Fru talman! Det lönar sig kanske inte att jag för
femtioelfte gången, i likhet med mina partikamrater,
deklarerar att den ideologi som jag och Vänsterpartiet
står för har mycket litet att skaffa med den ideologi
som en gång i tiden fanns i de östeuropeiska diktatu-
rerna. Det kanske nu är dags att sluta att göra dessa
jämförelser. Jag tänker inte jämföra Karin Falkmers
ideologi med de olika extrema högerideologier som
fortfarande grasserar, faktiskt väsentligt stärkta på
många håll i världen i dag. Det är framför allt dessa
krafter som står för den extrema nationalismen.
Vänsterpartiet och jag står för internationalism. Det är
något oerhört viktigt för oss. Det tillhör vårt partis
själ, skulle man kunna säga. Just därför är vi så starkt
kritiska mot de växande motsättningarna mellan de
stora handelsblocken, där vi starkt upplever att EU
alltmer sluter sig inom sig självt. Man minskar bistån-
det och minskar solidariteten med tredje världen samt
bedriver en handelspolitik, bl.a. som i exemplet jag
nämnde om Nairobi och det danska smöret. Där upp-
lever jag en mycket lam kritik från Moderaterna, som
tycks trivas ganska bra i den europeiska stugvärmen.