Fru talman! Jag upprepar: Det korrekta är natur-
ligtvis att se till att den samlade informationen når
utskott respektive riksdag med de förbehåll som då
finns, nämligen att siffrorna är divergerande men att
det utan tvekan kommer att handla om ett icke obe-
tydligt underskott. Hade man gjort det hade riksdagen
varit medveten om, fru talman, att det beslut man
fattade var ett beslut som skulle kunna komma att
korrigeras av verkligheten.
Men vi kommer aldrig ifrån ansvaret. Överbefäl-
havaren avrådde skriftligen försvarsministern och
regeringen från att lägga fram detta förslag för riksda-
gen. Försvarsministern och regeringen gjorde det
ändå. Då menar jag att om det är någonting som är
klockrent ansvarsmässigt så är det att regering och
försvarsminister faktiskt får ta på sig ansvaret för att
det gick fel.
Jag upprepar, fru talman, att jag inte här har kriti-
serat att det uppstår sådana här planeringsproblem
och obalanser. Jag vet, fru talman, hur svårt det är -
och det gäller inte bara försvarsplanering - att under
projekts eller försvarsplaners löptid, som kan vara
väldigt långa, träffa absolut rätt. Men det är viktigt att
tala om vilka osäkerheter som finns.