Herr talman! Det gläder mig att vi är överens om
vikten av de ställningstaganden som vi har gjort när vi
efter ett gott och bra samråd i EU-nämnden har för-
sökt att klara ut vad riksdagen förväntar sig av stats-
råden. Vi i riksdagen har hittills inte kunnat komma
överens om att göra sådana bestämmelser i grundlag
och annat att man kan tala om konstitutionella be-
stämmelser i den inskränkta meningen.
Den andra frågan, hur stor roll frågan om anmäl-
ningar av t.ex. gåvor och förmåner skall spela, kan vi
förvisso ha en djup diskussion om. Det är väl alldeles
uppenbart att detta inte kan vara KU:s viktigaste
uppgift, förvisso inte. Att jag tog upp frågan nu var
därför att jag fick intrycket av det som Kurt Ove Jo-
hansson sade och kanske också av några offentliga
inlägg av honom att han ibland har varit snubblande
nära tankegången att vi inte alls skulle syssla med den
frågan. Därför tycker jag att det trots allt är bra att en
bred majoritet i KU, som inte har velat gå så långt
som folkpartiet i kritiken av statsministerns lån av
semesterhus, ändå upprepar de regler som finns från
Etikkommitténs sida och sedan fortsätter med att tala
om att skälet för restriktiviteten är att allmänhetens
förtroende för regeringens ledamöter annars kan rub-
bas. Detta tycker jag är väl så viktigt som ett eventu-
ellt ordklyveri om ordet konstitutionell skall användas
eller inte. Så länge vi är överens om att frågorna hör
hemma i konstitutionsutskottet är det bra. Sedan kan
vi alltid diskutera hur mycket plats de skall ta.