Herr talman! Jag skall gärna bära med mig den
synpunkten. Det är viktigt att påpeka att det inte
råder ett antagonistiskt förhållande vid våra
förhandlingar.
Det är sant att det finns ett antal frågor där
intressena går isär. Om man förhandlar om kvoter
är det klart att var och en vill ha en så stor del av
kvoten som möjligt. Det gäller också delar av det
stöd som utgår regionalpolitiskt. Men i grunden är
det icke ett antagonistiskt förhållande, utan
förhandlingarna präglas av en i grunden gemensam
strävan för att, som Hadar Cars sade, finna
lösningar på de problem som i delar onekligen är
förenade med varje förhandling om medlemskap.
De resultat som hittills har uppnåtts på t.ex.
miljöområdet eller handelspolitiska området, och i
delar också de resultat som avtecknar sig på andra
områden som ännu inte är slutförhandlade, pekar
på att man från EU-sidan är lyhörd för våra krav
och speciella intressen som vi naturligen har att
bevaka i förhandlingarna.
Detta kommer att framgå än tydligare den dag
förhandlingarna är avslutade, då det är alldeles
klart att det är vi som tillsammans med de andra
länderna skall söka finna gemensamma lösningar
på gemensamma problem.