Fru talman! Årets granskningsbetänkande blir det
23:e och sista som jag som riksdagsledamot är delak-
tig i. Jämfört med de betänkanden som KU tidigare
lagt på riksdagens bord är årets upplaga förhållande-
vis okontroversiell. Det betyder inte att det på något
sätt är ett ointressant dokument.
KU:s arbete har när det gäller granskningen av re-
geringen radikalt förändrats sedan jag 1973 för första
gången blev ledamot av riksdagen och suppleant i
dess förnämsta och äldsta utskott. Det skulle emeller-
tid föra för långt att i dagens debatt försöka beskriva
den här utvecklingen, hur intressant den än må vara.
Min avsikt är att göra det i en annan form och vid en
annan tidpunkt.
Låt mig dock få konstatera att den utveckling som
ägt rum i hög grad medverkat till att göra arbetet i KU
mera spännande. Från att ha varit ett granskningsbe-
tänkande på några få sidor har det vuxit till volymer
på hundratals sidor. Då omfattade granskningen näs-
tan uteslutande administrativa ärenden, och debatten i
riksdagen var över på någon timme. I dag utgör de
s.k. administrativa ärendena bara en mindre del av
granskningen, och redovisningen och diskussionen i
kammaren kan numera ta en hel dag i anspråk.
Med tillkomsten av de öppna utskottsutfrågning-
arna har KU blivit något av ett begrepp hos det
svenska folket. Det är nog ingen överdrift att påstå att
KU är riksdagens mest kända utskott. Allmänheten
har genom KU:s offentliga utfrågningar fått en bättre
inblick i regeringsarbetet och handläggningen av
viktiga frågor.
Från början var de här utfrågningarna av statsrå-
den och berörda personer kanske aningen slätstrukna,
men med tiden har många statsråd fått erfara att KU
kan man inte leka med. En ordentlig örfil från KU kan
föra med sig att det blir svårt att sitta kvar i regering-
en. Under årens lopp har många statsråd fått svettas,
vill jag påstå, ganska ordentligt inför utskottet och
lämnat utfrågningarna både tilltufsade och ganska
skakiga. KU:s granskning är inget spel för galleriet.
Enligt min uppfattning är årets granskningsbetän-
kande ett av de bättre som KU presterat. Vi har lyck-
ats hålla den s.k. gråzonen, dvs. skiljelinjen mellan
juridik och politik, mycket smal. Det har varit ett
slags trend under de två tre senaste åren - en utveck-
ling som bör ses som mycket tillfredsställande. KU:s
granskning bör, enligt mitt sätt att se, vara strikt
konstitutionell. Utskottets anseende som gransk-
ningsutskott står och faller med hur man lyckas med
detta. Jag medger gärna att gränsdragningen mellan
juridik och politik ibland inte är helt lätt att göra.
I våra debatter sägs det ofta att makt korrumperar.
Man kan tycka att det är en litet sliten klyscha, och
helt sann är den inte heller. I regeringsformens inle-
dande artikel stadgas det uttryckligen att all makt
utgår från folket. Från denna utgångspunkt vore det
absurt att hävda att makt korrumperar. Det hindrar
inte att det ändå kan ligga mycket sanning i uttrycks-
sättet.
I slutna samhällen är korrumperade makthavare
snarare regel än undantag. Risken för upptäckt och
straff minskar i odemokratiska organisationer och
system ju högre upp man befinner sig i hierarkin. Det
har vi sett många exempel på runt om i världen.
I ett öppet samhälle som det svenska är förhållan-
det det motsatta. Där kommer allt fuffens som makt-
havarna har för sig förr eller senare upp till ytan.
Skandalerna har duggat ganska tätt i Sverige under
senare år. Vi har ett ganska finmaskigt nätverk, där
olika delar oberoende av varandra synar makten och
myndighetsutövningen i sömmarna. Riksrevisionsver-
ket, Riksdagens revisorer och JO-ämbetet är väsentli-
ga delar av detta nätverk. En öppen och effektiv
granskning av makten och dess utövare är en av de
viktigaste grundbultarna i en levande demokrati.
En viktig förutsättning för en effektiv granskning
av makthavarna och deras ämbetsutövning är också
mångfalden i våra medier. Den i det svenska folkdju-
pet väl förankrade offentlighetsprincipen i kombina-
tion med seriösa, orädda och grävande journalister är
också en god garanti mot maktmissbruk. De kan vän-
da ut och in på vad som sker i maktens korridorer på
olika nivåer. Napoleon visste nog vad han talade om
när han sade: Jag fruktar tre kritiska tidningar mer än
tusen bajonetter.
KU:s unika uppgift som granskare av regerings-
makten är givetvis även den en omistlig del av den
demokratiska kontrollen. Det mödosamma arbete som
utskottet lägger ned i sin årliga granskning har stor
betydelse för allmänhetens insyn i regeringsarbetet
och för den demokratiska processen. Den som säger
någonting annat talar mot bättre vetande. Att en mind-
re seriös kvällstidning hävdar att KU sviker sin upp-
gift som granskare därför att dess redaktion inte kan
skilja på konstitutionell och politisk granskning är
någonting som vi lugnt kan leva med.
KU:s granskningsarbete måste dock, enligt min
mening, bli effektivare än vad det har varit det här
året. KU måste ha modet att sortera bort de frågor
som väckts av andra skäl än konstitutionella. Utskot-
tets ordförande har naturligtvis ett särskilt ansvar för
att arbetet bedrivs på ett sådant sätt. Var och en som
tar del av vårt betänkande finner att det finns sådana
frågor som har tagit dyrbar granskningstid i anspråk.
Mitt råd är: Kom överens och försök lösa det här
problemet inför nästa års granskning! Utskottets tro-
värdighet kommer att tjäna på detta.
Enligt min mening - och där är vi ganska överens
i utskottet - är inte KU:s väsentligaste uppgift att
nagla fast ett syndande statsråd vid väggen och visa
upp vederbörande som ett avskräckande exempel. Bo
Könberg var inne på detta. Viktigare är att bidra till
att för framtiden skapa en bättre handläggning av
frågorna inom Regeringskansliet där det då är sakligt
motiverat. Då är det otvetydigt fråga om konstitutio-
nell granskning.
Ta t.ex. frågan om handläggningen av ny tand-
vårdstaxa. Bo Könberg var också inne på det ärendet.
Det finns naturligtvis redovisat i vårt betänkande och
gäller en för sent utkommen förordning. Det kan
naturligtvis finnas olika förklaringar till detta, såväl
tekniska som andra, men visst kan det här ha varit
möjligt att uttala sig kritiskt mot det berörda statsrå-
det. I stället har KU mera konstruktivt valt, eftersom
det är ett mera generellt problem, att göra regeringen
uppmärksam på att den måste skärpa sig när det gäller
att utkomma med författningar i god tid innan de skall
träda i kraft.
Medierna kanske tycker att det här är tråkigt, men
det är bra för utskottets trovärdighet. Journalister vill
ju gärna att blod skall flyta i sammanhang som detta,
och visst finns det anrättningar i vårt betänkande
också för dem som är litet mera blodtörstiga.
Fru talman! Vad sägs om en liten förrätt med
konstitutionell råbiff? Det kanske skulle kunna smaka.
Ärendet gäller en rapport som Miljödepartementet
inte ville redovisa för jordbruksutskottet. Principiellt
sett håller jag med Bo Könberg om att det är en gans-
ka intressant granskningsfråga. Här konstaterar ut-
skottet med hänvisning till 4 kap. 10 § i riksdagsord-
ningen att regeringen är skyldig att lämna information
i EU-frågor när utskotten på sina sakområden begär
detta. Några sekretess- eller lämplighetsskäl för att
inte göra detta finns inte. På den här punkten gör KU
en litet vassare skrivning än i det förra ärendet som
jag var inne på - tillräckligt skarp, enligt min mening,
för att inte samma sak skall hända igen.
Ett annat intressant KU-ärende - Bo Könberg var
också inne på det - är regeringens manöverutrymme i
Bryssel kontra riksdagens EU-nämnd. EU-nämnden
inrättades i samband med att Sverige blev medlem i
den europeiska unionen. Nämndens uppgift är att vara
ett rådgivande organ mellan riksdag och regering.
Den äger inte ett riksdagsutskotts status och kan sägas
vara litet grand av en hybrid i vår riksdagsorganisa-
tion. Som samrådande organ mellan riksdagen och
regeringen fyller nämnden en viktig politisk uppgift i
EU-arbetet.
Det aktuella fallet gällde handläggningen av en
fråga i EU om turistsamarbete. KU har tidigare uttalat
att man kan utgå ifrån att regeringen inte kommer att
företräda en ståndpunkt som står i strid med vad
nämnden vid samrådet har gett uttryck för. Detta
uttalande har emellertid inte varit reservationslöst.
KU har också pekat på att situationer kan uppstå då
regeringen kan, och kanske t.o.m., bör avvika från det
som nämnden har rekommenderat. Regeringen bör då
- precis som Bo Könberg sade - ha goda skäl för att
göra en sådan avvikelse. Om inte, riskerar regeringen
naturligtvis politisk kritik.
Rent konstitutionellt är dock saken helt klar: Det
är regeringen som företräder Sverige vid ministerrå-
dets möten. Ett uttalande från ett riksdagsorgan kan
inte bli bindande för hela riksdagen. Ett sådant utta-
lande saknar helt enkelt konstitutionell betydelse.
Med nuvarande grundlagsreglering är det inte möjligt
att till något eller några av riksdagens organ delegera
uppgiften att fatta för regeringen bindande beslut. I
det aktuella fallet kan således inte någon konstitutio-
nell kritik riktas mot vare sig regeringen eller det
enskilda statsrådet.
Vissa frågor med anknytning till rikets säkerhet
har tagit en stor del av utskottets granskningstid i
anspråk. Det kan därför vara litet svårt även för mig
att i ett inledningsanförande helt förbigå frågan om
säkerhetspolisen. Eftersom ämnet kommer att diskute-
ras mera ingående senare i dag skall jag i detta sam-
manhang bara ytligt beröra frågan.
Fru talman! Låt mig då redan från början slå fast
behovet av en svensk säkerhetspolis. Vårt land behö-
ver alltjämt en säkerhetspolis med uppgift att medver-
ka i försvaret av vår demokrati och vårt statsskick.
Säpo är i dag inte detsamma som det var för några
tiotal år sedan. I dag ägnar säpo sitt intresse åt framför
allt de högerextremistiska grupperna. De nynazistiska
grupperna bedöms som de allra allvarligaste. Knap-
past någon har invändningar mot att säpo gör detta.
Det är möjligen bara de totalt historielösa som protes-
terar.
Under det kalla krigets dagar var det också helt
nödvändigt att hålla uppsikt på de hot som kom från
de extrema vänsterorganisationerna. Bara de som är
historielösa kan kritisera den dåtida regeringen för att
den lät Säkerhetspolisen göra detta. Dessa extrema
grupper på vänsterkanten predikade ju våldet som ett
politiskt medel och var därmed ett uttryckligt hot mot
vår demokrati.
För den som har följt den här frågan kan det knap-
past heller vara någon överraskning att det har varit
fullt lagligt att i vissa extrema fall registrera politiska
åsikter - dock inte enbart på politisk grund - även
efter det att riksdagen införde ett generellt förbud mot
åsiktsregistrering. Flera omfattande utredningar som
har gjorts under senare år och som arbetar i dag ger
alltjämt stöd för uppfattningen att Säkerhetspolisens
arbete har skett, och sker, inom ramen för vad vår
författning tillåter. Det pågår nu ett intensivt arbete på
grundval av bl.a. ett riksdagsbeslut om att man så
långt möjligt skall öka öppenheten och rättssäkerheten
för det nödvändiga säpoarbetet.
Att som reservanterna inom ramen för ett KU:s
granskningsinstitut driva kravet på en kommission är
en direkt - enligt mitt sätt att se det - felaktig väg att
gå. Gör man det har man nog tyvärr inte helt klart för
sig vad man sysslar med. Det är snarare en fråga för
den allmänna motionstiden och bör inte blandas ihop
med den konstitutionella granskningen.
Fru talman! Jag har på senare tid ofta fått frågan
vad jag kommer att sakna mest när jag lämnar riksda-
gen. Rent spontant har jag svarat: Anders Björck. Det
är min gamle trätobroder sedan mer än 20 år tillbaka.
Jag har under 20 år haft förmånen att åka till riksda-
gen närhelst jag har velat för att få ett politiskt stimu-
lerande gräl med Anders Björck. Jag kommer att
sakna detta. Att ta en dust med Anders tillhör inte det
allra lättaste. Det är en utmaning, men det ger alltid en
adrenalinkick. En debatt med Anders är ett vilt även-
tyr som nästan alltid bjuder på överraskningar - det
skall man komma ihåg.
Anders Björck tar alltid tacksamt emot en kastad
handske. Han är kunnig, påläst, lagom fräck och inte
så litet munvig. Man kan aldrig vara riktigt säker på
att man går segrande ur striden. Anders Björck är en
härlig fighter som jag under årens lopp har lärt mig att
uppskatta väldigt mycket. Han har en verkligt god
egenskap: Han står för en överenskommelse även i
blåsväder. Och så kan jag avslöja något som kanske
inte så många vet: Han har humor också, och det kan
ju behövas i hans parti.
Jag lämnar riksdagen, Anders, men jag kommer
att följa dina förehavanden mycket noga. Får jag
chansen kommer jag att ge dig ett nålstick i all vän-
skaplighet. Ta det gärna som ett hot!