Herr talman! Försvarsplanering är förvisso ett
problematiskt område. Decenniers erfarenhet ger vid
handen att det ibland är svårt att träffa rätt. Det beror
på att försvarsmateriel ofta handlar om högteknologi.
Det är nästan alltid en blandning av svenska och ut-
ländska komponenter. Det handlar om livslängd på
materiel som kan vara tre till fyra decennier och
mycket annat som komplicerar möjligheterna att träffa
rätt. Jag brukar peka på att den första Viggenflyg-
ningen ägde rum år 1967. Planet skall flyga minst till
år 2010. Det vittnar om vilken enorm spännvidd det
handlar om när det gäller modern försvarsmateriel.
Det är inte så konstigt att det ibland blir svårighe-
ter med planeringen. Men det är faktiskt inte så att
planeringsmissarna skulle vara ovanligt stora just på
den militära sidan. Det är en myt. Den intresserade
kan bara erinra sig kostnaderna för civila kommunala
bostadsprojekt, för att ta ett exempel. De har som alla
vet en benägenhet att våldsamt avvika från vad som
en gång planerades och beslutades. Med tanke på
försvarsmaterielens komplexitet kan man faktiskt rent
empiriskt visa att man på militärt håll ofta har träffat
förvånansvärt rätt.
Vi vet också att militära beslut påverkas av poli-
tiska faktorer. Lokalpolitiska hänsyn tar ibland över
rationella ekonomiska och militära överväganden.
Sådant blir dyrt. Det finns en prislapp varje gång
riksdagen går in och ändrar i planeringen. Driver man
arbetsmarknadspolitik med försvarsbudgeten, som då
och då är brukligt, blir naturligtvis planeringsmissarna
stora. Men det är då inte militärens fel. Detta är
grundläggande fakta för var och en som har sysslat
med eller är intresserad av militär planering.
Den nuvarande regeringen har dock haft företräda-
re som har tjoat vilt om s.k. svarta hål. Trots att man
har beslagits med att ha fått fel av kompetenta opoli-
tiska myndigheter har man fortsatt att anklaga borger-
liga statsråd för både det ena och andra vad gäller
försvarsekonomi. Detta har man gjort trots att man
har beslagits med att ha helt och hållet fel.
Nu visar det sig att den socialdemokratiska rege-
ringen inte har haft ett tillräckligt fast grepp om för-
svarsekonomin. Som jag tidigare har sagt är det en
komplicerad materia. Vi har visat förståelse från mo-
derat håll för de svårigheter som herrar Peterson och
von Sydow, liksom en rad företrädare, har haft att
kämpa med.
Men vad vi inte kan acceptera är att information
till riksdagen och allmänheten har varit så dålig. Ut-
skottets utfrågningar i ärendet visar klart att tillräckli-
ga kunskaper har funnits om de avvikelser som har
konstaterats från gällande planering och att man inte
har kunnat hantera och föra vidare den informationen
till riksdagen.
Det intressanta är att den nuvarande försvarsminis-
tern använder precis samma teknik som sin socialde-
mokratiske föregångare. Han skyller ifrån sig. Den
information som han har fått, menar han, fick han inte
i formellt korrekt form. När larmet gick var det inte i
form av en vacker tjänsteskrivelse från överbefälhava-
ren, och då kunde minsann försvarsministern inte
agera.
Herr talman! Det är precis samma linje som Thage
G Peterson använde i Arbogaaffären. Det fanns in-
formation. Men eftersom den inte hade överbringats
till försvarsminister Peterson på ett formellt, korrekt,
oantastligt och, förmodar jag, högtidligt sätt ville han
inte agera. Formen var alltså där liksom i den här
frågan viktigare än innehållet. Det är som att man ser
någon drunkna och underlåter att ingripa förrän man
har fått ett korrekt skriftligt meddelande från polisen
eller räddningstjänsten.
Man skyller på riksdagens försvarsutskott. Men
det är inte korrekt. När sådana avvikelser rapporteras,
konstateras och uppdagas och informationen finns på
ett otvetydigt sätt hos försvarsministern är det hans
skyldighet att se till att informationen kommer vidare
till dem som har att fatta de avgörande besluten, näm-
ligen riksdagen, och det riksdagsutskott, nämligen
försvarsutskottet, som har att hantera informationen
vidare till kammaren.
Såvitt jag kan förstå har man från försvarsminis-
terns sida inte haft ett tillräckligt grepp om plane-
ringsfrågorna. Att vi sedan år 1994 haft så många
incidenter, bråk och slagsmål på just Försvarsdepar-
tementet tycks inte vara någon tillfällighet. De interiö-
rer och affärer som KU har fått ta del av visar att man
från departementsledningens sida inte har haft det
grepp om verksamheten som vi faktiskt har rätt att
kräva.
Det må vara trevliga och hyggliga personer det
handlar om. Men jag har, herr talman, undan för un-
dan fått en känsla av att de har hamnat på fel plats i
livet.