Herr talman! Jag tycker att Kenneth Kvist brukar
vara ganska eftertänksam och tänka på vad han säger,
men den här gången är han faktiskt helt fel ute.
Att man under granskningsarbetet är överens om
att t.ex. hemligstämpla eller i starkt sekretessbelagda
frågor besluta om tystnadsplikt är en sak. Men när
utskottet skall ta ställning till vad som skall stå i be-
tänkandet måste man göra en slutlig bedömning när
man vet vad som har kommit fram. Det är någonting
som vi ofta gör.
I båda de här fallen har konstitutionsutskottet be-
slutat om att ändra både tystnadsplikten och hemlig-
stämpeln. I scientologiärendet har en stor del av rege-
ringens hemliga PM lyfts ut och förts in i betänkande.
I säpofrågan har några mindre frågor förts in och där
har man lyft bort tystnadsplikten. Det är ju alla över-
ens om. De beslut som vi fattade under arbetets gång
och de beslut man fattar när man slutligt skall redovi-
sa betänkandet i text gäller ju inte samma sak. Det vet
ju Kenneth Kvist fuller väl. Detta är ett ganska dåligt
skäl till att han skall stå kvar och rädda sitt skinn
därför att han inte riktigt har vågat säga vad han bor-
de.