråd skall med lätt sinne öppna kuvertet
från KU med begäran om svar, än mindre gå med lätta
steg till en utfrågning i konstitutionsutskottet. Men i
första hand handlar det inte om straff och offentlig
vanära, utan som jag sagt framför allt om att förebyg-
ga att statsråd hoppar över skaklarna.
Ibland kan KU t.o.m. vara mer än förebyggande,
nämligen utvecklande och förtydligande. Ett gott
exempel i år är ställningstagandet till ett par anmäl-
ningar som rör Sveriges förhållande till EU. Jag skall
återkomma till dem.
I år liksom tidigare år rör anmälningarna, som i år
är ca 30 stycken, många mycket olika frågeställning-
ar. De rör bl.a. om ett statsråd gett korrekta uppgifter
vid tidigare utfrågningar i KU, om ett statsråd gett
riksdagen tillräckligt med information när hans depar-
tements budget skulle antas, om en minister sett till att
ärenden beretts tillräckligt, om en annan minister
borde ha tagit med sig sin statssekreterare, som också
är styrelseordförande i ett bolag, till en s.k. allmän
beredning med regeringen, om en minister får ta emot
pistoler som gåva eller om en annan minister får låna
semesterhus billigt, om en minister gjort rätt i att
hemligstämpla utländskt religiöst material på ett sätt
som inte skulle ha gått med motsvarande svenskt
material och om denna och tidigare regeringar vårdat
grundlagsförbudet mot åsiktsregistrering i relation till
säkerhetspolisen, m.m.
KU är riksdagens äldsta utskott. Det uppfanns nå-
got sekel före demokratins genombrott. Det har över-
levt demokratins införande och alla andra stora sam-
hällsförändringar under nästan två sekel. Det är ovan-
ligt i ett parlamentariskt system. Många trodde nog på
20-talet att KU:s roll skulle försvinna i och med att vi
införde demokrati och fullständig parlamentarism.
Men många saker har hänt, inte minst utfrågningen
av statsråden, som infördes 1988. Den har av många
beskrivits som den kanske största förändringen under
1900-talet i relationen mellan riksdag-KU och rege-
ringen, dvs. att statsråden skulle kunna komma till
utskotten, inklusive konstitutionsutskottet, och höras.
För många medborgare är nog KU identiskt just
med den muntliga utfrågningen. Det är något speciellt
med själva utfrågningssituationen. Många av oss
minns också det dramatiska genombrottet för dessa
sommaren för tio år sedan i en mycket dramatisk
fråga. Men KU är inte identiskt med de muntliga
utfrågningarna, även om det är en mycket viktig del.
Under våren har denna delvisa missuppfattning kan-
ske t.o.m. förstärkts genom den diskussion som förts
om ett visst av de ca 30 aktuella anmälningar som
skulle föranleda muntliga frågor utöver de skriftliga.
Om detta kan man förstås i varje enskilt fall ha olika
åsikter.
Men det kan vara bra att veta att det i år är ungefär
var tredje anmälan som lett fram till muntlig utfråg-
ning. Det är inte heller så att ett statsråd är garanterad
att slippa kritik i granskningsbetänkandet bara för att
han eller hon slipper en kallelse till muntlig utfråg-
ning. Vi har ett sådant exempel i år.
Fru talman! Jag skulle i denna min inledning
översiktligt vilja nämna några av årets anmälningar
och de frågor de rest. Några frågor har vi enats om.
Några andra har vi olika meningar om.
Det gäller statsrådet Göran Perssons uppgifter om
skolans kommunalisering vid en tidigare utfrågning.
Det gäller två EU-ärenden som lett till enighet om
kritiska och utvecklande synpunkter. Det gäller två
anmälningar som rör säpo och eventuell åsiktsregist-
rering. Det gäller regeringens hemligstämpling av det
s.k. scientologmaterialet, och det gäller gåvor och
förmåner till statsråd, framför allt statsministerns lån
av ett semesterhus i Spanien.
Jag börjar med frågan om uppgifter i tidigare ut-
frågningar. Det är för KU:s granskning av allra största
vikt att det ges korrekta uppgifter. I den allmänna
debatten, och ibland inom utskotten, dyker upp dis-
kussionen om att införa ed i konstitutionsutskottet.
För min del tycker jag det inte vore en bra åtgärd. I
det aktuella fallet har det varit tydliga skillnader mel-
lan vad som sagts i en tidigare utfrågning i KU och
vad som skrivits i en bok som gavs ut nu i höstas.
Man har inom KU inte lyckats enas på denna punkt.
Enbart Folkpartiet och Moderaterna har funnit anled-
ning att kritiskt beröra detta. Jag återkommer till den-
na fråga under den speciella punkt som rör detta.
Flera anmälningar rör Sveriges medlemskap i den
europeiska unionen. EU är ett fredsprojekt. Men det
är också ett projekt för att kunna hantera frågor som
löses bäst på europeisk nivå. Utgångspunkten måste
självfallet - i alla fall för en liberal - vara närhets-
principen, dvs. frågor skall avgöras så nära medbor-
garna som möjligt. Men vissa frågor avgörs bäst på
europeisk nivå.
Detta betyder också att för vårt land viktiga beslut,
ibland lagar som skall gälla även i Sverige, nu antas
på europeisk nivå i samarbete med de andra 14 demo-
kratier som i dag utgör unionen. Det är viktigt att
svenska folket och den svenska riksdagen får starkast
möjliga inflytande på dessa beslut.
I två av årets fem anmälningar med anknytning till
Europafrågan har ett enigt konstitutionsutskott funnit
anledning att kritisera berörda ministrar. En av an-
mälningarna gäller att miljöminister Anna Lindh inte
sett till att riksdagens jordbruksutskott, trots klara
regler vad gäller utskottens rätt till information, inte
fått en begärd redovisning av en EU-studie om hur
Sverige har genomfört vissa EU-direktiv. Det är vär-
defullt att KU slår fast att reglerna måste tillämpas.
Den andra anmälningen gäller den viktiga frågan
om ett statsråd i EU-samarbetet har att följa den ma-
joritetsuppfattning som framkommit i riksdagens EU-
nämnd. Anmälan rör statsrådet Leif Pagrotsky och ett
föreslaget samarbete om turistpolitik. Ett enigt konsti-
tutionsutskott erinrar om ett tidigare uttalande som
utskottet gjort om relationen mellan EU-nämnden och
statsrådens agerande när de träffar sina kolleger på
europeisk nivå. Utskottet gör bedömningen att det
måste finnas mycket goda skäl för regeringen att göra
en avvikelse från vad EU-nämnden gett uttryck för i
samrådet och konstaterar för sin del att sådana skäl
inte förelegat i det aktuella fallet. Det är ett principi-
ellt viktigt ställningstagande.
De två ärendena där KU är enigt är goda exempel
på att KU inte bara kan kritisera utan ge vägledning
inför framtiden. Om liknande ärenden som dessa två
inte dyker upp i framtiden har årets KU-granskning
inneburit en väsentlig insats för att öka riksdagens
kunskaper och inflytande på den svenska EU-
politiken.
Två av årets anmälningar gäller Säkerhetspolisen.
De är viktiga frågor. Vi har sedan slutet på 60-talet i
lag och sedan slutet av 70-talet i grundlag förbud mot
att registrera någon enbart på grund av politiska åsik-
ter.
Den ena anmälan gäller vilka direktiv som olika
regeringar har gett till Säkerhetspolisen och om de är i
överensstämmelse med grundlagarnas stadganden.
Den andra anmälan gäller huruvida svenska regering-
ar vilselett Europadomstolen i den s.k. Leanderaffä-
ren.
Det är enligt min mening beklagligt att inte en
majoritet, gärna hela KU, ställt sig bakom den kritik
som framförts i reservationerna i dessa två ärenden.
Jag skall återkomma till dem senare i dag.
Ett uppmärksammat ärende gäller det s.k. sciento-
logmaterialet. Det förekommer, enligt min uppfatt-
ning, flera missuppfattningar om vad den frågan
egentligen handlar om. Själva anmälan gäller om
statsrådet Freivalds gjort rätt i att hemligstämpla ma-
terialet. Vad problemet egentligen handlar om är en
målkonflikt mellan två mycket viktiga principer. Den
ena är den för Sverige nästan unika offentlighetsprin-
cipen. Den skapades för ett par sekler sedan, uppfattas
av alla som oerhört väsentlig för den svenska demo-
kratin och vars principer vi försöker sprida internatio-
nellt - inte minst inom den europeiska unionen. Den
andra principen är frågan om upphovsrätten, dvs.
människors rätt att själva få utnyttja och dra fördel av
vad de skapat inom konst, kultur eller på annat sätt.
Sverige har på området ingått internationella för-
pliktelser. Vi har tillsammans med andra frivilligt
diskuterat hur det skall vara med upphovsrätten. Des-
sa två principer kolliderar.
Ett annat land - USA - har pekat på att det i vårt
land just nu förekommer att scientologmaterialet, som
de själva vill ha hand om, har lämnats in på svenska
myndigheter och därmed, i enlighet med våra regler,
har blivit offentligt.
Med hänvisning till de svenska internationella
förpliktelserna har regeringen valt att hemligstämpla
materialet. Kammarrätten har delat den bedömningen.
Regeringsrätten kommer att ta ställning till den frå-
gan.
Om Regeringsrätten gör samma bedömning som
den underliggande rätten, uppstår den intressanta
frågan om det skall vara olika regler för utrikes mate-
rial och för inrikes material. Det kan finnas olika
lösningar på konflikten. Någon riktigt bra tror jag inte
finns. Regeringen tillsatte för någon månad sedan en
utredning som avser att belysa bl.a. den frågan.
Reservanterna har betraktat det hela som påtryck-
ningar och kritiserat regeringen på den punkten. Vi
får återkomma till den frågan. Man kan undra hur de
hade sett på frågan om det inte hade varit världens
mäktigaste supermakt utan Danmark, Belgien eller
Irland som hade velat slå vakt om sina medborgares
upphovsrätt.
KU har inte hemligstämplat scientologmaterialet.
KU har för sin del redovisat på ett klarare sätt än vad
som hittills har varit möjligt vad konflikten egentligen
gäller - för den som vill ta del av KU:s betänkande.
Vi har för vår del offentliggjort det material vi har
haft, med undantag av den svenska regeringens be-
dömning av den svenska förhandlingspositionen.
Fru talman! Utskottets namn är konstitutionsut-
skottet. Det har ibland i debatten, t.o.m. av erfarna
KU-ledamöter, hävdats att KU enbart skall ägna sig åt
s.k. konstitutionell kritik - förmodligen något slags
brott mot grundlagarna. Det bör alltså bara vara så-
dant som kan tas upp till behandling och föranleda
kritik - om jag har förstått argumentet rätt.
Diskussionerna i år gällde närmast anmälningar
om gåvor eller förmåner som statsråd mottagit. Två
av anmälningarna som behandlas i årets betänkande
gäller sådana frågor. En anmälan från socialdemokra-
tiska ledamöter gäller gåva av pistoler till ett statsråd i
den förra regeringen. En annan anmälan från en folk-
partiledamot gäller ett statsråds lån av ett semesterhus
där förmånens värde varit avsevärt större än den gåva
som statsrådet sedermera gett en av husägaren om-
tyckt stiftelse som tecken på uppskattning av huslånet.
Dessa anmälningar gäller egentligen om det finns
behov av regler för statsråd som går utöver vad
grundlagen och brottsbalken stadgar. Svaret på den
principiella frågan har egentligen redan getts av olika
regeringar under 90-talet, där de i skrifter och pro-
memorior hävdat att regeringsledamöter bör iaktta
betydande säkerhetsavstånd i frågor som rör gåvor
och förmåner.
Detta har naturligtvis ytterst att göra med vikten
av allmänhetens förtroende för dem som styr landet.
Det måste alltid finnas skrivna och även oskrivna
regler som statsråd bör följa. Det finns handlingar
som befinner sig mellan det helt lovvärda och det som
är straffbart.
I anmälningsärendet som gäller statsministerns lån
av ett semesterhus i Spanien sommaren 1997 tycker vi
från Folkpartiets sida att det finns anledning till kritik.
Det är med förvåning som vi noterar att vi är ensam-
ma om att framföra denna kritik. I debatten under den
punkten kommer Anders Johnson att utveckla våra
synpunkter på det aktuella ärendet.
Fru talman! Som framgått är det många olika frå-
gor. En redovisning av alla de trettiotal ärenden som i
dag behandlas skulle ha gett en ännu bredare bild.
Dagens debatt kommer att beröra fler frågor utöver
dem jag nämnt i denna inledning. Margitta Edgren,
Anders Johnson och jag kommer i de enskilda ären-
dena att mer i detalj redovisa Folkpartiets synpunkt.
Jag yrkar på godkännande av utskottets anmälan i
de frågor där vi från Folkpartiet liberalernas sida inte
anmält några reservationer. Vi står naturligtvis bakom
alla de reservationer som bär vårt namn. Men för tids
vinnande i samband med omröstningen begränsar jag
mig till att yrka bifall till reservation nr 1 om statsrå-
det Göran Perssons uppgifter i konstitutionsutskottet
om kommunaliseringen och reservation nr 16 om
regeringens handläggning av Leandermålet inför
Europadomstolen.