Herr talman! På en av de punkter som Peter Eriks-
son tar upp som rör frågan om vad som behöver vara
sekretessbelagt eller inte har vi, som Peter Eriksson
vet, i långa stycken varit överens. Det rör sig om
frågan om att de kriterier som har ingått i de hemliga
föreskrifterna till säkerhetspolisen borde ha kunnat
offentliggöras. Där har vi blivit nedröstade i konstitu-
tionsutskottet.
Men på den andra punkt som Peter Eriksson tar
upp, den som rör det s.k. scientologimaterialet, tycker
jag att han har haft mycket märkliga inlägg i den
hittillsvarande diskussionen. I sitt första inlägg, sitt
huvudinlägg, säger han att det inte har kunnat visas att
det finns någon konflikt mellan den svenska offentlig-
hetsprincipen och upphovsrätten på den här punkten.
Jag tror att Peter Eriksson är den ende som har
tittat på det här ärendet som har landat på den be-
dömningen. Man kan förvisso landa på olika bedöm-
ningar när det gäller hur detta skall hanteras, vilken
princip som skall väga över och om det var rimligt av
regeringen att använda utrikessekretessen.
Men hur man kan hävda i en debatt, efter att i flera
år ha varit ledamot i konstitutionsutskottet, att det inte
finns någon konflikt på den här punkten, det förstår
jag inte. Det blir inte bättre av att han då beskyller
andra för att ha utsatts för stora skälvan bara för att de
har gjort en annan bedömning och insett att det finns
en konflikt på den här punkten.
Det vore därför intressant om Peter Eriksson ville
utveckla på vilket sätt det inte är en konflikt om man
lämnar in upphovsrättsskyddat material till en myn-
dighet - som i det här fallet exempelvis inte har ett
dugg med saken att göra - och att det upphovsrättsli-
ga skyddet förstås inte finns fullt ut. Det är möjligt att
vi får fortsätta att leva med den här konflikten. Det är
också möjligt att vi kan hitta en lösning på den. Men
man kommer ingenstans, Peter Eriksson, genom att
förneka den.