Herr talman! I slutet av april för precis en månad
sedan hade vi en utfrågning av statsministern som
bl.a. handlade om skillnaden i utsagor från dåvarande
skolministern Göran Persson och nuvarande statsmi-
nistern Göran Persson angående avtalsförhandlingar-
na på skolans område 1989.
På ett olyckligt sätt blandades frågan om kommu-
nalisering av skolan ihop med löneförhandlingarna.
Vår fråga i KU handlar och handlade inte om kom-
munaliseringen i sig, utan om huruvida fackförbunden
hade fått löften om statliga pengar om de accepterade
kommunaliseringen och om Göran Perssons roll un-
der den här tiden. För att vara alldeles tydlig handlade
det om frågan om dåvarande skolministern Göran
Persson och dagens statsminister Göran Persson har
kongruenta utsagor vid KU:s utfrågning 1990 respek-
tive i boken som kom ut 1998.
För mig och många andra som läst boken står det
klart att den blygsamma återhållsamhet om sin egen
roll som Göran Persson visar 1990 i protokollen står i
bjärt kontrast till den huvudroll som Göran Persson
spelar åtta år senare i boken. Där ser man framför sig
fixaren som "hade fräckheten att blanda sig i en lö-
nerörelse", som "kontaktar de båda lärarorganisatio-
nerna och möts av ett stort intresse för tanken på en
byteshandel mellan löner och kommunalisering" eller
som kontrar viss kritik med att det bara är rimligt att
regeringsmakten också påverkar organisationerna.
I boken möter vi en aktiv minister som kontaktar
de båda fackförbunden och möts av ett stort intresse
när det gäller denna byteshandel och det sockrande av
lönepotten som detta gav upphov till.
I utfrågningen 1990 möter vi en återhållsam
skolminister som, om jag får citera Kurt Ove Johans-
son, spelar rollen av "någon slags tillbakadragen
centerhalv".
Jag tycker att det är alldeles uppenbart att det
finns två versioner, dels när det gäller utfrågningen i
KU 1990, dels i statsministerns bok. Jag yrkar i likhet
med Bo Könberg bifall till reservation 1. Jag står
naturligtvis bakom de sex reservationer som modera-
terna har antecknat sig på, men yrkar bara bifall till
nr 1.